Visselhäger
| Visselhäger Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
.JPG) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Pelikanfåglar Pelecaniformes |
| Familj | Hägrar Ardeidae |
| Släkte | Syrigma |
| Art | Visselhäger S. sibilatrix |
| Vetenskapligt namn | |
| § Syrigma sibilatrix | |
| Auktor | (Temminck, 1824) |
| Utbredning | |
 | |
Visselhäger[2] (Syrigma sibilatrix) är en sydamerikansk fågel i familjen hägrar inom ordningen pelikanfåglar.[3]
Utseende och läten
Visselhägern är en relativt stor (57 cm) häger. Fjäderdräkten är mestadels matt beigefärgad med grå mantel. Den kraftiga näbben är skär med sotfärgad spets och runt ögat syns lysande blå bar hud. I flykten är den vita övergumpen och stjärten iögonfallande. Fågeln är vanligtvis tystlåtet men har ett enstavigt spelläte som ofta hörs i flykten, ett upprepat ljud som i engelsk litteratur återges "wheeee, wheeee...".[4]
Utbredning och systematik
Visselhäger placeras som enda nu levande art i släktet Syrigma. Den delas in i två underarter med följande utbredning:[3]
- Syrigma sibilatrix fostersmithi – förekommer i östra Colombia och Venezuela
- Syrigma sibilatrix sibilatrix – förekommer i våta gräsmarker från Bolivia till sydöstra Brasilien och nordöstra Argentina
Levnadssätt
Visselhägern hittas i våtmarker, odlade fält, betesmarker och savann, ofta långt från vatten som den olikt många andra häger sällan vadar i. Den sen ensam och kan stå helt stilla i långa perioder.[4]
Födan består mestadels av leddjur som spindlar, flygande insekter, bönsyrsor, trollslände- och skalbaggelarver och vandringsgräshoppor, men även daggmaskar och grodor. Den häckar mellan april och september i norr, i söder varierande (september till januari i sydöstra Brasilien, i Uruguay med en topp i januari).[5]
Status
Arten har ett stort utbredningsområde och beståndet anses vara stabilt. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar den därför som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen uppskattas till mellan 23 300 och 73 300 adulta individer.[1]
Noter
- ^ [a b c] Birdlife International 2024 Syrigma sibilatrix . Från: IUCN 2024. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2024-2. Läst 21 december 2024.
- ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
- ^ [a b] Vallely, Andrew C., Dyer, Dale (2018).Birds of Central America: Belize, Guatemala, Honduras, El Salvador, Nicaragua, Costa Rica, and Panama. Princeton University Press.
- ^ Martínez-Vilalta, A., Motis, A. & Kirwan, G.M. (2020). Whistling Heron (Syrigma sibilatrix). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/52672 16 januari 2020).
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör visselhäger.
Wikispecies har information om Syrigma sibilatrix.- Läten på xeno-canto.org
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: Jairmoreirafotografia, Licens: CC BY-SA 4.0
Ave alimentava-se tranquilamente em uma lagoa na cidade de Três Lagoas, interior do Mato Grosso do Sul.
Författare/Upphovsman: Charles J Sharp, Licens: CC BY-SA 4.0
Whistling heron (Syrigma sibilatrix), the Pantanal, Brazil
Författare/Upphovsman: Cephas, Licens: CC BY-SA 3.0
Distribution map of Whistling Heron. Yellow: breeding, green: year-round, blue: nonbreeding. Adapted from: Kushlan, James A. and James A. Hancock, Herons, Oxford ; New York : Oxford University Press, 2005. (ISBN 9780198549819) (OCLC 54913407)