Waldemar Aspelin

Waldemar Aspelin
	Waldemar Aspelin
Född	26 september 1854; Koskis
Död	10 november 1923 (69 år); Helsingfors
Medborgarskap	Finland
Utbildad vid	Tekniska högskolan i Helsingfors
Sysselsättning	Arkitekt
	Redigera Wikidata

Högsta förvaltningsdomstolen i Helsingfors, 1901

Johannes Waldemar Aspelin, född 26 september 1854 i Koskis, Finland död 10 november 1923 i Helsingfors, var en finländsk arkitekt.

Waldemar Aspelin tog examen från Tekniska elementarskolan i Borås 1877 och studerade 1883–86 vid Polytekniska institutet i Helsingfors, där han examinerades som arkitekt. Han var först verksam i Fredrikshamn som arkitekt, därefter, från 1889, verkade han i Helsingfors som arkitekt och som lärare vid Läroverket för gossar och flickor, Centralskolan för konstflit, Ateneum och Högre handelsläroverket. Han har ritat flera kontors- och bostadsbyggnader, främst i Helsingfors.^[4]

Han formgav Pauligs kaffereklam med den nationalromantiska Paula flickan på 10 kilos kaffeburkarna 1904. Enligt sägnen skulle grundaren av kafferosteriet Gustav Paulig ha sett en vacker flicka klädd i folkdräkt i Sääksmäki. Han blev förtjust och ville ha en sådan flicka på sina kaffeburkar. ^[5]

Byggnader

Aladins hus, Rådhustorget, Fredrikshamn 1889
Karlbergs gård, Karlberg, Finland" 1890
Finns folkhögskolas huvudbyggnad ^[6], Esbogård, Esbo, 1896
Fiskars lokal, Fiskars 1896
Privatbankens kontor, interiör, Helsingfors 1896
Utvidgningen av Nordsjö gårds huvudbyggnad 1897
Bergatan 8, Helsingfors, gårdsbyggnad 1898
Fazers sötsaksfabrik, fabriskgatan, Helsingfors 1898. Byggnaden används numera av film och reklammänniskor.^[5]
Nordiska föreningsbankens hus, Viborg. 1898–1900
Donnerska huset Elisabetsgatan i Kronohagen, Helsiingfors 1900, är kanske det mest kända av hans bostadshus. Han planerade det tillsammans med arkitekt Robert S. Lorimer från Edingurg. Huset är också känt som Svenska Klubben. Ingenjören och fabrikören Ossian Donner lät bygga huset som gåva åt sin skotska fru Violet Marion MacHutchen. Troligen för att lindra fruns hemlängtan byggdes huset på skotskt sätt i tegel. ^[4]
Tölö spårvagnshall, (nuvarande Spåramuseet), Tölögatan 51 A, Helsingfors 1900, byggdes av Helsingfors Spårvägs- och Omnibus Aktiebolag när spårvägen elektrifierades i början av 1900-talet. De hästdragna kollektivtrafiken hade fungerat sedan 1888. Byggnaden har ståtliga valbågade fönster. ^[4]
Fabiansgatan 15, Helsingfors 1901 (Rundradions hus 1934–1981)
Fiskars spannmålsmagasin, 1902
Helsingfors Spårvägs- och Omnibus Aktiebolags bostadshus "Sibbo kyrka", Mannerheimvägen 76, Helsingfors (revs 1978). Efter planeringen av hallen fick Asplein i uppdrag att planera ett bostadskomplex för spårvagnspersonalen. Det förlades i korsningen av Åbo landsväg, nuvarande Mannerheimvägen och Humlegårdsgatan. Det fick nament "Sibbo kyrka" i folkmun. Utåt var det ett ståtligt hus men boendeförhållandena var dåliga. De flesta bostäder vare ttor utan elvärem och toalett. Familjerna hade i sin etta ofta också en underhyresgäst. ^[5]
Karlbergs utsiktstorn, 1906–1907
Koivumäki herrgårds huvudbyggnad, Hiltulanlahti, Kuopio 1907
Hangö vattentorn, Hangö 1910 (förstört 1940–41)
Pauligs verksamhetsutrymmen, Hamngatan 11, Helsingfors

Bildgalleri

Bankbyggnad i Viborg, Finska föreningsbanken, Pionerskayagatan, 1900
Norra fasaden av bankbyggnaden i Viborg, bakom Runda tornet
Pedagogiska institutet i Viborg, 1904
Dåvarande Tölö spårvagnshall, numera Spåramuseet i Bortre Tölö i Helsingfors
Tornet i Karlberg i Tavastehus

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från finskspråkiga Wikipedia, Waldemar Aspelin, 3 mars 2016.

Noter

^ [a b c d] läs online, www.mfa.fi, läst: 6 augusti 2020.^{[källa från Wikidata]}
^ [a b c] Uppslagsverket Finland, Svenska folkskolans vänner, läs online.^{[källa från Wikidata]}
^ läst: 6 augusti 2020.^{[källa från Wikidata]}
^ [a b c] Aalto, Laura (19 december 2004). ”Arkkitehti kaupungin palveluksessa”. Muoto Helmikuu maaliskuu/2004: ss. 63.
^ [a b c] Aalto, Laura (19 december 2004). ”Arkkitehti kaupungin palveluksessa”. Muoto Helmikuu maaliskuu/2004: ss. 65.
^ Espoon rakennuskulttuuri ja kulttuurimaisema, Erkki Härö, s. 37, ISBN 951-857-182-1

Övriga källor

Charlotte Ashby, Words and deeds: national style versus modernity in Finnish architecture 1890-1916 : the writings and work of Vilho Penttilä and the architecture of financial institutions (2007), doktorsavhandling vid University of St Andrews
Porträttfynd, Nättidningen Rötter, 16 juli 2009
Aspelin, Waldemar i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Waldemar Aspelin.
Bilder & media
Aspelins byggnader, korttelit.fi

[4613c0b82fd4466cb7d16a64a12b565dc1ea0a87-1] [a b c d] läs online, www.mfa.fi, läst: 6 augusti 2020.^{[källa från Wikidata]}

[196e613c3b53178000b3e45cf04baa7df3b196fa-2] [a b c] Uppslagsverket Finland, Svenska folkskolans vänner, läs online.^{[källa från Wikidata]}

[e1f8b8b660428a76d49ef3135beb5ffdbbbe9f8b-3] äst: 6 augusti 2020.^{[källa från Wikidata]}

[aalto63-4] [a b c] Aalto, Laura (19 december 2004). ”Arkkitehti kaupungin palveluksessa”. Muoto Helmikuu maaliskuu/2004: ss. 63.

[aalto65-5] [a b c] Aalto, Laura (19 december 2004). ”Arkkitehti kaupungin palveluksessa”. Muoto Helmikuu maaliskuu/2004: ss. 65.

[6] Espoon rakennuskulttuuri ja kulttuurimaisema, Erkki Härö, s. 37, ISBN 951-857-182-1

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

Navigation

Navigering

Temaportaler