Vaxholms grenadjärregemente
| Vaxholms grenadjärregemente (I 26) | |
 Vapensköld för Vaxholms grenadjärregemente | |
| Information | |
|---|---|
| Officiellt namn | Kungl. Vaxholms grenadjärregemente |
| Datum | 1902–1927 |
| Land | Sverige |
| Försvarsgren | Armén |
| Typ | Infanteriet |
| Roll | Utbildningsförband |
| Del av | IV. arméfördelningen [a] |
| Föregångare | Hallands bataljon, Värmlands fältjägarkår |
| Efterföljare | Göta livgardes detachement i Vaxholm |
| Storlek | Regemente |
| Högkvarter | Vaxholms garnison |
| Förläggningsort | Rindö |
| Färger | Mellanblå |
| Marsch | "Schneidige Truppe" (Lehnhardt) [b] |
| Befälhavare | |
| Regementschef | Olof Thörnell [c] |
| Tjänstetecken | |
| Sveriges örlogsflagga |  |
Vaxholms grenadjärregemente (I 26) var ett infanteriförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1902–1927. Förbandsledningen var förlagd i Vaxholms garnison på Rindö.[2][3][4]
Historik
Genom 1901 års härordning beslutades att Värmlands fältjägarkår och Hallands bataljon skulle avvecklas, och istället skulle de två förbanden bilda 1902 ett nytt regemente, Vaxholms grenadjärregemente. Regementet tilldelades beteckningen № 26 och utgjordes till en början av två bataljoner, men ökades genom 1914 års härordning med en tredje. Det erhöll sitt värnpliktiga manskap från Stockholms inskrivningsområde. Regementet ingick i Vaxholms fästnings besättning.[5] I samband med 1914 års härordning justerades 1914 samtliga ordningsnummer inom armén. För Vaxholms grenadjärregemente innebar det att regementet blev tilldelad beteckningen I 26. Justeringen av beteckningen gjordes för att särskilja regementen och kårer mellan truppslagen. Det med bakgrund till att namn och nummer som till exempel № 3 Livregementets grenadjärkår och № 3 Livregementets husarkår kunde förefalla egendomliga för den som inte kände till att förbanden ifråga tillhörde skilda truppslag.[6]
Som ett led i försvarsbeslutet 1925 kom regementet att avvecklas den 31 december 1927. Dock kom det uppstå den 1 januari 1928 som en reducerad skärgårdsinfanteribataljon ingående i Göta livgarde (I 2) under namnet Göta livgardes fästningsbataljon (I 2 V). Bataljonen bibehöll sin förläggning i Vaxholm och kom att bestå av en bataljonstab samt tre kompanier (Livkompaniet, 2. kompaniet och Ksp-kompaniet).[7] Bataljonen lydde under två myndigheter, där administration och utbildning låg under Göta livgardes ansvar. För krigsplanläggning och mobilisering lydde bataljonen under kommendanten i Vaxholms fästning, vilken var en officer från Marinen. Genom försvarsbeslutet 1936 kom bataljonen att avvecklas tillsammans med Göta livgarde den 30 september 1939.[7]
Förläggningar och övningsplatser
Regementet var inledningsvis samgrupperade med Positionsartilleriregementet i Kvarteret Krubban, ett kasernområde Storgatan i Stockholm som ursprungligen uppförts till Livgardet till häst. Vaxholms grenadjärregemente var förlagda till den västra flygeln. Den 1 september 1906 förlades regementet till Rindön öster om Vaxholm.[4] Regementsbebyggelsen för I 26 på Rindö stod klar 1907 och uppfördes efter Erik Josephsons typritningar för infanteriet. År 1941 blev det före detta Vaxholms grenadjärregementes byggnader en del av Vaxholms kustartilleriregemente (KA 1).[8]
Heraldik och traditioner
Regementets färg var mellanblå och det förde både Värmlands fältjägarkårs och Hallands bataljons fanor.[2]
Förbandschefer
Regementschefer verksamma vid regementet åren 1902–1927.[3]
- 1901–1914: Ture Wickström
- 1914–1919: Tell Schmidt
- 1919–1926: Fredrik Löwenborg
- 1926–1927: Olof Thörnell
Namn, beteckning och förläggning
|
|
Galleri
Flygbild över regmentets kasernområde på Rindö.
Del av regementets sjukhusbyggnad.
Regementets före detta kanslihus på Rindö.
Kasern vid regementes före detta kasernområde på Rindö.
Kasern vid regementes före detta kasernområde på Rindö.
Minnessten över Vaxholms grenadjärregemente.
Regementets fana ärvd från Hallands bataljon.
Regementets fana ärvd från Värmlands fältjägarkår.
Se även
Referenser
Anmärkningar
- ^ Åren 1902–1927 var regementet underställt chefen för IV. arméfördelningen.
- ^ Förbandsmarschen antogs runt 1910. Marschen användes av Bergslagens artilleriregemente åren 1944–1952.[1]
- ^ Olof Thörnell blev sista chefen för regementet.
