Wäinö Aaltonen
| Wäinö Aaltonen | |
 | |
| Född | Wäinö Waldemar Aaltonen 8 mars 1894[1][2][3] Karinais eller S:t Mårtens[4] |
|---|---|
| Död | 30 maj 1966[5][1][2] (72 år) Helsingfors[6] |
| Medborgare i | Finland[7] |
| Utbildad vid | Åbo ritskola Wäinö Aaltonenskolan |
| Sysselsättning | Målare, fotograf[8], skulptör, bildkonstnär[9][10][11] |
| Noterbara verk | När vänskapsbanden knytes |
| Maka | Aino Pietiläinen (g. 1920–1929, skilsmässa) |
| Barn | Matti Aaltonen (f. 1921 och 1921) Maija Aaltonen (f. 1924) |
| Släktingar | Aaro Hellaakoski |
| Utmärkelser | |
| Hedersdoktor vid Lunds universitet (1941) Prins Eugen-medaljen (1947)[12] Hedersdoktor vid Helsingfors universitet (1950) | |
| Redigera Wikidata | |
Wäinö Waldemar Aaltonen, född 8 mars 1894 i Karinais, död 30 maj 1966, var en finländsk skulptör och målare.[13][14]
Biografi
Wäinö Aaltonen studerade teckning och målning för Victor Westerholm vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo 1910–1915. Därefter ägnade han sig åt skulptur och gjorde som ett betydande ungdomsverk en pojke i granit (1917–1920), som nu finns på Ateneum i Helsingfors. Han blev professor 1940, fil. hedersdoktor i Lund 1941[15] och ledamot av Finlands Akademi från 1948.[16]. Hans mest kända skulptur är Bronsstaty av Paavo Nurmi från 1925. Han har även gjort minnesmärket över torpedbåten S 2. Bland hans övriga skulpturer finns hjältemonumentet i Nyslott samt Frihetsgudinnan bekransar ungdomen som fanns vid Helsingfors universitet, men förstördes under andra världskriget[13]. I Sverige finns bland andra skulpturen När vänskapsbanden knytes vid Näckrosdammen/Renströmsplatsen i Göteborg, som är en gåva till Göteborgs stad av Åbo stad (ett identiskt exemplar finns i Åbo). För Hässelby villastads kyrka skapade han träskulpturen Barnet med sin skyddsängel[17].
I samband med byggandet av Wäinö Aaltonens museum i Åbo donerade Aaltonen en betydande mängd av sina verk till staden och dessa utgör nu grunden för stadens konstsamling och för basutställningen i museet.
Aaltonen finns i Sverige representerad vid Moderna museet[18] och Nationalmuseum[19] i Stockholm, i Göteborgs konstmuseum (med ett porträtt av Jean Sibelius)[20], Miliseum[21] och Ateneum[22]
Bildgalleri
Arbetet och framtiden, skulptursvit i Riksdagshuset.
Frimärke vid riksdagens 75-årsjubileum 1982: "Framtiden" ur skulptursviten.
Arbete med Paavo Nurmi-statyn 1924–25.
Wäinö Aaltonen i sin ateljé, med Jungfru Finland, nu i Wäinö Aaltonens museum, till vänster.
Wäinö Aaltonen med Turun Lilja.
Porträtt av Otto Manninen.
Källor
Noter
- ^ [a b] SNAC, Wäinö Aaltonen, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Aaltonen, Vallio or Waïnö, Benezit Dictionary of Artists, 17 januari 2018, 10.1093/BENZ/9780199773787.ARTICLE.B00000031, Vallio or Waïnö Aaltonen, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Find a Grave, 6385635, Wäinö Valdemar Aaltonen, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Finska konstnärsgillets konstnärsmatrikel.[källa från Wikidata]
- ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Аалтонен Вяйнё Валдемар”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 27 september 2015.[källa från Wikidata]
- ^ Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Аалтонен Вяйнё Валдемар”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
- ^ Konstnärslistan (Nationalmuseum), 12 februari 2016, läs online, läst: 27 februari 2016, licens: CC0.[källa från Wikidata]
- ^ Société des auteurs dans les arts graphiques et plastiques, Liste des auteurs au 07/01/2019, Société des auteurs dans les arts graphiques et plastiques, 2024, läs online, läst: 20 september 2020.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, hamhelsinki.fi .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, hamhelsinki.fi .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, hamhelsinki.fi .[källa från Wikidata]
- ^ Sök medaljförläningar, Svenska kungafamiljen, läs online, läst: 13 december 2023.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Uppgift från DATA – Illustrerad uppslagsbok för familjen, uppslagsord Aaltonen, Wäinö
- ^ Aaltonen, Väinö Valdemar i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1922)
- ^ Aaltonen, Väinö Valdemar i Nordisk familjebok (fjärde upplagan 1951)
- ^ Aaltonen, V. V. i Svensk uppslagsbok, band 32 (supplement)
- ^ Hässelby kyrka
- ^ Moderna museet
- ^ Nationalmuseum
- ^ Göteborgs stadsmuseum
- ^ Miliseum
- ^ Ateneum
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Wäinö Aaltonen.- ”Aaltonen, Wäinö”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-4279-1416928956885
- Wäinö Aaltonen på Åbo webbplats
Media som används på denna webbplats
Icon of simple gray pencil. An icon for Russian Wikipedia RFAR page.
Författare/Upphovsman: own photo, Licens: CC0
Otto Manninen by Wäinö Aaltonen (2004 bronze bust) in Kiskőrös, Petőfi Sándor Sculptur Park
Wäinö Aaltonen feeding his dog in his studio. In front of the windows is the more than four meter high the Virgin Finland, which now is in the lecture hall of the Wäinö Aaltonen museum.
Wäinö Aaltonen works on his bronze statue of Paavo Nurmi in his atelier in Hirvensalo.
Wäinö Aaltonen making the statue Turun Lilja.
Sculptor Wäinö Aaltonen finishes the bust of Jean Sibelius.
Finnish artist and sculptor Wäinö Aaltonen.
Författare/Upphovsman: Tiina Tuukkanen, Licens: CC BY-SA 4.0
Wäinö Aaltosen veistokset Eduskunnan istuntosalissa. Kullatut kipsipatsaat korvasivat aikaisemmat pronssiveistokset v. 2017 peruskorjauksen jälkeen
Frimärke utgivet för att fira Finlands riksdags 75-årsjubileum: Arbetet och framtiden i riksdagshuset och "Framtiden" ur statysviten.