Vattenbarlastad bergbana

Alternativa spåranordninger för respektive Leas Lift i Folkestone i Storbritannien, Nerobergbahn i Wiesbaden i Tyskland och Funiculaire Neuveville–St.Pierre i Fribourg i Schweiz.
Standseilbahn Neuveville–Saint-Pierre i Fribourg i Schweiz.

Vattenbarlastad bergbana är en form av bergbana, vilken drivs av lägesenergi med hjälp av barlast med vatten.

Den äldsta vattenbarlastade bergbanan var sannolikt den 1845 öppnade Prospect Park Incline Railway vid Niagarafallen i USA. Den elektrifierades senare och lades ned 1908 efter en olycka.[1]

Den äldsta anläggningen i Europa är den 1879 öppnade Giessbachbahn i Schweiz, som elektrifierades 1948. År 1882 öppnade bergbanan Elevador do Bom Jesus i Braga i Portugal, som är den idag äldsta vattenbarlastade bergbanan i bruk. I Storbritannien har byggts 13 vattenbarlastade bergbanor, varav 13 under perioden 1875–1904. Den första anlades 1875 i Scarborough och den senaste i Machynlleth i Wales 1992.

Fyra vattenbarlastade bergbanor finns kvar i Storbritannien, varav tre är i bruk 2021. I Tyskland är endast Nerobergbahn i Wiesbaden i bruk och i Schweiz också enbart en, Standseilbahn Neuveville–Saint-Pierre i Fribourg.

Funktionssätt

Bergbanan har två vagnar på triangulärt formade ramar på två räler, sammankopplade med stålvajrar som går runt ett draghjul på bergstationen. Vatten fylls på i den övre vagnens ballasttankar. När passagerare embarkerat den nedre vagnen, kontaktar konduktören bromsoperatören. Vagnen kommer i rörelse, när bromsen frigjorts och ballastvattnet trimmats. När den ena vagnen nått dalstationen, pumpas överskottsvatten upp till bergsstationen[källa behövs].

Vattenbarlastade bergbanor i urval

  • Prospect Park Incline Railway, Niagarafallen i USA, 1845–1908
  • Malbergbahn, mellan Bad Ems och hotellet på Hohen Malberg, 1877–1979
  • Elevador do Bom Jesus i Braga i Portugal, från 1882
  • Saltburn Cliff Lift i Saltburn-by-the-Sea i North Yorkshire i Storbritannien, från 1884
  • Leas Lift i Folkestone i Storbritannien, från 1885
  • Lynton and Lynmouth Cliff Railway mellan Lynton och Lynmouth i Storbritannien, från 1890
  • Nerobergbahn i Wiesbaden i Tyskland, från 1888
  • Funiculaire de Fribourg i Fribourg i Schweiz, från 1899
  • Clifton Rocks Railway i Bristol i Storbritannien, från 1893
  • The Centre for Alternative Technology Railway i Powys i Wales i Storbritannien, från 1992

Linbanor med vattenbarlast

Materialseilbahn Obermatt-Unter Zingel i Engelbergertal i Schweiz.

Det finns också linbanor med vattenbarlast

  • Materialseilbahn Obermatt – Unter Zingel i Schweiz, i trafik sedan 1923
  • Materialseilbahn St. Niklaus Dorf – Riedji i Schweiz, i trafik sedan 1937

Bilder

Källor

Noter

Media som används på denna webbplats

Leas Lift (2).JPG
Författare/Upphovsman: Charlotte-Crofton, Licens: CC BY-SA 2.0 uk
The Leas Lift - Victorian Water Balance Cliff Lift
Fribourg funicular.jpg
Författare/Upphovsman: User:Pakeha, Licens: CC BY-SA 3.0
Historic funicular in Fribourg, Switzerland
Elevadorbomjesus2.jpg
Författare/Upphovsman: José Gonçalves, Licens: CC BY-SA 3.0
Elevador do Bom Jesus
Elevador do Bom Jesus.jpg
Författare/Upphovsman: Otto Domes, Licens: CC BY-SA 4.0
Mit Wasser durch Schwerkraft betriebene Standseilbahn
Schema-Wasserballastbahnen.png
Schemazeichnung drei verschiedener Gleisbilder von Wasserballastbahnen.
Beispielhaft für drei Grundtypen sind:
die Malbergbahn in Bad Ems, Deutschland, - stillgelegt (links),
die Nerobergbahn in Wiesbaden, Deutschland (Mitte) und
die Funiculaire Neuveville–St.Pierre in Freiburg, Schweiz (rechts).
Obermatt-zingel1.jpg
Författare/Upphovsman: Andreas Faessler, Licens: CC BY-SA 4.0
Materialseilbahn Obermatt-Unter Zingel (1257 m) im Engelbergertal
Water balance funicular, Centre for Alternative Technology - geograph.org.uk - 1032900.jpg
(c) Chris Allen, CC BY-SA 2.0
Water balance funicular, Centre for Alternative Technology A green railway. Is actually on the same principle as the Lynton & Lynmouth funicular and was used in the Welsh slate quarries, both on inclines and for vertical lifts.