Vanikolomonark
| Vanikolomonark Status i världen: Sårbar[1] | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Monarker Monarchidae |
| Släkte | Mayrornis |
| Art | Vanikolomonark M. schistaceus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Mayrornis schistaceus | |
| Auktor | Mayr, 1933 |
Vanikolomonark[2] (Mayrornis schistaceus) är en fågel i familjen monarker inom ordningen tättingar.[3] Den förekommer endast på en av öarna i sydöstligaste Salomonöarna.
Utseende och läte
Vanikolomonarken är en 13–14 cm lång flugsnapparliknande fågel med mestadels skiffergrå fjäderdräkt. Den är ljusare runt ögat, på tygeln samt undertill, och på undre stjärttäckarna är den närmast vitaktig. I ansiktet har den ett mörkare grått kort mustaschstreck. Stjärten är svart med små, men tydliga vita spetsar på de tre yttre stjärtpenneparen. Näbb och ben är gråfärgade. Arten beskrivs som ljudlig, med ett musikaliskt raspigt läte, ett grälande "scha-scha" samt ett tjattrande "schschschsch". Sången består av en trestavig darrande vissling.[4]
Utbredning och systematik
Fågeln förekommer enbart på ön Vanikolo i Santa Cruzöarna, som tillhör staten Salomonöarna.[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Levnadssätt
Vanikolomonarken förekommer i både ursprunglig och ung skog, i låglänta områden och bergstrakter upp till 450 meters höjd. Den verkar tolerera viss skogsavverkning, men är frånvarande i öppna eller buskrika områden. Fågeln födosöker relativt högt upp på jakt efter insekter, ofta i artblandade flockar med exempelvis temotusolfjäderstjärt (Rhipidura melanolaema). Den håller nästan alltid stjärten rest. Ibland snärtar den med stjärten eller breder ut den som en solfjäder. Bortsett från att ungfåglar har noterats i november är ingenting känt om dess häckningsbiologi.[4]
Status och hot
Vanikolomonarken har ett mycket begränsat utbredningsområde och en liten världspopulation bestående av uppskattningsvis 2500–4000 adulta individer. Den tros också minska i antal till följd avhabitatförlust. Fågeln är därför upptagen på internationella naturvårdsunionen IUCN:s röda lista över hotade arter och kategoriseras som sårbar (VU).[1]
Noter
- ^ [a b] Birdlife International 2024 Mayrornis schistaceus . Från: IUCN 2024. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2024-2. Läst 1 februari 2025.
- ^ ”Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter – januari 2024”. BirdLife Sverige. https://birdlife.se/tk/svenska-namn-pa-varldens-faglar/. Läst 10 januari 2024.
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
- ^ [a b] Gregory, P. (2020). Vanikoro Monarch (Mayrornis schistaceus), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.vanmon1.01
Externa länkar
Wikispecies har information om Mayrornis schistaceus.- Läten på xeno-canto.org
Denna artikel behöver bilder. Har du en passande fri bild får du gärna ladda upp den.
|
Media som används på denna webbplats
Camera icon
Författare/Upphovsman: Liftarn (diskussion), Licens: CC BY-SA 3.0
Silhouette de Falco peregrinus, le faucon pèlerin (Peregine falco).