Vit hjärnsubstans

En människohjärna dissekerad lateralt, där den grå hjärnsubstansen syns utanför den vita.

Vit hjärnsubstans (Substantia alba) består till huvuddel av neuroners axondel, som på grund av myelinisering ses som vit. Här sker huvudsakligen informationstransport mellan nervcellerna i den grå substansen (i hjärnbark och kärnor) med varandra. Om hjärnan vore ett datornätverk så skulle den grå substansen vara de faktiska datorerna och den vita substansen skulle vara de kablar som band samman datorerna och gjorde det möjligt för dem att kommunicera med varandra.

Det som ger den vita substansen dess färg är ett fettlager, myelin, som axonerna är inbäddade i. Myelinlagret, som består av så kallade gliaceller, ökar hastigheten med vilken nervimpulser kan förmedlas genom axonerna genom en ökning av konduktansen.

Vit substans utgör större delen av de inre delarna av hjärnan och omges av hjärnbarken, som utgörs av grå substans. I ryggmärgen är lägesförhållandet det motsatta, det vill säga att den grå substansen är innerst (näst canalis centralis) och omges av den vita substansen. Den största mängden vit substans återfinns hos hjärnbalken (corpus callosum) som förbinder höger och vänster hjärnhalva med hjälp av ett par hundra miljoner nervbanor som kallas kommissurfibrer.

Associationsbanor kallas förbindelser mellan hjärnbarksområdet.[1]


Se även

Fotnoter

Media som används på denna webbplats

Human brain right dissected lateral view description.JPG
Författare/Upphovsman:

John A Beal, PhD

Dep't. of Cellular Biology & Anatomy, Louisiana State University Health Sciences Center Shreveport, Licens: CC BY 2.5

Human brain right dissected lateral view description.JPG

Lateral Portion of Frontal, Parietal, Occipital, and Superior Portion of Temporal Lobe Resected.

The anterior horn of the lateral ventricle is located in the frontal lobe. The body of the lateral ventricle continues posteriorly into the parietal lobe, the posterior horn into the occipital lobe, and the inferior horn down into the temporal lobe. Some structures produce elevations or bumps in the walls of the posterior and/or inferior horns of the lateral ventricles.

  1. Ventriculus lateralis, Cornu frontale
  2. Ventriculus lateralis, Pars centralis
  3. Calcar avis
  4. Ventriculus lateralis, Cornu occipitale
  5. Trigonum collaterale
  6. Eminentia collateralis
  7. Hippocampus
  8. Ventriculus lateralis, Cornu temporale
  9. Capsula interna
  10. Nucleus caudatus


(font: arial black, size: 10)