Victor Beck

Johan Victor Beck, född 12 mars 1852 i Stockholm, död 19 maj 1934 i Karlskrona,^[1] var en svensk bokbindare, son till Franz Beck och bror till Julia Beck. Johan Viktor Beck erhöll som sjuttonåring hantverksföreningens stora silvermedalj, genomgick Tekniska skolan och upptogs 1876 som delägare i faderns affär, vilken han 1886 övertog. Han besökte 1872, med ett statens resestipendium, utställningen i Köpenhamn samt 1873 världsexpositionen i Wien, där han lyckades erhålla någon inblick i ett nytt konstindustriellt förfaringssätt, lädermosaik, vilket han sedan på egen hand fört betydligt framåt. Från 1881 förvärvade han sig även skicklighet i läderplastik (punsning i tjockt läder till rent reliefarbete). De många praktarbeten av nämnda två slag, vilka från början av 1880-talet årligen utgått från firmans verkstad, har samtliga utförts av Beck själv, den ende i Sverige, som i nämnvärd mån utövat dessa svåra, men tacksamma konstindustrigrenar. Han blev 1881 samtidigt med fadern hedersmästare i Berlins bokbindarförening och erhöll bland annat guldmedalj på utställningarna i Paris 1894 och i Lübeck 1895. Till firman F. Beck & sons 50-årsjubileum 1893 utgav han en illustrerad minnesskrift, innehållande bland annat Spridda drag till bokbinderiets i Sverige historia 1843–1893.

Beck var från 1887 till sin död gift med Augusta Maria Kraak. Makarna är begravda på Katolska kyrkogården i Stockholm.

• Vem var det? 1944
• Viktor Johan Beck på Gravar.se

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Beck, Johan Viktor, 1904–1926.

Denna artikel är helt eller delvis baserad på artikeln Beck, Johan Viktor  Svenskt biografiskt handlexikon (SBH), utgiven 1906.