WR 93b
| WR 93b | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Skorpionen |
| Rektascension | 17t 32m 03,308s[1] |
| Deklination | -35° 04′ 32,62″[1] |
| Skenbar magnitud () | 15,2[2] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | WO3[3] |
| Astrometri | |
| Egenrörelse (µ) | RA: -0,642 ± 0,032[1] mas/år Dek.: -2,1055 ± 0,024[1] mas/år |
| Parallax () | 0,4298 ± 0,0288[1] |
| Avstånd | 7 600 ± 500 lå (2 300 ± 200 pc) |
| Detaljer | |
| Massa | 8,1 +1,9−1,2[4] M☉ |
| Radie | 0,44[4] R☉ |
| Luminositet | 110 000 +53 000−30 000[5] L☉ |
| Temperatur | 160 000[3] K |
| Andra beteckningar | |
| 2MASS J17320330-3504323, SSTGLMC G353.2744-00.8460, Gaia DR2 5975043607541238016, Gaia DR3 5975043607541238016[6] | |
WR 93b är en ensam stjärna i den mellersta delen av stjärnbilden Skorpionen belägen nära NGC 6357 i Vintergatan i Skorpionens svans. Den har en skenbar magnitud av ca 15,2[2] och kräver ett kraftfullt teleskop för att kunna observeras. Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 3 på ca 0,43 mas,[1] beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 7 600 ljusår (ca 2 300 parsek) från solen.
Observation
WR 93b är en Wolf-Rayet-stjärna och en extremt sällsynt stjärna i WO-syreserien. Den upptäcktes 2003 inom AAO/UKST Southern Galactic Plane Hα Survey under en studie av emissionslinjestjärnor. Den publicerades som den fjärde galaktiska WO-klasstjärnan 1994.[7] Detta var dock för sent för att inkludera den i 7:e Wolf Rayet-katalogen,[8] men den är listat i en bilaga publicerad 2006.[9]
WR 93b ligger i riktning mot Vintergatans galaktiska centrum och tros vara en del av spiralarmen Scutum-Crux. Den är mycket rodnad och interstellär fördunkling gör att den är 6,5 magnituder svagare vid visuella våglängder än vad den annars skulle vara.[7]
Egenskaper
WR 93b, med spektralklass WO3, är en av de mycket få kända Wolf-Rayet-stjärnorna i syreserien, bara fyra i Vintergatan och sex i yttre galaxer. Modeller av dess atmosfär ger en ljusstyrka runt 110 000 gånger solens, mycket låg för en Wolf-Rayet-stjärna.[4] Den är en mycket liten tät stjärna, med en radie mindre än hälften av solens men med en massa på nästan 10 solmassor. Mycket starka stjärnvindar, med en sluthastighet på 5 000 kilometer per sekund, gör att WR 93b tappar 10−5 solmassa per år.[3] Som jämförelse förlorar solen (2-3) x 10−14 solmassor per år på grund av dess solvind, flera hundra miljoner gånger mindre än WR 93b.
WO Wolf-Rayet-stjärnor är det sista utvecklingsstadiet av de mest massiva stjärnorna innan de exploderar som en supernova, möjligen med en gammastrålning.[10] Det är mycket troligt att WR 93b är inne på dess sista stadier av kärnfusion, nära eller bortom slutet av heliumförbränningen.[11] Det har beräknats att den kommer att explodera som en supernova inom 8 000 år.[3]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, WR 93b, 14 maj 2023..
Noter
- ^ [a b c d e f] Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (2021). "Gaia Early Data Release 3: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 649: A1. arXiv:2012.01533. Bibcode:2021A&A...649A...1G. doi:10.1051/0004-6361/202039657. S2CID 227254300. (Erratum: doi:10.1051/0004-6361/202039657e). Gaia EDR3 record for this source at VizieR.
- ^ [a b] 015). "APASS - the Latest Data Release". American Astronomical Society Meeting Abstracts #225. 225: 336.16. Bibcode:2015AAS...22533616H.
- ^ [a b c d] Tramper, F.; Straal, S. M.; Sanyal, D.; Sana, H.; de Koter, A.; Gräfener, G.; Langer, N.; Vink, J. S.; de Mink, S. E.; Kaper, L. (2015). "Massive stars on the verge of exploding: The properties of oxygen sequence Wolf-Rayet stars". Astronomy & Astrophysics. 581 (110): A110. arXiv:1507.00839v1. Bibcode:2015A&A...581A.110T. doi:10.1051/0004-6361/201425390. S2CID 56093231.
