Vi gå över daggstänkta berg

"Vi gå över daggstänkta berg" är en svensk visa med text av Olof Thunman till en melodi av omtvistat ursprung^[1], men som är tillskriven Edwin Ericsson. Texten publicerades 1906 i Strix julnummer och text och musik av Abraham Lundquists förlag 1908^[2] och i samlingen "Den svenska frihetsvisan och andra sånger vid hembygdsmöten"^[3] utgiven av Norrländska studenters folkbildningsförening i Uppsala (1908), senare även av Vita bandet i Vita bandets sångbok(1915)^[4][5] och i Nu ska vi sjunga (1943), under "Vandringsvisor". Den ingick bland de stamsånger som var obligatoriska i skolundervisningen 1943–1969.^[6][7]

Olof Thunman var en entusiastisk fotvandrare och välkänd i trakterna runt Uppsala där han gick i sina stålskodda pjäxor, kostym och överrock. Som inspiratör hade han filosofen Jean-Jacques Rousseau för vilken vandrandet var ett livsbehov och inte en fråga om förflyttning. Vandringssången ”Vi gå över daggstänkta berg” skrev han år 1900 då han var 21 år. Olika versioner om visans uppkomst finns men enligt Ellenius tillkom den efter en glad kväll på järnvägshotellet i Flen. Thunman hade tjänstgöring som informator åt sönerna till bankdirektören Henning Ericsson i Flen och med den äldste sonen Edwin och stationsskrivaren Hjalmar Hökberg hade han tillbringat en sommarkväll år 1900 på hotellets restaurang som avslutades med en vandring på en väg mot Stenhammars slott. Edwin Ericsson spelade dragspel och Thunman improviserade de första raderna på ”Vi gå över daggfriska berg” (som senare ändrades till ”daggstänkta”).^[1]

Melodins ursprung är också omtvistat då några menat att det är en folkmelodi från Hälsingland medan Thunman själv sagt att han fått melodin av sin farmor och därmed trodde att den var från Gästrikland. Edwin Ericsson har däremot hävdat att det var han som komponerade melodin.^[1]

Texten publicerades första gången 1906 i tidningen Strix julnummer och två år senare gavs text och melodi ut i musikhandeln. Herman Sör Carlsson visar i en artikel i Upsala Nya Tidning 1990 att omkvädet "fallera" är ett senare påfund och att i originaltexten upprepas slutorden i versraden: ”Vi gå över daggstänkta berg, berg, berg”.^[1] Visan trycktes med text och melodi i Julius Hammarlunds Sånger för skola och hem 1910 utan "fallera" och i densammes textutgåva 1911 med "fallera". I ett skillingtryck från 1910 är "fallera" med.^[8]

I en vanlig version av sången lyder stroferna så här^[9]:

Vi gå över daggstänkta berg, fallera

som lånat av smaragderna sin färg, fallera.

Sorger ha vi inga,

våra glada visor klinga

när vi gå över daggstänkta berg, fallera.

I mänskor, förglömmen er gråt, fallera,

och kommen och följen oss åt, fallera.

Se, fjärran vi gånga

att solskenet fånga

ja kommen och följen oss åt, fallera.

De gamla och kloka må le, fallera

vi äro ej förståndiga som de, fallera.

Men vem skulle sjunga

om våren den unga,

om vi vore kloka som de, fallera?

Så gladeligt hand uti hand, fallera,

nu gå vi till fågel Fenix land, fallera.

Till ett sagoland som skiner

av kristaller och rubiner,

nu gå vi till fågel Fenix land, fallera.

Visan har även genomgått andra förändringar, bland annat förekommer en femte vers ”De väldiga skogarnas sus, sus, sus” bland annat i Sånger för skola och hem 1910 och Vita bandets sångbok 1915. Dessutom skrev Thunman ytterligare två strofer som aldrig verkar ha publicerats, bland annat^[9]:

Små flickor, små flickor för er, er, er

min enkla visa jag ger, ger, ger

den visan är väl ringa,

men ändå skall den klinga

små flickor, små flickor för er, er, er.

Denna vers har hittats i en handskriven bok från 1906 som tillhört en av Thunmans kamrater vid Konstakademin. Den andra versen som inte publicerats handlar om Thunmans arbetsgivare, bankdirektören Ericssons snålhet och publicerades nog aldrig – av diskretionsskäl^[9]:

Nu är vi i Sörmland igen, gen, gen

där finns det förståndiga män, män, män

som räkna sina pengar

och klår sina drängar

nu är vi i Sörmland igen, gen, gen.

Gångsång.^[10]

Vi gå över daggstänkta berg

En tidig inspelning gjordes av Oscar Bergström i oktober 1908 utgiven av skivbolaget Skandinaviska Grammophon i Stockholm med titeln "Gångsång".^[11]

Sången har också spelats in på engelska, av Alice Babs och Svend Asmussen på albumet Scandinavian Songs of Alice Babs & Svend Asmussen 1964, med titeln "Through Valleys, Up Mountains".^[12]

En mer nylig men likväl enkel inspelning finns, med både sång och gitarrkomp av Christer Lindén.^[13]

Melodin används även för en text till en barnvisa på hebreiska med titeln Vår stora gröna bil, skriven av poeten Fania Bergstein på 1940-talet. Bergstein var medlem av den sionistiska ungdomsrörelsen He-Halutz Hatzair.^[14]

På tyska användes sången också av Wandervogel-rörelsen med texten Im Frühtau zu Berge. Den första textversionen på tyska är en översättning av okänd upphovsman och publicerades 1917. År 1924 publicerades en ny version av sången av Walther Hensel. Från mitten av 1920-talet förekom sången i många tyska sångböcker, bland annat i en sångbok för Hitlerjugend.^[15]

Det finns ett stort antal dryckesvisor baserade på melodin till "Vi gå över daggstänkta berg".^[16] Sången har också spelats in i en "skolgårdsvariant" av pojkar på Sofia skolgård, då under titeln "Vi gå över blodstänkta golv", som gavs ut på So makaroni 1982.^[17]

Jan Myrdal skrev texten ”Han gick över Feshunda berg” till sitt satiriska bildspel B. Olsen löper livet ut.^[18] En TV‑film baserad på Jan Myrdals bildspel regisserades av Pelle Berglund och visades av TV1 1973 och 1981.^[19]

• Brusewitz, Gunnar; Ellenius, Allan (2005). Olof Thunmans Uppland. Stockholm: Atlantis. Libris 9471782. ISBN 91-7486-784-9 

• Ungdomsrörelsen