Varptyngd väv

Stående vävstol från Gene med varptyngder, sedd bakifrån.

Varptyngd väv även kallad oppstadgogn är en typ av stående vävstol, där varpen sträcks med hjälp av tyngder som fästs i dess nedre del. Konstruktionen är mycket gammal och var den vanligaste formen av vävstol i Europa fram till den romerska expansionen. Den ersattes efter hand av andra typer av vävstolar, men levde kvar i delar av Skandinavien in i modern tid.

Historia

Varptyngda vävar anses ha varit speciellt knutna till tillverkningen av ylletyger i det antika Grekland och det finns tidiga avbildningar på grekiska vaser från 700-talet till 500-talet f.Kr. Dessa visar ofta två personer stående vid vävstolen. Den var vanlig i hela Europa, men ersattes under tidigkristen tid av andra typer av vävstolar i de områden som var under romerskt inflytande. Vävstolar med horisontell väv började användas i norra Europa under vikingatid och tidig medeltid, men varptyngda vävar levde ändå kvar i exempelvis Norge och Island ända fram i modern tid.

Konstruktion

Vävstolen består av två ståndare som bär upp en vävbom, där varpen är fästad med hjälp av ett brickband eller en snodd. Ställningen lutas oftast mot en vägg, eftersom en lätt lutning bakåt är nödvändig för att det ska bildas ett skäl. Varpen sträcks genom att den delas upp i knippen i vars nederkant man hänger jämnstora tyngder. Vävtyngderna, tillverkade av bränd eller obränd lera, är ofta den enda bevarade delen av upprättstående vävar som hittas i arkeologiska sammanhang. En del av varpen får falla rakt ner, medan resten vilar på en käpp i nedre delen av vävstolen. På detta sätt bildas ett naturligt skäl där inslaget förs in. Skälet växlas med hjälp av ett eller flera skaft med fastknuten solv som lyfts uppåt-framåt och fästs i klykor på ståndarna. Man väver uppifrån och ner och inslaget packas uppåt med hjälp av ett så kallat vävsvärd.

Referenser

  • Geijer, Agnes, 1994, Ur textilkonstens historia, Tidens förlag
  • Harris, Jennifer (red.), 1993, 5000 years of Textiles, British Museum Press in association with The Whitworth Art Gallery and The Victoria and Albert Museum.
Vävstolar och deras delar
VävstolarStudies in primitive looms (1918) (14597941967).jpg
Delar
Textilier
Bommar och sidor
Längd och bredd
Inställningar och käppar
Övrigt
Vävning · Vävteknik — {{Vävmoment}} · {{Vävsätt}}
Auktoritetsdata

Media som används på denna webbplats

Studies in primitive looms (1918) (14597941967).jpg
Författare/Upphovsman: Internet Archive Book Images, Licens: No restrictions

Identifier: studiesinprimiti00roth (find matches)
Title: Studies in primitive looms
Year: 1918 (1910s)
Authors: Roth, H. Ling (Henry Ling), 1854-1925 Royal Anthropological Institute of Great Britain and Ireland. Journal
Subjects: Weaving
Publisher: Halifax (Eng.) F. King & sons, ltd
Contributing Library: Sterling and Francine Clark Art Institute Library
Digitizing Sponsor: Sterling and Francine Clark Art Institute Library

View Book Page: Book Viewer
About This Book: Catalog Entry
View All Images: All Images From Book
Click here to view book online to see this illustration in context in a browseable online version of this book.

Text Appearing Before Image:
otiya loom, which I saw at work at the Coronation Exhibition inLondon in 1910, is now likewise in Bankfield Museum, and is fitted up for makingrugs or pile cloth. It is provided with a ball of weft instead of a spool of weft. Inother respects the two looms are similar. The length from beam to beam inclusivewas about 18 feet (about 5.5 m.), with continuous warp, and the angle of rise of thewarp from the weaver was somewhat under 30°. The methcd of inserting the pileis shown in Fig. 130. It may be likened to that of a heddle with very thick three-plyleashes, which gets overtaken by the weaving and is left two picks behind, afterwhich the rod is withdrawn and the upstanding loops cut along the whole length, 1 A like form of spool is found on the Sermata loom already mentioned. Note, p. 68. H. Ling Eoth.—Studies in Primitive Looms. 75 with a resultant pile. The rug on this loom was about 3 feet (or 1 m.) long,and several are made at intervals on one warp laying and beaming. When I pur-
Text Appearing After Image:
wooden5/VCK- STRAP chased this specimen the heavy beater-in was not included in the sale, as I was toldit was an heirloom without which the weaveress could not work, and a replica 76 H. Ling Eoth.—Studies in Primitive Looms. was of no use to her as it did not aud could not possess the qualities of the original,I had to content myself with the replica, and concluded it to be a case of weaversritual. The Bhotiya loom is evidently the same as that described by Moorcroft andTrebeck as being in use among the Northern Ladakis.1 The Igorot and Ilanunlooms are a step in advance of the Iban and Dusun and Bhotiya looms in so far thatthey possess reeds. An Igorot loom in the British Museum, obtained from Mount Isarog, Luzon,by Jagor (seeFig. 131), consists of a breast beam, two heading rods, one single heddle, a beater-in, two laze rods, a warp beam, four spools, and a wooden backstrap or yoke. Length from beam to beam inclusive 42 inches (or 1.07 m.); widthof web 15 inches (or 38 cm.). The wa

Note About Images

Please note that these images are extracted from scanned page images that may have been digitally enhanced for readability - coloration and appearance of these illustrations may not perfectly resemble the original work.
Grophus 2.jpg
Författare/Upphovsman: User OlofE on sv.wikipedia, Licens: CC BY-SA 3.0

Grophus med sv:stående vävstol, rekonstruerat i sv:Gene fornby - 2

Stående vävstol