Varfågel

	Varfågel; Status i världen: Livskraftig (lc); Status i Sverige: Livskraftig; Status i Finland: Livskraftig
	Varfågel med spetsad sork
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Törnskator; Laniidae
Släkte	Törnskatsläktet; Lanius
Art	Varfågel; L. excubitor
Vetenskapligt namn
	§ Lanius excubitor
Auktor	Linné, 1758
Utbredning
Synonymer
	Lanius borealis

Varfågel (Lanius excubitor) är en fågel i familjen törnskator med mycket omstridd taxonomi.

Utseende

Varfågeln mäter 22–26 centimeter. Ovansidan av dess fjäderdräkt är ljust askgrå, med en svart ögonmask som går från näbben till örontäckarna. Ovanför och under denna mask är den vitaktig. Skulderfjädrarna är vita, och vingarna är svartvita med en eller två vita handbasfläckar. Den långa stjärten är svartvit. Undersidan är mestadels vit men skiftar svagt i grått. Näbben är i det närmaste svart men undre näbbasen är ljusare. Benen är svartgrå. Honans underdelar är gråare och svagt vattrade i gråbrunt. Juveniler är gråbruna med otydlig vattring på ovansidan och tydlig vattring på undersidan.

Utbredning och systematik

Varfågelns systematik är mycket komplicerad och dess systematik omstridd. Tidigare behandlades varfågeln som en vida spridd art i både Europa, Asien, Nordafrika och Nordamerika. Efter studier som visade att populationerna i norr och syd inte hybridiserar där de möts samt att de även föredrar olika typer av habitat^[4] delades varfågeln in i två arter: den nordliga varfågeln (L. excubitor) med utbredning i norra Europa, norra Asien och norra Nordamerika, samt ökenvarfågel (L. meridionalis), även kallad sydlig varfågel, på Iberiska halvön, i Nordafrika och i sydligare delar av Asien.

Senare DNA-studier^[5] visade dock att både varfågelns och ökenvarfågelns olika populationer inte är varandras närmaste släktingar. Östasiatiska och nordamerikanska varfåglar, liksom den på Iberiska halvön förekommande nominatformen av ökenvarfågel, meridionalis, står istället nära amerikansk törnskata (L. ludovicianus). Birdlife Sveriges taxonomikommitté tolkar dessa studier så att komplexet varfågel-ökenvarfågel delas upp i följande arter:

Iberisk varfågel (L. meridionalis) på Iberiska halvön
Beringvarfågel (L. sibiricus) i östra Asien och norra Nordamerika
Varfågel (L. excubitor) i begränsad mening med utbredning i Europa och norra västra Asien
Ökenvarfågel (L. elegans) i Nordafrika och delar av Asien

De flesta internationella auktoriteter inkluderar dock ökenvarfågeln i begränsad mening i varfågeln i väntan på fler studier.^[6]^[7]^[1]

Utbredning och underarter

Varfågeln delas idag vanligen in i följande två till tre underarter, efter Birdlife Sveriges taxonomi (för ökenvarfågelns ytterligare nio underarter, se denna):

Lanius excubitor excubitor – nominatformen häckar i centrala och norra Europa österut till floden Ob i västra Sibirien.
Lanius excubitor homeyeri (inklusive leucopterus) – häckar från Svarta havet österut till södra Uralbergen, Altaj, norrut till 58°N, och återfinns på stäpperna i västra Sibirien och i norra Kazakstan.

Vissa auktoriteter delar även upp populationen som häckar i västra Sibirien till floden Jenisej i underarten leucopterus.^[6]

Förekomst i Sverige

Varfågeln häckar sommartid i tallskog på myrar och i öppen skogsmark, bland annat hyggen, från en linje norra Värmland till mellersta Dalarna, västra Hälsingland och Medelpad och norrut. När vintern närmar sig drar större delen av populationen söderut i landet. Många är stannfåglar, medan några flyttar ned på kontinenten.

Ekologi

Varfågeln är känd för sin uppmärksamhet för annalkande faror. När den varseblir någon rovfågel varnar den med ett skarpt skrik. Den kan också jaga bort och förfölja rovfåglar, korpar och kråkor. Honan lägger fem till sju ägg som är vitaktiga med brunaktiga fläckar. Den lever mest av insekter och smågnagare och lägger ofta upp förråd genom att spetsa sina byten på törnetaggar eller kvistar. Under jakt ryttlar den ofta.

