Vrba-Wetzlerrapporten

Karta ur Vrba-Wetzlerrapporten över "Stora bevakningszonen för lägren Auschwitz och Birkenau". Texten är på hebreiska.

Vrba-Wetzlerrapporten är en vittnesberättelse från utrotningslägret Auschwitz-Birkenau som nedtecknades i april 1944. Den fick stort genomslag, som den första otvetydiga dokumentationen utanför Tyskland - och utanför de allierades underrättelsetjänster och centrala regeringsorgan - om den pågående Förintelsen.

Auschwitzprotokollen

Auschwitzprotokollen, eller Auschwitzprotokollet, är en sammanfattande benämning på tre vittnesberättelser från utrotningslägret Auschwitz från 1943 och 1944, varav Vrba-Wetzlerrapporten är den mest kända. Oftast är det Vrba-Wetzlerrapporten som avses, när det talas om Auschwitzprotokollen.

De tre rapporterna är:

  • Rudolf Vrbas och Alfréd Wetzlers rapport från april 1944
  • vittnesmål av Arnost Rosin och Czesław Mordowicz från maj 1944
  • vittnesmål av den polske officeren i motståndsrörelsen Witold Pilecki om sin vistelse i Auschwitz 1940–1943, sänd till brittiska underrättelsetjänsten i augusti 1943

Vrba-Wetzlerrapportens tillkomst

Vrba-Wrzlerrapporten skrev ned för hand i Slovakien av två slovakiska fångar, Rudolf Vrba och Alfréd Wetzler, vilka lyckats rymma från koncentrationslägret Auschwitz-Birkenau den 10 april 1944. De kom till Žilina i dåvarande Slovakiska republiken och satte sig i kontakt med Judiska rådet (Judenrat) i Bratislava. Där sammanställdes en detaljerad rapport på 32 sidor om det systematiska massmördandet i Auschwitz och om de förberedelser som gjordes för de ungerska judarnas förintelse. Två andra rymlingar, Arnost Rosin och Czeslaw Mordovitz, lyckades senare nå den slovakiska gränsen och kunde bekräfta uppgifterna av Vrba och Wetzler i en separat rapport. Den ungerske sionistledaren Rudolf Kastner fick rapporten den 28 april, men han och hans kommitté – som förhandlade med nazisterna om ett upphörande av deportationerna i Ungern – bestämde sig för att inte offentliggöra rapporten med motivet att inte äventyra en möjlig överenskommelse.

Den 8 juni 1944 lämnades båda gruppernas vittnesmål till Filip von Freudiger, ledaren för den judisk-ortodoxa församlingen och medlem av Judiska Rådet i Budapest. Han lät dessa rapporter komma till de ungerska myndigheternas kännedom.

Vrba-Wetzlerrapporten upptar i sin svenska översättning 34 tryckta boksidor.

Sveriges reaktion på rapporten

Exekutivkommittén för Juderådet i Budapest överlämnade de s.k. "Auschwitzrapporterna" på tyska till Valdemar Langlet för vidare befordran till den svenska legationen i juni 1944, som i sin tur skickade dem till utrikesdepartementet i Stockholm.[1][2] Auschwitzrapporterna från Juderådet i Budapest bestod av fyra dokument på tyska:

  • Redogörelse för häktningar och deportationer av Ungerns judar, författad av Juderådet i Budapest
  • "Auschwitzprotokollet", det vill säga Vrba-Wetzlerrapporten i fulltextformat
  • Juderådets i Budapest sammanfattning av Vrba-Wetzlerrapporten
  • En berättelse från en kvinna som deporterats från Szolyva i Ungern 17 april 1944 och som flytt från Auschwitz

Dokumenten ledde till ett brev från kung Gustaf V till den ungerske riksföreståndaren Miklós Horthy den 30 juni 1944, vilket i chiffertelegram översändes till legationen i Budapest. .

”Efter att ha erhållit kännedom om de utomordentligt hårda metoder, som Eder regering tillgripit gentemot den judiska befolkningen i Ungern tillåter jag mig att vända mig personligen till Eders Höghet för att i mänsklighetens namn be Eder att vidta åtgärder för att rädda dem, som ännu återstår att rädda av detta olyckliga folk.„
– Ur brev från Gustaf V till Miklós Horthy 1944-06-30[3]

Reaktioner hade också getts till Horthy från Internationella Röda Korset, kristna kyrkor och USA. I slutet av juni vidare den schweiziska legationen en varning från den amerikanska regeringen mot att fortsätta deportationerna med beskedet att "därest dessa ej omedelbart inställdes, hota[de]s med svåraste repressalier".[4]

Statschefen Horthy svarade den svenske kungen den 12 juli och det anses att han ingripit och tills vidare lyckats förhindra en fortsatt deportering från Budapest. Senare under hösten återupptogs dock terrorn igen i samband med att de ungerska nazisterna (pilkorsarna) tog makten i landet i mitten av oktober.

