Vauxhall, Kungsträdgården

Vauxhall
Nöjeslokal
Orangeri
Orangeriet i Kungsträdgården (Vauxhallen) illuminerad vid Borgerskapets fest den 21 augusti 1791. Oljemålning av Pehr Hilleström
Orangeriet i Kungsträdgården (Vauxhallen) illuminerad vid Borgerskapets fest den 21 augusti 1791. Oljemålning av Pehr Hilleström
LandSverige
KommunStockholms stad
AdressKungsträdgården
ÄgareStaten
Färdigställande1762
Riven1852
Vauxhall när den blivit ombyggd till Arsenal för Statens trofésamling. Ritning av Fredrik August Lidströmer.
Vauxhall när den blivit ombyggd till Arsenal för Statens trofésamling. Ritning av Fredrik August Lidströmer.

Vauxhall eller Vauxhallen var en nöjeslokal i Kungsträdgården, mot Hamngatan, i Stockholm, som var aktiv mellan 1772 och 1801.

Historik

Vauxhallen låg i Orangeriet, som hade uppförts 1762 för kungens citrusträd i Kungsträdgårdens norra ända. Parken Kungsträdgården var på den tiden endast öppet för hovet och adeln, men öppnades året därpå för borgerskapet: allmänheten släpptes in 1797.[1] År 1772 öppnades Vauxhallen i byggnaden. Vauxhall var en nöjeslokal för konserter och offentliga baler mot inträde: det var en typ av nöjeslokal som då hade blivit modern i många europeiska storstäder och uppfördes som motsvarighet till Palais Royal i Paris och Vauxhall Gardens i London.

Vauxhall invigdes med en konsert dirigerad av hovkapellmästaren Francesco Antonio Uttini den 14 juni 1772. Ett av dess mest berömda tillställningar var en illumination arrangerad av Stockholms borgerskap den 21 augusti 1791, som hölls för att fira Gustav III:s återkomst från sin vistelse i Aachen. En maskerad hölls då i byggnaden och parken, som öppnades för cirka 6000 deltagare, från klockan nio på kvällen till klockan fem på morgonen, och trädgårdens parterrer, gångar, alléer och boskéer upplystes av 6000 oljelampor och maschaller.

Vauxhall stängdes 1801, när rikets Trofésamling överfördes hit sedan Arsenalen i Kungsträdgårdens motsatta ända blivit teater. 1823 öppnades en brunnsanläggning i byggnaden under uppsikt av Jacob Berzelius. Karl XIV Johan lät förstöra planteringarna för att skapa en exercisplan. Byggnaden revs 1852.

På den tidigare platsen för orangeriet byggdes restaurang Sju sekel inför Stockholms sjuhundraårsfirande 1953. Byggnaden ritades av arkitekten Erik Glemme.[2] Även fastigheten och kvarteret fick namnet Sju sekel och på 1980-talet byggdes där en ny restaurangbyggnad.[2] År 2016 meddelade Apple att de köpt kvarteret och skulle uppföra en flaggskeppsbutik på platsen.[2] De fick nej till sitt förslag efter valet 2018 och meddelade att de skulle överge planerna. De är ägare till fastigheten 2021.[2][3]

Se även

Referenser

Noter

  1. ^ Staffan Högberg: Stockholms historia: Den medeltida köpstaden. Hans nådes stad. Stormaktens huvudstad. Borgarnas stad, 1981
  2. ^ [a b c d] Andersson, Elisabet (15 mars 2016). ”Kungsträdgården i bild – från almstrid till äppelkrig”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/applekriget-i-kungstradgarden. Läst 24 juni 2021. 
  3. ^ Sven Carlsson (3 maj 2019). ”Apple vill sälja – ger upp i kampen om Kungsträdgården”. Dagens industri. https://www.di.se/digital/apple-vill-salja-ger-upp-i-kampen-om-kungstradgarden/. Läst 24 juni 2021. 

Övriga källor

Media som används på denna webbplats

Orangeriet i Kungsträdgården.jpg
Orangeriet i Kungsträdgården (Vauxhallen) illuminerad vid Borgerskapets fest den 21 augusti 1791 med anledning av Gustav III:s hemkomst från Aachen Teknik: Olja. Bas: Duk. Mått i mm 455X590.
Vauxhall Stockholm.jpg
Vauxhall i Stockholm sedan den gjorts om till Arsenal och Statens Trofésamling förts dit. Laverad ritning av Fredrik Lidströmer. troligen 1810-tal.