Vasil Radoslavov

Vasil Radoslavov
Född	27 juli 1854 Lovetj[1][2]
Död	21 oktober 1929[3][4] (75 år) Berlin[1]
Begravd	Sofias centrala begravningsplats
Medborgare i	Bulgarien
Utbildad vid	Ruprecht-Karls-Universität Heidelberg Aprilovskolan
Sysselsättning	Politiker[5][6][7]
Befattning
Ledamot av Bulgariens nationalförsamling Bulgariens 18:e ordinarie nationalförsamling Ledamot av Bulgariens nationalförsamling Bulgariens andra ordinarie nationalförsamling Ledamot av Bulgariens nationalförsamling Bulgariens femte stora nationalförsamling Ledamot av Bulgariens nationalförsamling Bulgariens tredje stora nationalförsamling Ledamot av Bulgariens nationalförsamling Bulgariens fjärde ordinarie nationalförsamling Ledamot av Bulgariens nationalförsamling Bulgariens tionde ordinarie nationalförsamling Ledamot av Bulgariens nationalförsamling Bulgariens åttonde ordinarie nationalförsamling Ledamot av Bulgariens nationalförsamling Bulgariens 15:e ordinarie nationalförsamling Ledamot av Bulgariens nationalförsamling Bulgariens 16:e ordinarie nationalförsamling Bulgariens justitieminister (1884–1886) Bulgariens justitieminister (1886–1886) Bulgariens premiärminister regeringen Radoslavov I (1886–1887) Bulgariens finansminister regeringen Radoslavov I (1886–1887) Bulgariens inrikesminister (1887–1887) Bulgariens utbildningsminister (1894–1894) Bulgariens justitieminister Second Stoilov Government (1894–1894) Bulgariens inrikesminister (1900–1901) Bulgariens inrikesminister (1913–1915) Bulgariens premiärminister Second Radoslavov Government (1913–1914) Bulgariens utrikesminister (1913–1918) Bulgariens premiärminister Third Radoslavov Government (1914–1918) Bulgariens inrikesminister (1916–1918)
Politiskt parti
Liberala partiet
Namnteckning
Redigera Wikidata

Vasil Christov Radoslavov (Васил Христов Радославов), född 27 juli 1854 i Lovetj, Bulgarien, Osmanska riket död 21 oktober 1929, var en bulgarisk politiker.

Radislavov invaldes 1883 i riksdagen, var 1884–1886 justitieminister under Petko Karavelov och under mellanregeringen 1886–1887 ministerpresident. Efter Ferdinands tronbestigning blev han ledare av det liberala, antiryska partiet och bekämpade Stefan Stambolov. Efter dennes fall blev han åter justitieminister (1894) och 1899 inrikesminister i ministären Dimităr Grekov. År 1901 tvingades han avgå och dömdes av domstol till några månaders fängelse "för egenmäktiga och för staten skadliga avtal med ett järnvägsbolag". Juli 1913 till juni 1918 var han åter ministerpresident samt inrikes- och utrikesminister. Hans övertagande av ministerpresidiet betecknade den orientering av den bulgariska politiken åt centralmakternas håll, som följde efter missräkningarna i Balkankrigen och hade till påföljd Bulgariens inträde på Tysklands sida i första världskriget (i oktober 1915). Under detta ledde Radoslavov vid sidan av kung Ferdinand sitt lands politik, länge framgångsrikt, men under växande yttre och inre svårigheter, som till sist framtvang hans avgång. Undan omvälvningarna vid Bulgariens därpå följande avfall från sina förbundna (i september 1918) tog Radoslavov sin tillflykt till Tyskland och undgick därigenom det hårda fängelsestraff, som under den nya regimen i Bulgarien jämte andra förföljelser drabbade dem, som bar ansvaret för deltagandet i kriget. Under pseudonymen Ljuljakov utgav han 1891 en diktsamling, Pěsni i stichotvorenija.

Källor

Noter

Tryckta källor

• Radoslavov, Vasilij i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1915)
• Radoslavov, V. i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1925)