Vitgumpad buskskvätta

	Vitgumpad buskskvätta
	Adult hane i häckningsdräkt.
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Flugsnappare; Muscicapidae
Släkte	Buskskvättor; Saxicola
Art	Svarthakad buskskvätta; S. maurus
Vetenskapligt namn
	§ Saxicola maurus
Synonymer
	vetenskapliga Saxicola maura (felstavat); Saxicola torquata maura (felstavat); Saxicola torquatus maurus; Saxicola rubicola maurus; trivialnamn Svarthakad buskskvätta; Sibirisk buskskvätta; Östlig buskskvätta;

Vitgumpad buskskvätta (Saxicola maurus) är en buskskvätta i familjen flugsnappare med omstridd systematik.^[1] Arten häckar i tempererade delar av Asien, men även i nordöstra Europa till östra Ukraina. I Sverige är den en tillfällig gäst, dock med få säkra fynd på grund av artens likhet med östligare amurbuskskvättan.

Utseende

Vitgumpad buskskvättan är en 11,5–13 centimeter lång fågel, med svart huvud, mörk vingovansida, orangerött bröst och vit fläck på sidan av halsen hos hanen, mattare färger hos honan. Den är mycket lik svarthakad buskskvätta (S. torquatus) som den tidigare behandlades som underart till, men har större halsfläck, mindre utbrett rött på bröstet och övergumpen ostreckad beige (vit i sliten dräkt). Honan har vitare strupe. Vissa underarter har även vitt på basen av stjärtfjädrarna, hos hemprichii så omfattande att den liknar stjärten hos en stenskvätta.^[2]

Amurbuskskvättan, fram tills nyligen behandlades som en del av vitgumpad buskskvätta, är mycket lik men skiljer sig i några små avseenden. Den har något kraftigare näbb och längre stjärt. Hanen har mer rostfärgad undersida och övergump samt svartare ovansida. I höstdräkt är hanen i genomsnitt mörkare och mer rosttonad. Studier av flyttande fåglar i kinesiska Beidahe visar att en fjärdedel har svartstreckade övre stjärttäckare, en karaktär som aldrig setts hos vitgumpad buskskvätta. ^[3]

Utbredning och systematik

Vitgumpad buskskvätta är en flyttfågel som häckar i merparten av temperade Asien, från ungefär latitud 71°N i Sibirien och söderut till Himalaya och sydvästra Kina, och västerut till östra Turkiet och Kaspiska havet. Den häckar även i allra nordöstligaste delarna av Europa, främst i Ryssland med tillfälligtvis så långt västerut som Finland.^[4]

Vintertid förekommer den från södra Japan och söderut till Thailand och Indien, och västerut till nordvästra Afrika. Under flyttningen når ett mindre antal Västeuropa och mycket sällsynt så långt österut som till Alaska.^[5]

Artstatus

Systematiken för vitgumpad buskskvätta och dess närmaste släktingar har varit och är i viss mån fortfarande omdiskuterad. Amurbuskskvättan (S. stejnegeri, tidigare kallad Stejnegers buskskvätta) behandlades fram tills nyligen som en underart till vitgumpad buskskvätta, och vissa gör det fortfarande. Längre tillbaka fördes vitgumpad buskskvätta med sina underarter till torquatus-komplexet som idag oftast delats upp i tre eller fyra arter:^[6]^[1] vitgumpad buskskvätta, svarthakad buskskvätta (S. rubecola), afrikansk buskskvätta (S. torquata) och ibland madagaskarbuskskvätta (S. sibilla). Vissa auktoriteter behandlar dem dock fortfarande som en och samma art, Saxicola torquatus,^[7] med argumenten att det fortfarande är oklart vad som händer i kontaktzoner mellan exempelvis svarthakad buskskvätta och variegaticus i Turkiet och att mycket små morfologiska skillnader föreligger – svarthakade buskskvättor på Sicilien påminner till exempel mer om maurus. Dock skulle en ihopslagning kräva att de distinkta arterna kanariebuskskvätta, vitstjärtad buskskvätta och réunionbuskskvätta också inkluderas eftersom de genetiskt är en del av komplexet.^[7]

Underarter

Vitgumpad buskskvätta delas idag vanligast upp i fem underarter:^[6]

Kaspisk buskskvätta^[8], Saxicola maurus hemprichii – häckar från östra Ukraina och norra Azerbajdzjan till Kaspiska havets nordvästra och norra strand; övervintrar i nordöstra Afrika
Armenisk buskskvätta^[8], Saxicola maurus variegatus (syn. armenicus) – häckar från sydöstra Turkiet och Transkaukasus till norra och västra Iran; övervintrar i sydvästra Asien och nordöstra Afrika
Kaspisk buskskvätta^[8], Saxicola maurus maurus – häckar i östra Finland samt norra och östra delarna av Europeiska Ryssland till Mongoliet och Pakistan; övervintrar i Indien
Saxicola maurus indicus – nordvästra och centrala Himalaya
Saxicola maurus przewalskii – häckar från Tibet till centrala Kina, norra Myanmar och norra Thailand; övervintrar i södra och sydöstra Asien

