Vitten

Vitten (tyska Witten) var mynt av silver. De präglades i (främst norra) Tyskland från andra halvan av 1300-talet och blev Hansans viktigaste mynt.

Vitten användes förr i Sverige om småmynt samt i uttryck som "inte ett (en) vitten” med betydelsen ”inte ett öre” och ”inte ett dugg”.^[1]

Vitten började präglas i Lübeck omkring 1325 och blev i början av 1400-talet vendiska myntförbundets huvudmynt. Finvikten var 1379 1,29 gram silver, 1410 0,88 gram silver. Det präglades även viertelwitten, pfennigmynt. I början av 1500-talet förekom myntning av vittenmynt med en finvikt på 0,35 gram silver.^[2]

I Pommern präglades svenska regeringen 1650-1707 vittenmynt, nu värda 1/4 schilling eller 3 pfennig, 1672 var finvikten 0,104 gram silver. Under 1700-talet präglade staden Stralsund fram till 1776 vittenmynt med en finvikt av 0,08 gram. 1763-1808 slog svenska regeringen kopparmynt i Stralsund med valören vitten.^[2]

Med tidens gång och inflation blev det under andra halvan av 1800-talet ett kopparmynt av lågt värde; därav uttrycket "inte värt ett vitten". Det ersattes successivt med Dreiling, Sechsling, Schilling och Doppelschilling.

Pfennigmynt präglade i Wismar (1854) och Rostock (fram till 1865) kallades även populärt vitten.

Namnet är nederländskt, är ett av de blanc albus (albi) ("vita") mynt eller vitten, i motsats till grossi som var större och gula (guld) mynt.

Källor

• Witten i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1921)

Vidare läsning

• Konrad Klütz, Münznamen und Ihre Herkunft (tyska) Wien, moneytrend Verlag, 2004
• Jean Belaubre, Dictionaire de Numismatique médiévale occidentale, Paris, Léopard d'Or, 1996