Victor Bernau
| Victor Bernau | |
 | |
| Född | 14 januari 1890 Kristiania (nuvarande Oslo), Norge |
|---|---|
| Död | 13 maj 1939 (49 år) Oslo, Norge |
| Andra namn | Victor Henry Bernau |
| Aktiva år | 1909–1939 |
| Maka | Signe Bye |
| IMDb | |
Victor Henry Bernau, född 14 januari 1890 i Kristiania (nuvarande Oslo), död där 13 maj 1939, var en norsk skådespelare, regissör, sångare och teaterchef. Han var från 1931 gift med skådespelaren Signe Bye.[1]
Bernau var son till bryggeridirektören Carl Louis Henrik Bernau och Margrethe Samson. Han var först lärling i hattbranschen hos en farbror i Drammen. Han övergav detta yrkesval och var från 1909 elev vid Fahlstrøms teater i Kristiania. Han gjorde sig omedelbart bemärkt och mottog goda recensioner för sin roll som uppassare i operetten Høstmanøver och som Olaf i Henrik Ibsens Samfunnets støtter. Åren 1913–1914 verkade han vid Tivoli Teater och 1914–1916 vid Centralteatret. År 1914 gjorde han också sitt första uppträdande på Chat Noir och fick anställning där 1916. Han blev snart en publikfavorit. Mellan 1917 och 1928 var han Chat Noirs chef och direktör. Han uppträdde också som revyskådespelare med visor och sketcher.[1]
Under Chat Noir-tiden grundlade Bernau den norska revytraditionen.[2] Han frångick den tidigare teaterchefen Bokken Lassons grundläggande idé om en litterär kabaret och utvecklade i stället verksamheten till en folklig revyteater, till Lassons uttalade förtret. Han skrev och lanserade också en mängd kända visor under denna period, däribland "En bitte liten mann", "Exen", "K.N.S.", "Serru, serru", "Lov-visen" och "Oppover går det". Många av styckena är fortfarande levande och spelas än i dag. Bernau spelade själv in flera visor och dessa finns utgivna bland annat på LP:n Bernaus beste (1973).[1]
År 1928 lämnade han Chat Noir och blev i stället skådespelare och regissör vid den nystartade Det Nye Teater i Oslo. Åren 1934–1937 drev han (det första året tillsammans med Einar Rose) det nystartade Scala Teater. Från 1937 till sin död 1939 var han administrerande direktör vid Det Nye Teater. Under hela perioden gjorde han nästan årligen gästspel på Chat Noir som skådespelare och regissör.[1]
Vid sidan av teatern medverkade han i ett par filmer. Han debuterade 1926 i Baldevins bryllup i en av de ledande rollerna som Simen Sørensen. År 1929 medverkade han i ett kabaretprogram i Köpenhamn som filmades och lanserades i Norge som den första norska ljudfilmen. År 1939 spelade han en mindre roll i talfilmen Familien på Borgan.[1]
Filmografi
Referenser
- ^ [a b c d e] ”Victor Bernau”. Norskt biografiskt leksikon. https://nbl.snl.no/Victor_Bernau. Läst 25 april 2015.
- ^ Revyportalen: Revyhistorie
Externa länkar
|
Media som används på denna webbplats
Flag of Norway In 1844 a union badge combining Norwegian and Swedish colors was placed at the hoist of both countries' flags. The badge was popularly called Sildesalaten ("the herring salad") from its resemblance to a herring salad. Initially, the union flag was popular in Norway, since it clearly denoted the equal status of the two united states. But as the union with Sweden became increasingly less popular, the Norwegian parliament abolished the union badge from the national (merchant) and state flags in 1899. At the dissolution of the union in 1905, the badge was removed from the navy flag as well. Sweden kept it in all flags until 1905.
.svg)
Författare/Upphovsman: Gutten på Hemsen, Licens: CC0
Flag of Norway with colors from the previous version on Commons. This file is used to discuss the colors of the Norwegian flag.
Författare/Upphovsman: Henriksen & Steen a.s, Licens: CC BY-SA 3.0
portrett, mann, skuespiller, rollebilde, stående knefigur.