Vinterbaggar

Vinterbaggar
Phloiophilus edwardsi Stephens, 1830 (3176606963).jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassInsekter
Insecta
OrdningSkalbaggar
Coleoptera
UnderordningAllätarbaggar
Polyphaga
FamiljVinterbaggar
Phloiophilidae
Vetenskapligt namn
§ Phloiophilidae
AuktorKiesenwetter, 1863
Släkten och arter

Släkten
Phloiophilus
(Stephens, 1830)
Arter

Phloiophilus edwardsii
(Stephens, 1830)
Hitta fler artiklar om djur med

Vinterbaggar (Phloiophilidae) är en familj i ordningen skalbaggar med ett släkte, Phloiophilus, och en art, Phloiophilus edwardsii, som främst återfinns i Mellaneuropa.

Kännetecken

Vinterbaggen Phloiophilus edwardsii är en brunaktig skalbagge som blir upp till 3 millimeter lång.[1] Kroppsformen är sedd ovanifrån avlångt oval. Halsskölden är bredast mot den bakre kanten och som bredast lika bred eller nästan lika bred som täckvingarna. Huvudet är kort och brett med små utstående fasettögon. Antennerna har elva leder. De tre yttersta lederna bildar en klubblik spets.[1] Benen är slanka med femledade tarser. Täckvingarna är brungula med svarta teckningar.[1] På ovansidan har de tydliga hår.[1]

Utbredning

Phloiophilus edwardsii förekommer i Europa. Främst återfinns den i Mellaneuropa. De nordligaste fynden av arten är från Danmark, Skåne och Öland.[1] Den anses vara sällsynt överallt där den förekommer.[1] I Sverige har bara ett fåtal fynd bekräftats och som status i rödlistan anges kunskapsbrist.[1]

Levnadssätt

Vinterbaggen Phloiophilus edwardsii lever som larv i död ved.[1] I Mellaneuropa kan larvutvecklingen ske i både lövträd och barrträd.[1] De allra flesta fynd av skalbaggen har gjort under vinterhalvåret.[1]

Källor

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Phloiophilus edwardsi Stephens, 1830 (3176606963).jpg
Författare/Upphovsman: Udo Schmidt from Deutschland, Licens: CC BY-SA 2.0

Familie: Phloiophilidae Grösse: 2,5-3,3 mm Verbreitung: Europa Ökologie: Entwicklung in dürrem Laub- und Nadelholz, sehr selten Fundort: Germania, Thüringen, Berka leg.det. A.Weigel, 1998

Foto: U.Schmidt, 2007