- ^ [a b c] Sander, A.; Hamann, W.-R.; Todt, H. (2012). "The Galactic WC stars. Stellar parameters from spectral analyses indicate a new evolutionary sequence". Astronomy & Astrophysics. 540: A144. arXiv:1201.6354. Bibcode:2012A&A...540A.144S. doi:10.1051/0004-6361/201117830. S2CID 119182468.
- ^ Cutri, Roc M.; Skrutskie, Michael F.; Van Dyk, Schuyler D.; Beichman, Charles A.; Carpenter, John M.; Chester, Thomas; Cambresy, Laurent; Evans, Tracey E.; Fowler, John W.; Gizis, John E.; Howard, Elizabeth V.; Huchra, John P.; Jarrett, Thomas H.; Kopan, Eugene L.; Kirkpatrick, J. Davy; Light, Robert M.; Marsh, Kenneth A.; McCallon, Howard L.; Schneider, Stephen E.; Stiening, Rae; Sykes, Matthew J.; Weinberg, Martin D.; Wheaton, William A.; Wheelock, Sherry L.; Zacarias, N. (2003). "VizieR Online Data Catalog: 2MASS All-Sky Catalog of Point Sources (Cutri+ 2003)". CDS/ADC Collection of Electronic Catalogues. 2246: II/246. Bibcode:2003yCat.2246....0C.
- ^ WR 93b (unistra.fr). Hämtad 2024-04-24.
- ^ [a b] Drew, Janet E.; Barlow, M. J.; Unruh, Y. C.; Parker, Q. A.; Wesson, R.; Pierce, M. J.; Masheder, M. R. W.; Phillipps, S. (2004). "Discovery of a WO star in the Scutum-Crux arm of the inner Galaxy". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 351 (1): 206–214. arXiv:astro-ph/0403482. Bibcode:2004MNRAS.351..206D. doi:10.1111/j.1365-2966.2004.07771.x. S2CID 2601618.
- ^ van der Hucht, Karel A. (2001). "The VIIth catalogue of galactic Wolf–Rayet stars". New Astronomy Reviews. 45 (3): 135–232. Bibcode:2001NewAR..45..135V. doi:10.1016/S1387-6473(00)00112-3. ISSN 1387-6473.
- ^ Van Der Hucht, K. A. (2006). "New Galactic Wolf-Rayet stars, and candidates. An annex to the VIIth Catalogue of Galactic Wolf-Rayet Stars". Astronomy and Astrophysics. 458 (2): 453–459. arXiv:astro-ph/0609008. Bibcode:2006A&A...458..453V. doi:10.1051/0004-6361:20065819. S2CID 119104786.
- ^ Groh, Jose H.; Meynet, Georges; Georgy, Cyril; Ekstrom, Sylvia (2013). "Fundamental properties of core-collapse Supernova and GRB progenitors: Predicting the look of massive stars before death". Astronomy & Astrophysics. 558: A131. arXiv:1308.4681. Bibcode:2013A&A...558A.131G. doi:10.1051/0004-6361/201321906. S2CID 84177572.
- ^ Groh, Jose (2014). "The evolution of massive stars and their spectra I. A non-rotating 60 Msun star from the zero-age main sequence to the pre-supernova stage". Astronomy & Astrophysics. 564: A30. arXiv:1401.7322. Bibcode:2014A&A...564A..30G. doi:10.1051/0004-6361/201322573. S2CID 118870118.
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Scorpius chart
Författare/Upphovsman: ESO/B. Tafreshi (twanight.org), Licens: CC BY 4.0
Brilliant blue stars litter the southern sky and the galactic bulge of our home galaxy, the Milky Way, hangs serenely above the horizon in this spectacular shot of ESO’s Paranal Observatory.
This image was taken atop Cerro Paranal in Chile, home to ESO’s Very Large Telescope (VLT). In the foreground, the open dome of one of the four 1.8-metre Auxiliary Telescopes can be seen. The four Auxiliary Telescopes can be utilised together, to form the Very Large Telescope Interferometer (VLTI).
The plane of the Milky Way is dotted with bright regions of hot gas. The very bright star that looks white in this image towards the upper left corner of the frame is Antares — the brightest star in Scorpius and the fifteenth brightest star in the night sky. (It is actually reddish.) The blue stars going off to the right and then down in a sort of hook are the body and tail of Scorpius. The upper red splotch of the two near the centre of the image is the Cat's Paw Nebula, NGC 6334.