Förekomst i Sverige

I Sverige är vitgumpad buskskvätta en sällsynt men årlig gäst. Med tanke på svårigheten att skilja den från närbesläktade amurbuskskvättan och ibland även svarthakad buskskvätta finns dock relativt få säkra fynd. I Vår Fågelvärld 2021 publicerade BirdLife Sveriges raritetskommitté en genomgång av fynd rapporterade som "östlig svarthakad buskskvätta", det vill säga fåglar som ansågs tillhöra vitgumpad buskskvätta eller amurbuskskvätta. Av totalt 235 rapporter uteslöt 48 inte svarthakad buskskvätta medan fyra fynd kunde bestämmas till amurbuskskvätta (varav tre från DNA-studier) och 23 fynd till vitgumpad buskskvätta, varav sju fynd av den karakteristiska kaspiska buskskvättan (hemprichii). Resterande 160 fynd kunde inte med säkerhet bestämmas till art.^[9]

Familjetillhörighet

Buskskvättorna ansågs fram tills nyligen liksom bland andra stenskvättor, stentrastar, rödstjärtar vara små trastar. DNA-studier visar dock att de är marklevande flugsnappare (Muscicapidae) och förs därför numera till den familjen.^[10]^[11]

Ekologi

Vitgumpad buskskvätta lever på öppna ytor med enstaka buskar, till exempel högmossar och hedar. Boet göms på marken och byggs av gräs, strån, mossa och rötter. Svarthakad buskskvätta livnär sig av insekter, spindlar och maskar, som den oftast fångar på marken.

Status

Internationella naturvårdsunionen IUCN betraktar inte maurus som en egen art, varför dess hotstatus inte utvärderats ännu.

Referenser

Noter

^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
^ Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 292. ISBN 978-91-7424-039-9
^ Hadoram Shirihai, Lars Svensson (2018) Birds of the Western Palearctic:Passerines, Christopher Helm, ISBN 978-0-713645712
^ Robertson (1977), Urquhart & Bowley (2002)
^ Robertson (1977), Stoddart (1992), Urquhart & Bowley (2002)
^ [a b] Gill, F & D Donsker (Eds). 2019. IOC World Bird List (v 9.1). doi : 10.14344/IOC.ML.9.1.
^ [a b] Collar, N. (2017). Common Stonechat (Saxicola torquatus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från http://www.hbw.com/node/58515 20 maj 2017).
^ [a b c] Asplund, G., Lagerqvist, M., Jirle, E., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2020). ”Förändringar i Tk:s lista”. Vår fågelvärld (5). https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2020/11/Rapport-11-komplett.pdf. Läst 14 oktober 2020.
^ Hellström, M., Waern, M. (2021). ”Vitgumpad buskskvätta och amurbuskskvätta - Raritetskommitténs återgranskning av de svenska fynden”. Vår fågelvärld (2).
^ Sangster, Alström, Forsmark & Olsson 2010. Multilocus phylogenetic analysis of Old World chats and flycatchers reveals extensive paraphyly at family, subfamily and genus level (Aves: Muscicapidae) Arkiverad 12 april 2016 hämtat från the Wayback Machine. Mol. Phylogenet. Evol. 57, 380-392.
^ Zuccon & Ericson 2010 A multi-gene phylogeny disentangles the chat-flycatcher complex (Aves: Muscicapidae) Arkiverad 11 maj 2021 hämtat från the Wayback Machine., Zool. Scripta 39, 213-224.

Källor

Robertson, Iain (1977) Identification and European status of eastern Stonechats, Brit. Birds, vol.70 sid:237-245.
Stoddart, Andy (1992) Identification of Siberian Stonechat, Birding World, vol.5, nr.9, sid:348-356.
Urquhart, Ewan & Bowley, Adam (2002) Stonechats. A Guide to the Genus Saxicola, Christopher Helm, London. ISBN 0-7136-6024-4

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör vitgumpad buskskvätta.
Bilder & media
Wikispecies har information om vitgumpad buskskvätta.
Artförteckning
Läten på xeno-canto.org

[CC-1] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11

[Fågelguiden-2] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 292. ISBN 978-91-7424-039-9

[wpal-3] Hadoram Shirihai, Lars Svensson (2018) Birds of the Western Palearctic:Passerines, Christopher Helm, ISBN 978-0-713645712

[4] Robertson (1977), Urquhart & Bowley (2002)

[rsub779202-5] Robertson (1977), Stoddart (1992), Urquhart & Bowley (2002)

[IOC-6] [a b] Gill, F & D Donsker (Eds). 2019. IOC World Bird List (v 9.1). doi : 10.14344/IOC.ML.9.1.

[hbw-7] [a b] Collar, N. (2017). Common Stonechat (Saxicola torquatus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från http://www.hbw.com/node/58515 20 maj 2017).

[BL2-8] [a b c] Asplund, G., Lagerqvist, M., Jirle, E., Fromholtz, J., Tyrberg, T. (2020). ”Förändringar i Tk:s lista”. Vår fågelvärld (5). https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2020/11/Rapport-11-komplett.pdf. Läst 14 oktober 2020.

[BL3-9] Hellström, M., Waern, M. (2021). ”Vitgumpad buskskvätta och amurbuskskvätta - Raritetskommitténs återgranskning av de svenska fynden”. Vår fågelvärld (2).

[s-10] Sangster, Alström, Forsmark & Olsson 2010. Multilocus phylogenetic analysis of Old World chats and flycatchers reveals extensive paraphyly at family, subfamily and genus level (Aves: Muscicapidae) Arkiverad 12 april 2016 hämtat från the Wayback Machine. Mol. Phylogenet. Evol. 57, 380-392.

[z-11] Zuccon & Ericson 2010 A multi-gene phylogeny disentangles the chat-flycatcher complex (Aves: Muscicapidae) Arkiverad 11 maj 2021 hämtat från the Wayback Machine., Zool. Scripta 39, 213-224.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

Navigation

Navigering

Temaportaler