Varmblodshäst

Med varmblodshäst menas en lättare typ av häst eller hästras framavlad för att passa som rid- eller körhäst. Ofta har de förädlats genom inkorsning av fullblodshästar som arabiskt fullblod eller engelskt fullblod. De skiljer sig från kallblodshästar som avlats fram för att utföra tyngre arbete, till exempel inom jordbruket. Traditionellt avlas varmblodshästar fram genom korsningar mellan fullblodshäst och kallblodshäst, men idag räknas korsningar varmblod-varmblod och varmblod-fullblod som varmblodshästar.

Varmbloden delas in i två underkategorier, halvblod och fullblod, där fullbloden är de lättaste och smäckraste. Det arabiska fullblodet är mest ursprungligt och har direkt eller indirekt använts för att avla fram alla andra varmblodsraser.^[1]^[2].

Varmblodshästar finns i många olika varianter, där de flesta olika europeiska hästraserna numer används i tävlingssammanhang, inom ridsport och trav- och galoppsport. I USA har flera varmblodsraser utvecklats för showridning och bland annat för boskapsskötsel.

Tyska varmblod

Europa är absolut störst i världen när det gäller avel av varmblodshästar. Alla länder har sina egna varianter av varmblodet. Det land som är mest utmärkande inom varmblodsaveln är Tyskland som har över 10 varmblodsraser i avel. De mest framstående tyska varmblodsraserna är:^{[källa behövs]}

Många av de tyska varmbloden har använts för att avla fram nya varmblod. Bland annat har både Trakehnaren och Hannoveranaren ingått i utvecklingen av det svenska varmblodet.

Framstående varmblodsraser

Många andra länder i Europa och även i resten av världen föder upp olika raser som ingår inom begreppet varmblodshästar. I Asien finns bland annat Akhal-tekén medan Spanien har sina berömda Andalusier. I USA är det vanligt med varmblodshästar som används inom boskapsskötsel eller till showridning, till exempel den ståtliga Missouri fox trottern.^{[källa behövs]}

Se även hästraserna:

Europa:

Asien och Eurasien:

Nord- och Sydamerika:

Varmblodens karaktär

Det som utmärker varmbloden är deras atletiska lynne och framgångar på tävlingsbanorna. Varmbloden är smäckra men starka och har ofta långa ben. Uppfödarna lägger även vikten på lynnet. Ett varmblod ska vara framåt och livlig utan att vara okontrollerbar eller svårhanterad.

Många varmblodshästar avlas även på skönhet och utseende och framförallt i USA för att få fram extra gångarter som finns hos en del raser, bland annat Tennessee walking horse. Dessa hästar kallas även "gaited" och är väldigt populära i hela Nordamerika.

Varmblodshästarnas karaktär, utseende och lynne varierar enormt mellan de olika raserna, men i regel är de medelstora rid- och körhästar med god benstomme.

Se även

Noter

^ Nissen, Jasper: Hästraserna, översättning Hilde Nyblom, Stockholm 1971
^ Glyn, Richard: All världens hästar, översättning Stig Hultén, Stockholm 1975, ISBN 91-550-1974-9

[1] Nissen, Jasper: Hästraserna, översättning Hilde Nyblom, Stockholm 1971

[2] Glyn, Richard: All världens hästar, översättning Stig Hultén, Stockholm 1975, ISBN 91-550-1974-9

[1]

[2]

Navigation

Navigering

Temaportaler