Virginiauv

Virginiauv
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
V
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningUgglefåglar
Strigiformes
FamiljUgglor
Strigidae
SläkteBubo
ArtVirginiauv
B. virginianus
Vetenskapligt namn
§ Bubo virginianus
AuktorGmelin, 1788
Utbredning

Virginiauv[2] (Bubo virginianus) är en amerikansk uggla som tillhör släktet Bubo.[3] Den är nästan lika stor som berguven. Arten är aldrig sedd i västra palearktis. Möjligen kan parkrymlingar förekomma.

Utseende

Virginiauven är en stor fågel, med en längd på mellan 46 och 63 centimeter (honan är störst) och en vingspann mellan 101 och 145 centimeter. Vikten ligger mellan 0,9 och 2,5 kilogram.[4] Den har stora örontofsar, gula ögon och en fjäderdräkt som är spräcklig i brunt, grått och svart upptill med vit strupfläck; buken är ljusare med bruna tvärstreck.[5]

Ekologi

Biotop

Den finns i många miljöer, från skogar, öknar och även bebodda områden. Den tenderar dock att föredra öppen terräng som ängar och odlade fält.[4]

Föda

Virginiauven, som jagar på natten, tar ett flertal byten, framför allt mindre däggdjur (det är en av de få djur som tar skunkar) och fåglar (även rovlevande fåglar som andra ugglor, pilgrimsfalk och fiskgjusar), men även reptiler, groddjur och ryggradslösa djur.[4]

Boungar (Klippiga bergen, New Mexico)

Häckning

Den bygger inget eget bo, utan föredrar att ta över andra fåglars reden. Den är inte särskilt noga med placeringen; boet kan finnas i träd, klippskrevor, ihåliga träd, byggnader eller på marken.[4] Honan lägger en till fem vita, nästan klotrunda ägg[4], som ruvas i mellan 4 och 5 veckor. Ungarna blir flygga efter fem veckor.[5]

Utbredning och systematik

Virginiauven förekommer i Nordamerika, Centralamerika och norra Sydamerika. Den delas in i hela 14 underarter med följande utbredning.[3]

  • B. v. algistus – västra Alaska
  • B. v. lagophonus – centrala Alaska till nordöstra Oregon, Idaho och nordvästra Montana
  • B. v. saturatus – kustnära sydöstra Alaska till kustnära norra Kalifornien
  • B. v. pacificus – kustnära centrala Kalifornien till nordvästra Baja California
  • B. v. subarcticus – västcentrala Kanada till norra Idaho
  • B. v. pallescens – sydvästra USA till södra Mexiko
  • B. v. pinorum – södra Idaho till norra Arizona och norra New Mexico
  • B. v. heterocnemis – nordöstra Kanada till området kring Stora Sjöarna
  • B. v. virginianus – sydöstra Kanada till centrala och östra USA
  • B. v. elachistus – södra Baja California
  • B. v. mayensis – Yucatánhalvön
  • B. v. mesembrinus – södra Mexiko till västra Panama
  • B. v. nigrescens – Colombia till nordvästra Peru
  • B. v. nacurutu – östra Colombia genom Guyanaregionen till nordöstra Brasilien, Argentina, Bolivia och centrala Peru

Magellanuven (B. magellanicus) behandlades tidigare ofta som underart till virginiauven, men urskiljs allt oftare som egen art.[6][3]

Status

Enligt IUCN är den inte hotad (livskraftig, LC)[1]. Den är emellertid själv en fara för hotade arter som pilgrimsfalk[4].

Noter

  1. ^ [a b] BirdLife International 2012 Bubo virginianus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b c] Gill, F & D Donsker (Eds). 2016. IOC World Bird List (v 6.3). doi : 10.14344/IOC.ML.6.3.
  4. ^ [a b c d e f] ”Great Horned Owl” (på engelska). The Cornell Lab of Ornithology, Cornell University. 2009. http://www.allaboutbirds.org/guide/Great_Horned_Owl/lifehistory. Läst 31 maj 2009. 
  5. ^ [a b] Gregory Gough. ”Great Horned Owl” (på engelska). USGS Patuxent Wildlife Research Center. http://www.mbr-pwrc.usgs.gov/id/framlst/i3750id.html. Läst 31 maj 2009. 
  6. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2022. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2022 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26

Externa länkar

Katalogdata
​ • Arkive: great-horned-owl/bubo-virginianus​​ • BioLib: 22473​​​ • GBIF: 5959118​​​ • Inaturalist: 20044​ • ITIS: 177884​ • IUCN: 61752071​ • NCBI: 56268​ • Fossilworks: 161527​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​ • Avibase: FC366114BD3B51A0​​ • Species+: 3231​ • Xeno-canto: Bubo-virginianus​​​​​​

Media som används på denna webbplats

Bubo virginianusPCCA20031019-0367B.jpg
Författare/Upphovsman: Patrick Coin (Patrick Coin), Licens: CC BY-SA 2.5
Common Name, Bubo_virginianus, captive (rehabilitated) bird. Location: Chatham County, North Carolina, United States
Great horned owl chick 3w.jpg
Baby en:Great Horned Owls that are 3 weeks old.

Title: Great Horned Owl (3weeks)

Creator: Stolz, Gary M.

Source: WO-8325-031

Publisher: U.S. Fish and Wildlife Service

Subject: bird of prey en:New Mexico
Bubo virginianus dis.png
Författare/Upphovsman: unknown, Licens: CC BY-SA 3.0
Bubo virginianus distribution map.
Great Horned Owl on Seedskadee National Wildlife Refuge (22312702886).jpg

A great horned owl is perched on the transition from sage steppe to riparian habitats at Seedskadee NWR. Great horned owls are common in the river valley and their calls can be heard up and down the river on calm nights.

They are a significant predator on Seedskadee NWR and there are very few things they will not eat. Great horned owls have the most diverse diet of all North American raptors. They eat mostly mammals and birds at Seedskadee NWR , especially cottontail rabbits, white-tailed jackrabbits, meadow voles, mice, and American Coots. They also kill and eat many other species including least chipmunks, white-tailed prairie dogs, bats, feral house cats, ducks, mergansers, grebes, rails, other owls, hawks, crows, ravens, doves, and starlings. They are one of the few to kill porcupines and striped skunks. They supplement their diet with reptiles, insects, fish, invertebrates, and sometimes carrion. They are primarily nocturnal hunters and use their excellent hearing and night vision to locate prey. They will occassionally hunt in broad daylight, but run the risk of other raptors harrassing them severely. We have spotted both prairie falcons and Northern harriers taking turns driving great horned owls out of their territory.

<a href="https://www.allaboutbirds.org/guide/Great_Horned_Owl/lifehistory" rel="nofollow">www.allaboutbirds.org/guide/Great_Horned_Owl/lifehistory</a>

Photo: Tom Koerner/USFWS