Noter
- ^ Sandberg (2007), s. 46
- ^ [a b] Braunstein (2003), s. 109-110
- ^ [a b] Kjellander (2003), s. 324
- ^ [a b] Holmberg (1993), s. 16
- ^ Westrin (1921), s. 929
- ^ von Konow (1987), s. 18
- ^ [a b] Östlund (1980), s. 83-89
- ^ Kulturmiljöinventering av f.d. Kustartilleriregemente KA 1 vid Oscar Fredriksborg på Rindö, Vaxholm, s. 10
Tryckta källor
- Berg, Ejnar (2004). Vyer från kastaler, kastell och kaserner: guide över Sveriges militära byggnader : illustrerad med vykort. Stockholm: Probus. Libris 9818451. ISBN 91-87184-75-3
- Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5
- Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6
- Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5
- von Konow, Jan (1987). Om utvecklingen av rangordning och nummersystem i svenska armén. Stockholm: Föreningen Armémusei vänner. Libris 8840153. https://www.sfhm.se/contentassets/813daef056f04ee79a6cdca825daecdb/am-arsbok-47-1987-jan-von-konow.pdf
- Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8
- Östlund, Nils, red (1980). Kungl. Göta livgarde 1901-1980: ett regemente i tiden går ur tiden. Enköping: Göta livgardes historiekomm. Libris 8202864
- Westrin, TH., red (1921). Nordisk familjebok: konversationslexikon och realencyklopedi. Bd 31 (Ny, rev. och rikt ill. uppl.). Stockholm: Nordisk familjeboks förl. Libris 8072220. https://runeberg.org/nfck/0491.html
- (12 januari 2007). "Kulturmiljöinventering av f.d. Kustartilleriregemente KA 1 vid Oscar Fredriksborg på Rindö, Vaxholm". Vasallen - Nyréns Arkitektkontor. Läst 20 mars 2010.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Vaxholms grenadjärregemente.
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: User: David Newton, Licens: CC BY-SA 3.0
Swedish war flag and naval ensign
↑Adoption: Dates back to the mid-1600s. Described in law on November 6, 1663. Current design: June 22, 1906
Författare/Upphovsman: Koyos
, Licens: CC BY-SA 3.0
See about CoA blazoning: [Expand]
Författare/Upphovsman:
- Försvarets_krigsspelscentrum_vapen.svg: Lokal_Profil
- derivative work: Edaen (talk)
See about CoA blazoning: [Expand]
The Flag of Europe is the flag and emblem of the European Union (EU) and Council of Europe (CoE). It consists of a circle of 12 golden (yellow) stars on a blue background. It was created in 1955 by the CoE and adopted by the EU, then the European Communities, in the 1980s.
The CoE and EU are distinct in membership and nature. The CoE is a 47-member international organisation dealing with human rights and rule of law, while the EU is a quasi-federal union of 27 states focused on economic integration and political cooperation. Today, the flag is mostly associated with the latter.
It was the intention of the CoE that the flag should come to represent Europe as a whole, and since its adoption the membership of the CoE covers nearly the entire continent. This is why the EU adopted the same flag. The flag has been used to represent Europe in sporting events and as a pro-democracy banner outside the Union.
Författare/Upphovsman: Joshua06, Licens: CC BY-SA 4.0
Före detta kasern vid Vaxholms grenadjärregemente (1906–1927), Göta livgardes fästningsbataljon (1928–1939), Vaxholms kustartilleriregemente (1941–2000), Vaxholms amfibieregemente (2000–2005) på Rindö.
Författare/Upphovsman: Joshua06, Licens: CC BY-SA 4.0
Före detta kasern vid Vaxholms grenadjärregemente (1906–1927), Göta livgardes fästningsbataljon (1928–1939), Vaxholms kustartilleriregemente (1941–2000), Vaxholms amfibieregemente (2000–2005) på Rindö.
Författare/Upphovsman: Joshua06, Licens: CC BY-SA 4.0
Före detta kanslihuset vid Vaxholms grenadjärregemente (1906–1927), Göta livgardes fästningsbataljon (1928–1939), Vaxholms kustartilleriregemente (1941–2000), Vaxholms amfibieregemente (2000–2005).
Författare/Upphovsman: Armémuseum, Licens: CC BY 4.0
Vaxholms grenadjärregemente heraldiska vapen
Författare/Upphovsman: Joshua06, Licens: CC BY-SA 4.0
Minnessten vid kasernerna på Rindö för Vaxholms grenadjärregemente (1906–1927).
Vaxholms grenadjärregemente (I 26). Parti av sjukhuset.
Vaxholms grenadjärregementes kasernområde på Rindö, Vaxholm. Från 1941 övertaget av Vaxholms kustartilleriregemente.
Författare/Upphovsman: Armémuseum, Licens: CC BY-SA 4.0
Fana för Värmlands fältjägarkår (I 26), och från 1902 förd av Vaxholms grenadjärregemente och från 1928 förd av första bataljonen vid Göta livgarde.
Författare/Upphovsman: Armémuseum, Licens: CC BY-SA 4.0
Fana för Hallands bataljon (I 28). DUK: Fyrskaftad, blått fansiden (kypert), hopsydd av tre stående våder. I mitten broderade och applicerade emblem. Ett stående lejon i vitt med utspärrade klor. Lejonets kropp av vitt siden med hår och skuggning i olika nyanser i silke, vitt, brunt mm., tungan röd, klorna i silver, tassar skuggade i vitt och brunt, tänder, ögon mm i silver. Alla broderier i platt- och schattersöm. Saknar kantband. Fäst på stången med förgyllda spikar. STÅNG: Furu, målad vit. Doppsko av förgylld mässing, längd 0,15 m. Spets: Förgylld mässing, bladet med Carl XV:s krönta spegelmonogram. KRAVATT: Blå och gul av fansiden, med enkel guldfrans. FODRAL: Mörkblått kläde med skinnskodd spets, dragsko och ficka för bladet. Go 896.