Ville Alanko

Ville Alanko
Ville Alanko.
FödelsenamnVilho Ilmari Alanko
Pseudonym(er)Olli Oja
Födelsedatum6 februari 1907
FödelseortFinland Helsingfors, Storfurstendömet Finland
Dödsdatum25 maj 1931
DödsortFinland Helsingfors, Nyland
GenreSchlager
År som aktiv1920- och 1930-talen
SkivbolagHomocord
ArtistsamarbetenDallapé

Vilho "Ville" Ilmari Alanko, född 6 februari 1907 i Helsingfors, död 25 maj 1931 i Helsingfors, var en finländsk sångare och banjoist. Han var tillsammans med dragspelaren Martti Jäppilä grundare av orkestern Dallapé och var även dess förste solosångare. Civilt arbetade Alanko som svarvare.[1]

Alanko var sångare i orkestern Rajamäen pojat 1923―1925 och sjöng vid sidan om detta i operakörer. 1925 grundades Dallapé i Helsingfors och Alanko, Jäppilä, trummisen Mauno Jonsson och dragspelaren Erkki Mejander blev orkesterns första medlemmar. Den första skivinspelningen gjordes 1929. 1931 gjorde Dallapé en inspelningsresa till Berlin, men under denna insjuknade Alanko i lunginflammation, vilken orsakade hans för tidiga död. Martti Jäppilä sade senare att Alankos död hade att göra med dennes självuppoffring för orkestern.[2] I Berlin fick Niilo Saarikko sjunga i Alankos ställe och dessa skivinspelningar gjordes för företaget Columbus. Alankos efterträdare i Dallapé var Matti Jurva och emellertid även Veli Lehto.[1]

Till minne av Ville Alanko uppträdde Dallapé på välgörenhetskonserter i förmån för lungsjuka.[1]

Skivinspelningar

1929

  • Aavasaksa
  • Amalia
  • Kirje äidille
  • Älä sure mamma
  • Villi orkidea
  • Taas on pojat yksin
  • Lappi
  • Marjanka
  • Minä ja Matleena
  • Muistoja Karpaateilta
  • Mä lemmin sua Pauline
  • Puuseppä

1930

  • Ali Baba
  • Neuvoja ukkomiehille
  • Amanda Haaparannassa
  • Armas hyvästi sä jää
  • Lapsen kaipaus
  • Muotihulluudesta
  • Lentävä hollantilainen
  • Bismillah Mustafa
  • Mä muistan illan sen
  • Rajamäen farssi
  • Rajamäen romanssi
  • En halua unhoittaa
  • Syystuulia
  • Tarton helmi
  • Hämärän lapsi
  • Isabell
  • Syysorvokki
  • Keskiyöstä aamunkoittoon
  • Äiti ja poika
  • Yks' vitamiini vain

Se även

Referenser

  1. ^ [a b c] Bagh, Peter von; Hakasalo, Ilpo (1986). Iskelmän kultainen kirja. Helsingfors: Otava. sid. 36-37. ISBN 9511089137 
  2. ^ ”Pomus.net”. http://pomus.net/001458. Läst 27 november 2015. 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats