Venus från Urbino

Venus från Urbino
KonstnärTizian
Basfakta
Tillkomstår1538
TypMålning
MaterialOlja på duk
Mått (h×b)119,4 × 165,1 cm 
PlatsSala Tiziano, Uffizierna i Florens

Venus från Urbino är en oljemålning utförd av den italienske målaren Tizian år 1538. Den är utställd på Uffizierna i Florens.

Beskrivning

Målningen föreställer en naken kvinna som vilar på en säng eller en soffa. Målningen är känd under namnet Venus från Urbino, men kvinnan saknar gudinnans alla attribut. Tizian lät sig influeras av Giorgiones Slumrande Venus från 1510,[1] men i Tizians målning är kvinnan vaken och inbjuder sin älskare. Det gröna draperiet avskiljer rumsinteriören i två delar: förgrundsscenen med den nakna kvinnan och bakgrundsscenen med de två tjänarinnorna. En av dessa tjänarinnor blickar ner i en cassone, en kista i vilken brudar förvarade sin hemgift. Enligt en tolkning utgör målningen en allegori över den äktenskapliga kärleken, men beställaren, Guidobaldo II della Rovere, hertig av Urbino, benämnde den endast ”la donna nuda” (”den nakna kvinnan”).[2] Hertigen skänkte målningen åt sin mycket unga brud, Giulia Varano; målningen skulle för henne utgöra en förebild i erotik, trohet och moderskap.[3]

I sin högra hand håller kvinnan en liten bukett med rosor, medan hennes vänstra hand vilar över hennes kön. Vid hennes fötter ligger en hund, som ofta utgör en symbol för trohet.

I färgkompositionen laborerar Tizian med bland annat ett grönt draperi och den nakna kvinnans varma karnation, bäddens lysande vita skrynkliga lakan och veckens skuggor, den knäböjande tjänarinnans vita klänning och den andra tjänarinnans röda klänning.

Den avporträtterade kvinnan har även varit modell för målningarna Ung kvinna med päls och La Bella.[1][4]

Tizians Venus från Urbino har inspirerat en rad målningar, bland andra Francisco de Goyas Den nakna maja (1792) och Édouard Manets Olympia (1863).[4]

Bilder

Referenser

Noter

  1. ^ [a b] Loos 1948, s. 124.
  2. ^ Loos 1948, s. 122–124.
  3. ^ ”Venus of Urbino by Titian”. An Unofficial Guide to the Uffizi Gallery. Uffizi.org. Arkiverad från originalet den 3 november 2011. https://web.archive.org/web/20111103094412/http://www.uffizi.org/artworks/venus-of-urbino-by-titian/. Läst 21 april 2016. 
  4. ^ [a b] Zuffi 1999, s. 72–73.

Tryckta källor

  • Loos, Viggo (1948). Tizian. Stockholm: Wahlström & Widstrand 
  • Zuffi, Stefano (1999). Titian. London: Dorling Kindersly. ISBN 0-7894-4141-1 

Externa länkar

Media som används på denna webbplats

Giorgione - Sleeping Venus - Google Art Project 2.jpg
Although nude figures (such as Botticelli's "Birth of Venus") had been painted before this one, this is probably the first nude to show a figure simply as a depiction of a nude. It is named "Venus" but has no traditional attributes (such as Cupid) to indicate that it represents a goddess. It was a break from tradition, and set a new subject for the artist, resulting in 20th century works such as the nudes of Francis Bacon and Henry Moore.
Edouard Manet - Olympia - Google Art Project 3.jpg
This is a derivative work based on the Google Art Project image (see gallery below). The flesh tone has been warmed.
Titian - Giulia Varano, Duchess of Urbino - WGA22928.jpg
"Il dipinto raffigura Giulia Varano (1523-1547) prima moglie di Guidobaldo II; tale identificazione proposta per la prima volta da Gronau viene generalmente accolta dalla critica successiva; lo studioso, in particolare, lo identifica con il dipinto così descritto nell'Inventario della Guardaroba di Pesaro del 1623-1624 `Un quadro mezzano di tela sopra tavola con cornici d'ebano con lavoro dell'arme di casa Varana con G.G. legati insieme ne cantoni foglie e ghiande di cerqua col Retratto della Duchessa Giulia Varana` e fonda la sua ipotesi sul motivo della doppia G che decora l'abito della donna, allusivo al nome dei due coniugi (Guidobaldo e Giulia) e sulla veste color cremisi che indossa, la stessa richiesta da Tiziano nel 1547 per realizzare il ritratto (lettera del 8 novembre 1547 inviata da Paolo Mario, uno dei più fidati servitori di Guidobaldo, al Leonardi, suo ambasciatore a Venezia; cfr. Gronau 1936, pp. 7, 65-66, 97-98). Il dipinto mostra alcune incertezze stilistiche che rivelano con evidenza interventi di bottega." [1]