Vitkindad pingvin

	Vitkindad pingvin; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Pingvinfåglar; Sphenisciformes
Familj	Pingviner; Spheniscidae
Släkte	Eudyptes
Art	Vitkindad pingvin; E. schlegeli
Vetenskapligt namn
	§ Eudyptes schlegeli
Auktor	Finsch, 1876
Utbredning
Synonymer
	Kungstofspingvin; Vithakad pingvin; Eudyptes chrysolophus schlegeli;

Vitkindad pingvin^[2] (Eudyptes schlegeli) är en fågel i familjen pingviner inom ordningen pingvinfåglar.^[3] Den beskrevs först av den tyske zoologen och etnografen Otto Finsch 1876 och fick sitt vetenskapliga artnamn till åminnelse av den tyske ornitologen Hermann Schlegel.

Utseende

Som adult blir vitkindad pingvin ungefär 70 centimeter lång och väger 5,5 kilogram. Ovansidan är svart, undersidan vit. Liksom övriga pingviner i släktet har den karakteristiska gula, orange, och svarta plymer som sticker ut från pannan och bakåt. Den skiljs från macaronipingvin på att den har ett vitt ansikte till skillnad från den senares svarta.

Utbredning och systematik

Fågeln häckar på Macquarieön som ligger ungefär halvvägs mellan Australien och Antarktis samt på mindre öar i samma område.^[3] Mindre antal av liknande fåglar har dock uppträtt på andra subantarktiska öar som Sydgeorgien och Kerguelen, vilket kan tyda på att den även häckar på andra platser.^[1]

Både mitokondriellt DNA och cellkärne-DNA indikerar att arten skildes från sin närmsta släkting, macaronipingvinen (Eudyptes chrysolophus), för ungefär 1,5 miljoner år sedan.^[4] Dessa båda närbesläktade arter är morfologiskt mycket lika, och har ofta behandlats som en och samma art. Vissa auktoriteter gör det fortfarande.^[5]

Levnadssätt

Vitkindad pingvin häckar i mycket stora kolonier på platt underlag med sand, småsten eller klippor. Under häckningstid livnär den sig på krill, fisk och bläckfisk. Dess levnadssätt utanför häckningstid är okänt.^[1]

Status och hot

Arten jagades kraftigt under 1800-talet men har återhämtat sig. I mitten på 1980-talet uppskattades 850 000 par häcka på Macquarie, med ett mindre antal på de små närliggande öarna Bishop och Clerk. 2016 bedömdes den totala populationen bestå av drygt 750 000 par. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar arten som livskraftig, även om beståndsutvecklingen är oklar.^[1]

Namn

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar den tyske ornitologen Hermann Schlegel (1804-1884).^[6] På svenska har arten i litteratur även kallats vithakad pingvin.^[7]

Bilder

Typiskt habitat
Koloni av vitkindad pingvin.

Noter

^ [a b c d] Birdlife International 2022 Eudyptes schlegeli . Från: IUCN 2022. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2022-1. Läst 31 juli 2022.
^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
^ Baker AJ, Pereira SL, Haddrath OP, Edge KA (1 september 2006). ”Multiple gene evidence for expansion of extant penguins out of Antarctica due to global cooling”. Proc Biol Sci. "273" (1582): ss. 11–17. doi:10.1098/rspb.2005.3260. PMID 16519228. http://www.pubmedcentral.nih.gov/articlerender.fcgi?artid=1560011. Läst 21 mars 2008.
^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.
^ Harrison, Peter. Seabirds of the World: A Photographic Guide. Princeton University Press, Princeton, New Jersey, 1987, ISBN 0-691-01551-1

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör vitkindad pingvin.
Bilder & media
Wikispecies har information om Eudyptes schlegeli.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c d] Birdlife International 2022 Eudyptes schlegeli . Från: IUCN 2022. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2022-1. Läst 31 juli 2022.

[SOF-2] Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11

[4] Baker AJ, Pereira SL, Haddrath OP, Edge KA (1 september 2006). ”Multiple gene evidence for expansion of extant penguins out of Antarctica due to global cooling”. Proc Biol Sci. "273" (1582): ss. 11–17. doi:10.1098/rspb.2005.3260. PMID 16519228. http://www.pubmedcentral.nih.gov/articlerender.fcgi?artid=1560011. Läst 21 mars 2008.

[H&M-5] Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.

[6] Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

[PH-7] Harrison, Peter. Seabirds of the World: A Photographic Guide. Princeton University Press, Princeton, New Jersey, 1987, ISBN 0-691-01551-1

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

Navigation

Navigering

Temaportaler