Wakhankorridoren
Tillkomst | 1893 | |
---|---|---|
Land | Afghanistan | |
Inom det administrativa området | Badakhshan | |
Tidszon | UTC+04:30 | |
Koordinater | 37°0′0″N 73°0′0″E | |
Folkmängd | 12 000 | |
Gränsar till | Pakistan, Kina, Tadzjikistan | |
Längd | 210 kilometer | |
Bredd | 18 kilometer, 65 kilometer | |
Area | 10 300 kvadratkilometer |
Wakhankorridoren är en smal landremsa som utgör Afghanistans östligaste del i Pamirbergen. Den är omkring 210 kilometer lång och mellan 20 och 60 kilometer bred, och är uppkallad efter Wakhanregionen i den afghanska provinsen Badakhshan.
Upprättandet av korridoren, som förbinder Afghanistan med Kina i öster och skiljer Tadzjikistan i norr från Pakistan i söder, var ett politiskt resultat av det stora spelet. Den engelsk-ryska gränskommissionen 1895-96 avgränsade området som en buffertzon mellan Brittiska Indien och Ryska Centralasien och fastställde dess gräns mot Kina. Afghanistans emir tvingades acceptera stormakternas överenskommelse men Kina accepterade inte gränsen formellt förrän 1964.[1] År 2014 utsågs ett 10 900 kvadratkilometer stort område till nationalpark.[2]
Platsen för Wakhankorridoren var redan innan vår tideräknings början en viktig passage i det nät av handelsvägar som kallas Sidenvägen.[3] Av politiska skäl har den nu varit stängd för gränstrafik i närmare hundra år.
Utmed Wakhankorridoren rinner floderna Pamir och Sarhad (även kallad Wakhan) som utgör tillflöden till Amu-Darja.
Korridoren är glest befolkad av 10 600 wakhibönder och kirgiziska herdar. Den är ett av Afghanistans fredligaste områden och har i stor utsträckning undgått krigen som har härjat landet sedan 1979. Korridoren är också Afghanistans viktigaste habitat för snöleoparder.[4]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från norska Wikipedia (bokmål/riksmål), tidigare version.
Noter
- ^ Peter R. Blood, red (2001). Afghanistan: A Country Study. Washington: GPO for the Library of Congress. sid. 16. http://countrystudies.us/afghanistan/index.htm. Läst 17 januari 2020
- ^ ”Wakhan National Park” (på engelska). https://www.protectedplanet.net/555705310?locale=en. Läst 17 augusti 2021.
- ^ Suzanne Levi-Sanchez (21 oktober 2018). ”Commentary: Along the Silk Road, a corridor of power”. CNA. Arkiverad från originalet den 25 januari 2020. https://web.archive.org/web/20200125213645/https://www.channelnewsasia.com/news/commentary/belt-road-initiative-afghanistan-china-military-base-10843336. Läst 25 januari 2020.
- ^ ”Sällsynta snöleoparder i Afghanistan”. Svenska Dagbladet. 15 juli 2011. https://www.svd.se/sallsynta-snoleoparder-i-afghanistan. Läst 22 januari 2020.
Allmänna källor
- ”FACTBOX-Key facts about the Wakhan Corridor”. Reuters. http://www.reuters.com/article/featuredCrisis/idUSSP389507. Läst 7 maj 2012.
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Wakhankorridoren.
|
Media som används på denna webbplats
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.
Here, a dramatic view of flood plain cultivation in Wakhan, Afghanistan. Known as "the roof of the world," the Wildlife Conservation Society says the Wakhan Corridor has few rivals in terms of scenic beauty. The little-known area is nestled in the high Pamir Mountains and the region is flanked by the Hindu Kush, Himalayn, Karakoram, and Kunlun ranges. Credit: John Winnie Jr., WCS-Afghanistan
Författare/Upphovsman: Kimdime, Licens: CC BY-SA 3.0
Corridor de Wakhan, entre Pakistan, Tadjikistan, Xina i Pakistan. Fa part d'Afganistan.
(c) Tom Hartley at the English Wikipedia, CC BY-SA 3.0
The Wakhan corridor under light snow, with a Wakhi man collecting firewood
The following is the author's description of the photograph quoted directly from the photograph's Flickr page.
"Kormal, from northern Afghanistan's Wakhan district, has always been an expert on endangered species. Just a few years ago, he was making a living for himself and his family by hunting rare snow leopards and lynx and selling their skins to fur traders.
When USAID, through its partner the Wildlife Conservation Society, began working to raise awareness about conservation in his district, Kormal's interest was piqued and he was surprised when his village nominated him to participate in the new community conservation ranger program because he was a hunter. Nevertheless, Kormal's knowledge of the local mountains and wildlife made him a prime candidate. Over the course of a challenging training period, he developed strong leadership skills and became a dedicated conservationist.
Rangers are essential to successful management and protection of natural resources. In a country like Afghanistan, which has suffered three decades of war and subsequent environmental degradation, the ranger program is a key to ensuring future protection of natural resources as well as the empowerment of local communities.
The USAID-supported community ranger program in Afghanistan has been developed to suit local conditions, but is modeled on international best practice. Communities recruit and select their own rangers through a transparent and competitive process. This empowers local government, generates jobs and income for rural communities, and provides a mechanism for local-level protection of resources.
Rangers form into village and community teams that are responsible for the protection and monitoring of natural resources and rangelands in their localities. Rangers who show particular skill and interest – such as Kormal – are identified and used as instructors to train newly recruited personnel.
Kormal hasn't totally changed; he still traps snow leopards and other endangered species, but, now he uses a camera, thereby helping to protect endangered species and preserve Afghanistan’s biodiversity. "