Walfrid Ekman
| Vagn Walfrid Ekman | |
 | |
| Född | 3 maj 1874[1] Stockholm[2][1], Sverige |
|---|---|
| Död | 9 mars 1954[2][3][4] (79 år) Stockaryd, Sverige |
| Medborgarskap | Sverige |
| Utbildad vid | Uppsala universitet |
| Sysselsättning | Fysiker, universitetslärare |
| Arbetsgivare | Lunds universitet (1910–1939) |
| Barn | Sara-Brita Ekman (f. 1907) |
| Föräldrar | Fredrik Laurentz Ekman Cecilia Augusta Ekman |
| Släktingar | Sven Ekman (syskon)[1] Thorsten Ekman (syskon)[1] |
| Utmärkelser | |
| Alexander Agassizmedaljen (1928)[1] Vegamedaljen (1939) | |
| Redigera Wikidata | |
Vagn Walfrid Ekman, född 3 maj 1874 i Stockholm, död 9 mars 1954 i Gostad, svensk fysiker och oceanograf. Han är framför allt känd för att ha kommit på teorierna om hur samspelet mellan vind och en motgående havsström ger upphov till en spiral i vattnet. Denna teori kallas Ekmanspiral. Han var far till Solvig (1903), Aslög (1905), Sara-Brita (1907), Helga (1910) och Erna Ekman (1913) och svärfar till Bengt Hjelmqvist.
Föräldrar och ungdom
Vagn Walfrid Ekman till hörde handelssläkten Ekman från Göteborg. Han var son till hydrografen Fredrik Laurentz Ekman och Cecilia Augusta, född Koch. Hans mormor tillhörde göteborgssläkten Fröding.[5] Han blev student vid Uppsala universitet 1893, där han blev filosofie kandidat 1896, filosofie licentiat 1899 och filosofie doktor 1902 på avhandlingen Om jordrotationens inverkan på vindströmmar i hafvet.[6]
Karriär
Ekman var 1902–1908 förste assistent vid Internationella havsforskningslaboratoriet i Kristiania och konstruerade där utrustning för havsforskning och studerade bland annat dödvattensfenomenet (On dead water, i "The Norwegian northpolar expedition 1893–1896. Scientific results, 15", 1904). År 1909 blev han docent och 1910–1939 var han professor i mekanik och matematisk fysik vid Lunds universitet (emeritus 1939). Bland hans arbeten kan ytterligare nämnas en stor lärobok, Mekanik (1919), och den uppmärksammade uppsatsen Hafsströmmarnas dynamiska problem (i "Kosmos", 1922).[7]
Utmärkelser
Han valdes in som ledamot av Fysiografiska Sällskapet i Lund 1910, av Vetenskaps- och Vitterhetssamhället i Göteborg 1931, av Kungliga Vetenskapsakademien 1935, av Det Norske Videnskaps-Akademi 1935[7] samt av Svenska nationalkommittén för fysik 1935. Ekman blev kommendör av andra klassen av Nordstjärneorden den 22 november 1935 samt riddare av första klassen av Norska S:t Olafsorden.
Walfrid Ekman är begravd på Nydala kyrkogård.
Källor
Wikimedia Commons har media som rör Walfrid Ekman.- Ekman, Vagn Valfrid i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1923)
- Svenskt biografiskt lexikon, Stockholm 1950
- Sveriges statskalender för året 1950, [Med bihang], utgiven efter Kungl. Maj:ts nådigste förordnande av dess Vetenskapsakademi, Uppsala & Stockholm 1950 ISSN 0347-7223, s. 810, Bihang, s. 35, 283
- Walfred Ekman på Gravar.se
Wikimedia Commons har media som rör Noter
- ^ [a b c d e] Nils Bohman (red.), Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok. 2 C—F, vol. 2, Albert Bonniers Förlag, 1944, s. 370, omnämnd som: 16. Ekman, Vagn Walfrid, fysiker ,hydrograf, läs onlineläs online, läst: 16 december 2021.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Экман Вагн Вальфрид”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
- ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w632213z, omnämnd som: Vagn Walfrid Ekman, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/V-Walfrid-Ekmantopic/Britannica-Online, omnämnd som: V. Walfrid Ekman, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ För delar av göteborgssläkten Fröding, se Hugo Fröding.
- ^ Ekman, Vagn Walfrid (1902) (på norska). Om jordrotationens inverkan på vindströmmar i hafvet.: [Akad.avh. Upps.]. Kristiania. Libris 2629375
- ^ [a b] Ekman, Walfrid i Vem är det 1943
|
Media som används på denna webbplats
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.
Vagn Ekman, Swedish oceanographer, 1874-1954.