Valetudo (måne)

Valetudo
Upptäckt
UpptäckareScott S. Sheppard et al
Upptäcktsdatum2017
Beteckningar
AlternativnamnS/2016 J2, Jupiter LXXII
Uppkallad efterValetudo[1]
Omloppsbana
Excentricitet0,222
Siderisk omloppstid533,3 dygn
Inklination34 grader
Måne tillJupiter
Fysikaliska data
RotationsperiodSynkron
Hitta fler artiklar om astronomi med

Valetudo, även känd som Jupiter LXII och ursprungligen känd som S/2016 J2, är en måne till Jupiter.[2][3] Den upptäcktes av Scott S. Sheppard och hans team i data som når tillbaka till 2016, men tillkännagavs inte förrän den 17 juli 2018 via en Minor Planet Electronic Circular från Minor Planet Center, som också rapporterade om upptäckten av nio andra Jupiter-månar.[4]

Egenskaper

Valetudo har en diameter på ca 1 km och kretsar kring Jupiter på ett avstånd av ca 19 miljoner kilometer. Omloppsbanans lutning är 34 grader och dess excentricitet är 0,222.[5] Den har en progressiv bana, men den korsar banor flera andra månar som har degressiv bana och kan i framtiden komma att kolliderar med någon av dem.[6]

Nomenklatur

Månen kallades tillfälligt S/2016 J2 tills den fick sitt namn 2018. Namnet Valetudo föreslogs för den, som en del av dess tillkännagivande, efter den romerska gudinnan för hälsa och hygien, Valetudo, en barnbarnsdotter till guden Jupiter[6] och fastställdes av IAU:s arbetsgrupp för planetarisk nomenklatur den 3 oktober 2018.[7]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Valetudo (moon), 11 januari 2020.

Noter

  1. ^ läs online, www.vox.com.[källa från Wikidata]
  2. ^ Resnick, Brian. "The Jupiter Satellite and Moon Page". Vox. Retrieved 17 July 2018.
  3. ^ Grush, Loren. "Astronomers have found a new crop of moons around Jupiter, and one of them is a weirdo". The Verge. Hämtad 17 juli 2018.
  4. ^ "MPEC 2018-O09 : S/2016 J 2". Minor Planet Center. International Astronomical Union. Hämtad 17 juli 2018.
  5. ^ Sheppard, Scott S. "Moons of Jupiter". sites.google.com. Google. Hämtad 17 juli 2018.
  6. ^ [a b] Strickland, Ashley. "12 new moons discovered around Jupiter". CNN International. CNN. Hämtad 17 juli 2018.
  7. ^ USGS Astrogeology Science Center, Nomenclature News: Name Approved for Jovian Satellite: Valetudo

Media som används på denna webbplats

The Galilean satellites (the four largest moons of Jupiter).tif

This composite includes the four largest moons of Jupiter which are known as the Galilean satellites. The Galilean satellites were first seen by the Italian astronomer Galileo Galilei in 1610. Shown from left to right in order of increasing distance from Jupiter, Io is closest, followed by Europa, Ganymede, and Callisto.

The order of these satellites from the planet Jupiter helps to explain some of the visible differences among the moons. Io is subject to the strongest tidal stresses from the massive planet. These stresses generate internal heating which is released at the surface and makes Io the most volcanically active body in our solar system. Europa appears to be strongly differentiated with a rock/iron core, an ice layer at its surface, and the potential for local or global zones of water between these layers. Tectonic resurfacing brightens terrain on the less active and partially differentiated moon Ganymede. Callisto, furthest from Jupiter, appears heavily cratered at low resolutions and shows no evidence of internal activity.

North is to the top of this composite picture in which these satellites have all been scaled to a common factor of 10 kilometers (6 miles) per picture element.

The Solid State Imaging (CCD) system aboard NASA's Galileo spacecraft acquired the Io and Ganymede images in June 1996, the Europa images in September 1996, and the Callisto images in November 1997.

Launched in October 1989, the spacecraft's mission is to conduct detailed studies of the giant planet, its largest moons and the Jovian magnetic environment.