Venus födelse (bildkonst)
Venus födelse eller Venus anadyomene (grekiska för Venus uppstigande från havet) är ett klassiskt och vanligt motiv i konsten som skildrar den romerska kärleksgudinnan Venus födelse. I grekisk mytologi motsvaras hon av Afrodite. Enligt grekisk och romersk mytologi föddes hon ur det skum som bildades i havet kring Uranos avskurna kön. Därefter ska hon i ett snäckskal ha förts in av vågorna till Pafos stränder på Cypern.
Redan under antiken ska Apelles ha målat detta motiv som åter var populärt under den italienska renässansen då den kanske mest berömda målningen tillkom: Sandro Botticellis Venus födelse (cirka 1485). Även under barocken och rokokon avbildades motivet, till exempel av François Boucher i Venus triumf som är utställd på Nationalmuseum. På 1800-talet blev motivet omtyckt av konstnärer som verkade inom den franska akademiska stilen.
Galleri (urval av målningar i kronologisk ordning)
Muralmålning från Pompeji (cirka 50 e.Kr.).
Sandro Botticelli, Venus födelse (cirka 1485), Uffizierna.
Tizian, Venus anadyomene (cirka 1520), Scottish National Gallery.[1]
Nicolas Poussin, Venus födelse (1635–1636), Philadelphia Museum of Art.[2]
Cornelis de Vos, Venus födelse (1636–1638), Pradomuseet.[3]
François Boucher, Venus triumf (1740), Nationalmuseum.[4]
François Boucher, Venus (1754), Wallace Collection.[5]
Jean-Honoré Fragonard, Venus födelse (cirka 1755), Musée Grobet-Labadié.[6]
Théodore Chassériau, Venus Marine (1838), Louvren.[7]
- (c) I, Sailko, CC BY-SA 3.0
Jean-Auguste-Dominique Ingres, Venus anadyomene (1848), Musée Condé.[8]
Eugène Emmanuel Amaury-Duval, Venus födelse (1862), Palais des Beaux-Arts de Lille.[9]
Arnold Böcklin, Venus Anadyomene (1872), Saint Louis Art Museum.[11]
William-Adolphe Bouguereau, Venus födelse (1879), Musée d'Orsay.[12]
Jean-Léon Gérôme, Venus födelse (1890), privat ägo.
Henri Gervex, Venus födelse, Petit Palais.
Odilon Redon, Venus födelse (cirka 1912), Museum of Modern Art.[13]
Noter
Media som används på denna webbplats
Geburt der Venus
Författare/Upphovsman: Jean-Honoré Fragonard , Licens: CC BY-SA 4.0
Målningen skildrar myten om Venus födelse. Venus var kärlekens gudinna. Ur skummet som bildades efter en svallvåg steg hon enligt legenden ur havet. Havsnymfer förde henne till ön Cythere, varifrån hon allt sedan dess har regerat över kärlek, lust och passion bland gudar och människor. Konstnären François Bouchers tolkning från 1740 är dramatisk och mycket erotiskt laddad. Nakna tritoner (manliga havsnymfer) och najader (kvinnliga dito) skapar ett virrvarr av kroppar, vatten och fantasifulla fiskar. En av najaderna ligger utslagen av njutning med ena handen mellan benen. Könet döljs av en vit duva som landat på insidan av hennes lår. Två små bevingade amoriner eller eroter, som de också kallas, flyger över himlen. Den ena håller en fackla som kan tolkas som kärlekens evigt brinnande låga, den andra skjuter en kärlekspil mot den njutande najaden. Ovanför kärlekens ö, Cythere, har ett ovädersmoln tornat upp sig.
Den kyliga ljusblå och rosa färgskalan, sinnligheten och de virvlande rörelserna som återkommer i det svävande tygstycket och i virrvarret av kroppar, fiskar, tyger och vatten är typiskt för stilen som kallas rokoko.Boucher var Ludvig XV:s hovmålare och Madame Pompadours favorit. "Venus triumf" köptes direkt från konstnärens ateljé av Carl-Gustaf Tessin, svensk konstsamlare och diplomat. På grund av ekonomiska svårigheter tvingades Tessin år 1749 att sälja stora delar av sin fantastiska konstsamling. "Venus triumf" köptes tillsammans med många andra målningar, teckningar och konstföremål av det svenska kungahuset. 1866 flyttades den kungliga konstsamlingen över till det nyöppnade Nationalmuseum.
Mural of Venus Anadyomene in the exedra of the House of the Prince of Naples in Pompeii.
![Redigera dessa strukturerade data på Commons](https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/8/8a/OOjs_UI_icon_edit-ltr-progressive.svg/10px-OOjs_UI_icon_edit-ltr-progressive.svg.png)