Rapportens spridning till allmänheten

Uppgifter från rapporten spreds till allmänheten den 15 juni 1944 i radiosändningar från BBC. Den 20 juni publicerade New York Times den första i en serie om tre artiklar om dödslägren i Auschwirz och Birkenau baserade på rapporten. Själva rapporten fick full spridning först när den publicerades i sin helhet på engelska med de övriga rapporterna i Auschwitzprotokollen den 26 november 1944 av War Refugee Board under titeln German Extermination Camps — Auschwitz and Birkenau[5]

Källor

  • Räddningen Budapest 1944 - Judarna ska deporteras. De svenska hjälpinsaterna, rapporter ur UD:s arkiv, Fischer & Co, Stockholm 1997, ISBN 91-7054-856-0
  • Attila Lajos: Hjälten och offren. Raoul Wallenberg och judarna i Budapest, Växjö 2004
  • Randolh P. Braham: A népírtás politikája (The Politics of Genocide), Budapest 1997
  • Paul Levine: From indifference to activism, Stockholm,1998
  • Per Anger: Med Raoul Wallenberg i Budapest. Minnen från krigsåren i Budapest, Norstedts, Stockholm 1985

Noter

  1. ^ Árpat Rátkai uppger i sin pm Valdemar Langlet and the "grateful" Budapest att Judiska Rådet överlämnat rapporten till Valdemar Langlet, som omedelbart översatt den och överlämnat den till legationen, varefter den översänts till Stockholm.
  2. ^ Ingress till avsnitt om "Auschwitzrapporterna" i Räddningen Budapest 1944 - Judarna ska deporteras. De svenska hjälpinsaterna, rapporter ur UD:s arkiv, Fischer & Co, Stockholm 1997, ISBN 91-7054-856-0
  3. ^ Per Anger: Med Wallenberg i Budapest, 1985, sid 38-39
  4. ^ Telegram från chargé d'Affaires Per Anger till utrikesdepartementet 1944-07-03
  5. ^ Engelska Wikipedia, som hänvisar till Lawrence Rees: Auschwitz: A New History, Public Affairs, 2005 sid 242-43

Vidare läsning

  • Vrba-Wetzlerrapporten finns i svensk översättning i Räddningen Budapest 1944 - Judarna ska deporteras. De svenska hjälpinsaterna, rapporter ur UD:s arkiv, Fischer & Co, Stockholm 1997, ISBN 91-7054-856-0

Externa länkar

Per Anger-priset
Per Anger-priset
Pristagare
Gennaro Verolino – Arsen Sakalov – Aliaksandr Bialiatski – Organización Femenina Popular – Sebastian Bakare – Brahim Dahane – Jelena Urlajeva – Narges Mohammadi – Sapiyat Magomedova – Justine Ijeomah – Rita Mahato – Islena Rey Rodriguez – Abdullah al-Khateeb – Gégé Katana Bukuru – Teodora del Carmen Vásquez – Najwa Alimi – Intisar Al-Amyal – S'bu Zikode – Anabela Lemos
Ungern och Förintelsen

Media som används på denna webbplats

AuschwitzProtocolsmap.jpg
A map from the Vrba-Wetzler report, a report about Auschwitz based on information from Rudolf Vrba and Alfred Wetzler, two Jews who escaped from Auschwitz in April 1944 to warn the Allies and Jewish community about the gas chambers. Their report was sent all over the world and is regarded as one of the most important historical documents of the 20th century. Both authors have died.

The men's information and maps was compiled and sent to world leaders by members of the Judenrat in Slovakia. The report was eventually sent to the U.S. War Refugee Board, which was the first to publish it in full, along with other reports about Auschwitz, which have jointly come to be known as the Auschwitz Protocols. The English translation was completed by the Office of Special Investigations of the U.S. Department of Justice. I have therefore tagged this image as being a work of the United States government. The first known date of publication of the full report, along with the maps, was November 25, 1944, by the U.S. War Refugee Board.

Note: The map may appear to be upside down because the English in the top right corner is upside down, but the Yiddish appears to be the right way up.