Vitstjärtad ripa
| Vitstjärtad ripa Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
.jpg) Vitstjärtad ripa i sommardräkt. | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Hönsfåglar Galliformes |
| Familj | Fasanfåglar Phasianidae |
| Släkte | Ripsläktet Lagopus |
| Art | Vitstjärtad ripa L. leucura |
| Vetenskapligt namn | |
| § Lagopus leucura | |
| Auktor | (Richardson, 1831) |
| Utbredning | |
 (c) The author of the work and the IUCN Red List spatial data, CC BY-SA 4.0 | |
| Synonymer | |
| Lagopus leucurus (grammatisk felaktighet, se text) | |
 Sommardräkt | |
Vitstjärtad ripa[2] (Lagopus leucura) är den minsta fågelarten inom familjen fasanfåglar (Phasianidae). Den återfinns i bergstrakterna i västra USA, Kanada och Alaska.
Utseende och läte
I vinterdräkt är den helvit förutom sin svarta näbb och ögon. I sommardräkt har den brunt huvud , bröst och rygg med vita vingar, buk och stjärt. Stjärten är helvit året om vilket skiljer den från de andra riparterna. På hösten är båda könen blekt rödbruna på ovansidan med fina brunsvarta fläckar. Ett fåtal bröstfjädrar är oftast vita medan buk, stjärt och vingar är vita. Den har fjädrar runt näsborrarna som värmer luften något innan den dras in i kroppen. Dess fjäderdräkts olika stadier gör att den är väl kamouflerad året runt.
Dess läte är mjuka, lågfrekventa hoande läten tillsammans med kluckanden.
Utbredning och biotop
Vitstjärtad ripa är en kortflyttare i alpina områden och den befinner sig ovanför trädgränsen merparten av året. Den befinner sig mest i olika typer av öppna biotoper. Dess utbredning sträcker sig från Alaska och västra Kanada söderut till norra New Mexico. Vitstjärtad ripa flyttar inte några längre sträckor, utan befinner sig i den alpina zonen året runt, men byter biotop vid olika årstider.
Underarter och deras utbredning
Vitstjärtad ripa delas in i fem underarter med följande utbredning:[3]
- Lagopus leucura peninsularis – bergstrakter från sydcentrala Alaska till Glacier Bay och White Pass
- Lagopus leucura leucura – norra Yukon, västra British Columbia och västra Alberta till USA:s nordgräns
- Lagopus leucura saxatilis – höga toppar på Vancouver Island
- Lagopus leucura rainierensis – alptoppar i Cascade Range i Washington
- Lagopus leucura altipetens – Klippiga bergen (från Montana till New Mexico)
Släktskap
Riporna placerades tidigare tillsammans med järpar, orrar, präriehöns och tjädrar i den egna familjen skogshöns (Tetraonidae). Genetiska studier visar dock att de utgör en del av familjen Phasianidae.[4][5] Där utgör de en klad närmast släkt med kalkoner (Meleagris) och dessa två tillsammans med koklassfasan (Pucrasia macrolopha).[4] Riporna utgör en systergrupp till en klad bestående av orrar, tjädrar, östasiatiska arten amurjärpe (Falcipennis) och nordamerikanska granjärpe (Canachites).[4]
Ekologi
Hanarna återvänder till häckningsområdena i april medan honorna anländer under första hälften av maj då parbildningen sker. De lägger fyra till åtta blekgula ägg i en grund uppskrapning direkt på marken som har fodrats med lite gräs, blad och fjädrar. Hanen stannar hos honan under ruvningen som i genomsnitt tar 23 dagar. Den flyger mer än dalripan men föredrar att springa. Artens vinterföda består främst av videskott. I områden som saknar vide återfinns den sällan. Under våren äter den även blad och blommor av olika växter, men vide är fortfarande den viktigaste födan. Under häckningen äter de även insekter och groddkoppar av pilört som också ges till ungarna. Den äter småsten och grus som hjälper till vid matsmältningen.
Status och hot
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1]
Namn
Sitt trivialnamn har den fått eftersom det är den enda ripan som inte har något svart på stjärten. Släktnamnet Lagopus härstammar från gammalgrekiskans lagos (λαγως), som betyder "hare", och pous (πους), som betyder "fot", vilket refererar till fågelns befjädrade fötter. Artepitetet leucura skrevs länge leucurus vilket är grammatiskt fel eftersom Lagopus är femininum.[6]
Noter
- ^ [a b c] BirdLife International 2012 Lagopus leucura Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
- ^ [a b c] Kimball RT, PA Hosner & EL Braun. 2021. A phylogenomic supermatrix of Galliformes (Landfowl) reveals biased branch lengths. Molecular Phylogenetics and Evolution. 158:107091.
- ^ Kimball, R.T., and E.L. Braun (2008), A multigene phylogeny of Galliformes supports a single origin of erectile ability in non-feathered facial traits, J. Avian Biol. 39, 438-445.
- ^ David, Normand & Gosselin, Michel (2002): The grammatical gender of avian genera. Bull. B. O. C. 122(4): 257-282.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör vitstjärtad ripa.
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Walter Siegmund, Licens: CC BY 2.5
White-tailed Ptarmigan
(c) The author of the work
and the IUCN Red List spatial data, CC BY-SA 4.0
Geographical distribution of the White-tailed Ptarmigan Lagopus leucura.
The map was created using the Generic Mapping Tools, GMT, version 5.1.2.
Male and female white-tailed ptarmigan share similar body size, shape, and winter plumage, with adult body lengths up to 13.4 inches (34 centimeters) and body masses up to 0.9 pound (425 grams). Both the southern and Mt. Rainier white-tailed ptarmigan are white in winter and brown in summer, the feathers changing color with the seasons to camouflage the birds. Although the body feathers change color, the white-tailed ptarmigan is named for its perpetually white tail feathers, a morphological trait that distinguishes it from other ptarmigan species. During the winter, males and females are stark white and difficult to distinguish from the background of snow. In the summer during the breeding season, males turn a lighter color of brown or gray than females and develop a dark band of feathers on the breast that resembles a necklace.
During the winter, the southern and Mt. Rainier white-tailed ptarmigan feed on exposed willows above the snow and dig roosts, or burrows, into the soft snow as protection from wind and weather. During the summer, the white-tailed ptarmigan feeds on willows and other alpine vegetation. White-tailed ptarmigan require cool temperatures, rocky areas, soft snow, and the presence of willows. The southern and Mt. Rainier white-tailed ptarmigan spend their entire lifecycles in alpine habitats and are well adapted to survive in the cold, arid, and open alpine environments. Adaptations of the white-tailed ptarmigan to these alpine environments include its cryptic plumage, low metabolic rates, and heavily feathered feet that act as snowshoes.
Photo Credit: Peter Plage / USFWSFörfattare/Upphovsman: John Hill, Licens: CC BY-SA 3.0
White-tailed Ptarmigan, Rocky Mountains, Alberta
Författare/Upphovsman:
- Lagopus_leucura_Whistlers_Mt.jpg: Richard Giddins from London, UK
- derivative work: MPF (talk)
Lagopus leucura. Whistlers Mountain nr Japser (via cable car).