Vitnäbbad islom
| Vitnäbbad islom Status i världen: Nära hotad[1] | |
 I första vinterdräkt | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Lomfåglar Gaviiformes |
| Familj | Lommar Gaviidae |
| Släkte | Gavia |
| Art | Vitnäbbad islom G. adamsii |
| Vetenskapligt namn | |
| § Gavia adamsii | |
| Auktor | Gray, G R, 1859 |
| Utbredning | |
 Den vitnäbbade islommens globala utbredningsområde. | |
Vitnäbbad islom (Gavia adamsii) är den största fågelarten i familjen lommar.[2] Den häckar cirkumpolärt i Arktis. Arten är fåtalig och minskar relativt kraftigt i antal och anses vara nära hotad globalt.
Utseende och läte
Vitnäbbad islom är 77–90 centimeter lång och har ett vingspann på 135–150 centimeter. Den är därmed endast något större än svartnäbbad islom.
Häckande adulta fåglar har svart huvud, vit undersida och svart- och vitrutig rygg. Fjäderdräkten utanför häckningssäsongen är mer oansenlig, med vitt på hakan och halsen. Det som mest särskiljer den från svartnäbbad islom är den ljust gula näbben som hålls snett uppåtriktad. Den flyger med utsträckt hals.
Revirlätet är ett spöklikt klagande ljud, djupare än lätet från svartnäbbad islom. Det låter som tu-u-i'-ti, tu-i'-ti, tu-i'-ti, liknande den svartnäbbade islommen. Ett skrattande varningsläte förekommer också, och ett lågt råmande läte, likaså vid fara.
Utbredning
Arten häckar i Arktis i Ryssland, Alaska och Kanada och övervintrar till havs mestadels utanför Norges och västra Kanadas kuster. Fåtaligt ses den även i Danmark, Sverige[3] och Baltikum, varifrån vissa flyttar över land, huvudsakligen på våren, mellan Finland och Vita havet. Ett fåtaligt vårsträck i nordvästra och nordöstra Skottland (Hebriderna och Aberdeenshire) kan tyda på att ett övervintringsområde även finns längre söderut i Atlanten eller Irländska sjön respektive Nordsjön.[4]
Ekologi
Liksom andra lommar är denna art specialiserad på att äta fisk som den fångar under vattnet. Den är parbildande, oftast för livet, och könen ser likadana ut. Parningen sker på land, men annars tillbringar fågeln sin tid på vattnet, även om spillningen avges på land. Paren försvarar reviret intensivt mot andra lommar. De båda äggen ruvas i cirka 24 dagar. Ungarna slåss om de inte matas tillräckligt, och ofta överlever bara en unge. Mot slutet av häckningen samlas de vuxna i flockar som fiskar gemensamt. Ungarna är flygga runt 70 dagar.
.jpg)
Vitnäbbad islom och människan
Status och hot
Arten har ett stort utbredningsområde, men är relativt fåtalig med en världspopulation på endast 16 000–32 000 och minskar dessutom relativt kraftigt i antal.[1] Det gör att internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den som nära hotad (NT).[1] Det största hoten mot arten utgörs av oljeindustrin, både framtida exploatering i dess häckningsområde och risken för att drabbas av oljeutsläpp.[1]
Namn
Det vetenskapliga namnet Gavia adamsii är efter marinkirurgen Edward Adams.[5]
Källor
Noter
- ^ [a b c d] BirdLife International 2012 Gavia adamsii Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 7 januari 2014.
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
- ^ Vitnäbbad islom i Artportalen
- ^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 47. ISBN 978-84-941892-9-6
- ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.
Tryckta källor
- Sjölander, Sverre; Ågren, Greta (1976). ”The reproductive Behavior of the Yellow-billed Loon, Gavia adamsii”. The Condor 78 (4): sid. 454–463. doi:.
Externa länkar
Wiktionary har ett uppslag om vitnäbbad islom.- Artportalen: Dagens fynd – senaste observationerna – bilder
Wikimedia Commons har media som rör vitnäbbad islom.
Wikispecies har information om vitnäbbad islom.- Bilder och filmer på Internet Bird Collection
- Läten på xeno-canto.org
|
|
Media som används på denna webbplats
A Yellow-billed Loon/Diver (Gavia adamsii) swimming on a lake in the northern area of Alaska, USA. The dark neck feathers are iridescent and change color in the sunlight: they look black under shadow but may look dark green or teal under light.
Författare/Upphovsman: Kimdime6, Licens: CC BY-SA 3.0
Gavia adamsii world map distribution / mondaj vivejoj de Gavia adamsii
The BLM-managed National Petroleum Reserve-Alaska is unlike anything else in the world. Rich in resources, it is an incredible place of shallow wetlands, deep lakes, beaded streams, deep open lakes and tundra. The BLM is developing a Regional Mitigation Strategy to effectively mitigate impacts from energy development within the NPR-A. What resources will benefit? Brown and polar bears, walrus, small game and birds just to name a few.
About 90 bird species, primarily migratory, are found annually in the NPR-A. The yellow billed loon winters in the Yellow Sea region and nests here; it’s very rare and being considered for listing under the Endangered Species Act. A few species - including rock and willow ptarmigan, common raven, gyrfalcon, and snowy owl - live in the NPR-A year round.
There are also impressive herds of caribou in the NPR-A. The Teshekpuk Caribou Herd is an important subsistence resource to the residents of Atqasuk, Barrow, Nuiqsut and Wainwright in the NPR-A. The primary range of the Teshekpuk Caribou Herd is the North Slope west of the Colville River. And the Western Arctic Caribou Herd contributes to the subsistence needs of about 40 villages in northwestern Alaska.
Photo: Bob Wick, BLMFörfattare/Upphovsman: Tim, Licens: CC BY 2.0
Yellow-billed Loon (Gavia adamsii), juvenile/first winter