Velites

Velites

Velites (i singular veles) kallades lätt beväpnade infanterister i den äldre romerska härordningen.[1] De tillhörde de mindre bemedlade, d.v.s. fjärde och femte förmögenhetsklasserna i den så kallade servianska författningen. Velites fanns till ett antal av 1 200 i varje legion och bildade sista ledet. I slag tjänstgjorde de som tiraljörer, som vid behov kunde dra sig tillbaka genom de luckor, som lämnades av de trupper som hade tyngre beväpning.

Källor

  1. ^ Velites i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1921)

Media som används på denna webbplats

Рисунок к статье «Велиты». Военная энциклопедия Сытина (Санкт-Петербург, 1911-1915).jpg
Данное изображение было использовано в статье «Велиты» опубликованной в пятом томе «Военной энциклопедии», который был издан книгоиздательским товариществом Ивана Дмитриевича Сытина в 1911 году в столице Российской империи городе Санкт-Петербурге.