Voltas stapel
Voltas stapel var det första elektriska batteriet i modern tid. Det konstruerades år 1800 av italienaren Alessandro Volta. Hans namn återfinns inte bara i denna uppfinning, utan även i måttenheten för elektrisk spänning: volt.
Batteriet bestod av en stapel av silver- och zinkskivor med mellanlägg av tyg eller poröst papper indränkt med en elektrolyt. Volta förbättrade senare sitt batteri genom att använda koppar- och zinkelektroder i ett kärl med utspädd svavelsyra och kunde då sönderdela vatten och utfälla ädelmetaller på elektrolytisk väg.[1]
Voltastaplen är till skillnad från brunstensbatteriet beroende av luftens syre och är på så vis en god illustration av zink-luftbatteriets funktionssätt.
Källor
- ^ Bra Böckers lexikon, 1981.
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Ingen maskinläsbar skapare angavs. Peo~commonswiki antaget (baserat på upphovsrättsanspråk)., Licens: CC BY-SA 3.0
This illustration shows the basic components in a voltaic pile; Metal and "soaked" disks, along with common terminals to the entire pile, and annotations. The numbers in the picture refers to:
- One element
- Copper disc
- Negative terminal for the entire pile
- Positive terminal for the entire pile
- Soaked disc of cardboard or leather, with acidic og alkaline solution.
- Zinc disc