Vladislav Savic

Den här artikeln omfattas av Wikipedias policy om biografier. Den behöver fler källhänvisningar för att kunna verifieras. (2015-10) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.

Vladislav Savic, född 10 november 1956 i Jugoslavien, död 9 oktober 2021 i Hovås i Göteborg,^[1][2] var en svensk journalist.^[3][4]

Savic studerade statsvetenskap. Han började som nyhetsreporter vid Radio Väst 1978–1983 och var inrikesreporter vid SR Ekot 1983–1989 samt utrikeskorrespondent vid SR Ekot för Östeuropa och Sovjetunionen. Åren 1998–2011 var han utrikesreporter med stationeringar i bland annat Helsingfors, Baltikum och Moskva samt korrespondent för Sydosteuropa med stationering i Aten och Istanbul. Savic rapporterade även från andra delar av världen.

Savic fick lämna sitt arbete på Sveriges Radio efter att ha förskingrat pengar från sin arbetsgivare.^[3] Han verkade från 2011 fram till sin död som föreläsare och debattör om spelmissbruk. Savic är begravd på Östra kyrkogården i Göteborg.^[5]

• Det tysta kriget: olja, makt, kontroll (Natur och Kultur april 2006)
• Vladimir Putin och rysskräcken (Norstedts 2010)
• En korrespondents bekännelser: om spelmissbruk, ångest och vägen tillbaka (Fri Tanke 2013)

Denna artikel behöver bilder. Har du en passande fri bild får du gärna ladda upp den.