Viveka Heyman

Viveka Heyman
Född27 oktober 1919
Uppsala
Död5 februari 2013 (93 år)
Enskede-Årsta församling, Stockholms län
YrkeFörfattare, journalist, översättare, litteraturkritiker
NationalitetSverige Svensk
SpråkSvenska
Verksam1947–2000

Viveka Heyman, född 27 oktober 1919 i Uppsala,[1] död 5 februari 2013 i Enskede-Årsta församling, Stockholms län, var en svensk journalist, författare, översättare och litteraturkritiker.

Biografi

Viveka Heyman var dotter till bibliotekarien och författaren Harald Heyman och Stina, ogift von Unge. Hon blev fil. kand. vid Uppsala universitet 1940.[2] Under de första decennierna av karriären gjorde hon sig känd som en produktiv och profilerad kritiker, framför allt i Arbetaren, vars kulturredaktör hon var 1946–1949. Hon fortsatte att verka som kulturskribent i Arbetaren 1955–57,[2] samt med jämna mellanrum fram till 2004. Hennes stil som kritiker och debattör har beskrivits som hård, och hon var inte rädd för sågningar av de böcker hon recenserade.[3] Som författare utgav hon flera essäsamlingar (1948, 2000), en diktsamling (1955) samt en roman (1999).

Åren 1949–1954 vistades hon i Israel, där hon bland annat fascinerades av det framväxande kibbutz-systemet och började översätta modern hebreisk skönlitteratur till svenska.[3] Novellsamlingen Killingen som far köpte (1955) innebar att en svensk publik för första gången fick uppleva litteratur från den unga staten Israel och från de som bosatt sig i området från och med sekelskiftet. Heyman skulle fortsätta att översätta modern hebreisk litteratur, däribland verk av nobelpristagaren Samuel Joseph Agnon, Yehudah Amichai och Amos Oz.

Efter hemkomsten från sin första vistelse i Israel var hon 1954–1955 anställd vid Israels legation i Stockholm, och från 1969 undervisade hon vid Tel Avivs universitet.[2] Engagemanget för Israel kom Heyman att behålla livet ut, vilket ledde till konflikter med bland andra Göran Palm och Karl Vennberg efter sexdagarskriget 1967. Under 1980- och 1990-talet kom hon dock att i högre grad inta en alltmer kritisk ställning till den förda politiken i Israel, vars högersväng kom att bli en besvikelse för henne. Hon engagerade sig bland annat mot den israeliska bosättarpolitiken i nätverken Kvinnor för fred och Kvinnor i svart.[3]

Från den moderna hebreiska litteraturen fördes hennes intresse vidare till Gamla testamentet. Den första översättningen ur Gamla testamentet blev Höga visan (1960), vilken blev mycket uppmärksammad, och följdes av Predikaren (1961). Därefter översatte hon Jobs bok (1969), Ordspråksboken (1970), Samuels bok (1977), Jesajas bok (1977), Första Mosebok (1979), Psaltaren (1982) och Profeterna (1996). Genom dessa översättningar uttryckte Viveka Heyman en stark kritik mot den då arbetande Bibelkommissionen som på regeringens uppdrag arbetade med det som skulle komma att bli Bibel 2000. Heyman menade att denna översättning inte tillvaratog de gammaltestamentliga texternas egenart. Översättningen var också i alltför hög grad influerad av modern bibelkritik, och dessutom tog man inte hänsyn till judisk tolkningstradition. Heymans egna översättningar mötte emellertid kritik från facköversättare och exegeter för att såväl språkligt som filologiskt vara alltför vidlyftiga.[4]

Heyman är gravsatt på Södra judiska begravningsplatsen i Stockholm.[3]

Bibliografi i urval

  • Heyman, Viveka (1947). Mithridate: en studie i lokalfärg. Stockholm. Libris 2998134 
  • Heyman, Viveka (1948). Själar, kvinnor mest: essayer. Stockholm: Tiden. Libris 361146 
  • Heyman, Viveka (1955). Får jag ha julgran?: dikter. Lilla lyrikserien ; 21. Stockholm: Bonnier. Libris 1453011 
  • Heyman, Viveka (1959). Christina. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 78170 
  • Heyman, Viveka (1963). Vad vet Kristina om vänskap?. Stockholm: Geber. Libris 8209373 
  • Heyman, Viveka (1974). Fariséerna och de skriftlärda. [Malmö]. Libris 1964108 
  • Heyman, Viveka (1975). Fariséerna och de skriftlärda. Stockholm: Hillelförl. Libris 8379513. ISBN 91-85164-12-7 
  • Heyman, Viveka (1999). Taximordet i Jerusalem: ett slags detektivroman. Bromma: Megilla-förl. Libris 7779200. ISBN 91-89340-01-9 
  • Heyman, Viveka (2000). Den oärlige sanningssägaren: och andra essayer. Stockholm: Carlsson. Libris 8372183. ISBN 91-7203-246-4 
Översättningar (urval)
  • Conrad Peregrinus (pseud. för Kurt Friedlaender): En resa till Springistan (Federativ, 1948)
  • Benzion Katz: Den hebreiska mellankrigslitteraturen (Jerusalem, 1954)
  • Killingen som far köpte: noveller från Israel (Norstedt, 1955)
  • Folke Fridell: Jadô sæl bar-mînan (Död mans hand) (Tel Aviv, 1955)
  • Ingen förnuftig gärning: lyriska tolkningar (Tiden, 1957)
  • William Blake: Oskuldens och erfarenhetens sånger (Songs of innocence and of experience) (Allhem, 1960)
  • Samuel Josef Agnon: I havets mitt och andra noveller (Bonnier, 1964)
  • Bernard Malamud: Syndabock (The fixer) (Bonnier, 1968)
  • Ordet som aldrig dör: judisk lyrik i Sovjet (Gummesson, 1971)
  • Dalia Ravikowitz: Svår vinter: dikter (Horef kasheh) (Eremitpress, 1975)
  • Amos Oz: Någon annanstans (Makom ahher) (Wahlström & Widstrand, 1975)
  • Jehuda Amikhai: Sjungen hoppfullt sånger om Jerusalem (Coeckelberghs, 1976)
  • Avraham B. Yehoshua: Älskaren (Hameahev) (Forum, 1980)
  • David Grossman: Se kärlek (Ayen erekh: ahava) (Bromberg, 1989)

Litteratur

  • Richard Pleijel, Att riva Babels torn. Viveka Heyman som översättare av Gamla testamentet. Artos 2019, 253 sidor.

Källor

Noter

  1. ^ Sveriges befolkning 1990, CD-ROM, Version 1.00, Riksarkivet (2011).
  2. ^ [a b c] Heyman, Viveka, författarinna, Jerusalem i Vem är det / Svensk biografisk handbok / 1993 / s 482.
  3. ^ [a b c d] Richard Pleijel, ”Viveka Heyman”, Svenskt kvinnobiografiskt lexikon. Läst 14 september 2023.
  4. ^ Pleijel, Richard (2019). Att riva Babels torn: Viveka Heyman som översättare av Gamla testamentet 

Vidare läsning

Externa länkar


Auktoritetsdata

Media som används på denna webbplats

Cc-by new.svg
The new « Attribution » icon from Creative Commons
Viveka Heyman SFL.jpg
Viveka Heyman. Bild i Svenskt författarlexikon (1959)