Varfågel och människan

Status och hot

Varfågeln har ett mycket stort globalt utbredningsområde och den globala populationen är mycket stor. Den bedöms minska i antal, men inte i en omfattning och hastighet som gör den hotad. Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).^[1] Notera dock att IUCN inkluderar ökenvarfågeln i bedömningen.

I Sverige är varfågeln en relativt fåtalig art med ett uppskattat bestånd på 12 000 vuxna individer. Den tros dock öka i antal och listas som livskraftig av Artdatabanken.^[2] Även i Finland anses den vara livskraftig.^[3]

Taxonomi och namn

Varfågeln beskrevs vetenskapligt 1758 av Carl von Linné i tionde upplagan av hans Systema Naturae, under artens nuvarande vetenskapliga namn Lanius excubitor.

Dess vetenskapliga namn är latin, där lanius betyder "slaktare" och excubitor "vakt", vilket refererar till två av artens mest typiska beteenden, att lagra byten genom att spetsa dem på taggar, och att sittande spana från en väl exponerad gren eller stolpe för att upptäcka eventuella byten.

Ett äldre namn är större törnskata.^[8]

I kulturen

Förr ansågs det i Sverige vara otursbringande att se en varfågel. På grund av sin vaksamhet mot rovfåglar användes den förr av falkenerare.

Referenser

Noter

^ [a b c] BirdLife International 2016 Lanius excubitor . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2017.2. Läst 7 januari 2018.
^ [a b] Artfakta om varfågel, ArtDatabanken.
^ [a b] Jari Valkama (2019). ”Finsk rödlistning av varfågel – Lanius excubitor” (på svenska/finska). Finlands Artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.32570. Läst 22 mars 2022.
^ Sangster, George; Knox, Alan G.; Helbig, Andreas J. & Parkin, David T. (2002): Taxonomic recommendations for European birds. Ibis 144(1): 153–159. doi:10.1046/j.0019-1019.2001.00026.x abstrakt
^ Olsson, U., P. Alström, L. Svensson, M. Aliabadian, and P. Sundberg (2010). The Lanius excubitor (Aves, Passeriformes) conundrum—taxonomic dilemma when molecular and non-molecular data tell different stories. Molecular Phylogenetics and Evolution 55(2):347–357.
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2022. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2022 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26
^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2023. IOC World Bird List (v13.2). doi : 10.14344/IOC.ML.13.1.
^ Bäckman, J. (1871) Folkskolans Naturlära, 3:e upplagan, Zacharias Hæggströms Förlag, Stockholm, vol.1, sid:132

Källor

Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Törnskatesläktet (avsnitt varfågeln), 1904–1926.

Externa länkar

Dansk ornitologisk forening
Wikimedia Commons har media som rör Varfågel.
Bilder & media
Wikispecies har information om Lanius excubitor.
Artförteckning
Artportalen: Dagens fynd – senaste observationerna – bilder

[IUCN-1] [a b c] BirdLife International 2016 Lanius excubitor . Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2017.2. Läst 7 januari 2018.

[Artfakta-2] [a b] Artfakta om varfågel, ArtDatabanken.

[ADBfi-3] [a b] Jari Valkama (2019). ”Finsk rödlistning av varfågel – Lanius excubitor” (på svenska/finska). Finlands Artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.32570. Läst 22 mars 2022.

[4] Sangster, George; Knox, Alan G.; Helbig, Andreas J. & Parkin, David T. (2002): Taxonomic recommendations for European birds. Ibis 144(1): 153–159. doi:10.1046/j.0019-1019.2001.00026.x abstrakt

[5] Olsson, U., P. Alström, L. Svensson, M. Aliabadian, and P. Sundberg (2010). The Lanius excubitor (Aves, Passeriformes) conundrum—taxonomic dilemma when molecular and non-molecular data tell different stories. Molecular Phylogenetics and Evolution 55(2):347–357.

[CC-6] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2022. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2022 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2022-10-26

[IOC-7] Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2023. IOC World Bird List (v13.2). doi : 10.14344/IOC.ML.13.1.

[8] Bäckman, J. (1871) Folkskolans Naturlära, 3:e upplagan, Zacharias Hæggströms Förlag, Stockholm, vol.1, sid:132

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

Navigation

Navigering

Temaportaler