Valet
En valet (engelska, IPA /ˈvæleɪ/), är en personlig betjänt åt en socialt högt uppsatt man, särskilt i Förenade kungarikets stånds‑ och klassamhälle.[1] Varje gentleman (i betydelsen ”ekonomiskt oberoende”) av någon betydenhet i Storbritannien hade en valet ungefär fram till andra världskriget.[1]
Ungefärliga svenska motsvarigheter är kammartjänare och betjänt.[2]
Arbetsuppgifter
En valets främsta plikt är att göra sin herres liv angenämt, särskilt på de många resor, som överklassen gjorde.[1] Han sköter sin herres och sina egna kläder, och husbondens bekvämlighet.[1] På resor ansvarar han för alla reseeffekter, och sköter bokningar och biljettköp.[1] Han sköter alla kontakter med hotellanställda och annan servicepersonal, och ger sig inte, förrän herrskapets önskemål uppfyllts.[1] Vid jakt sköter han vapen och laddning.[1]
Ställning i hushållet
En valet står sin herre nära, och måste därför vara diskret, mer än en butler.[1] Annat tjänstefolk håller distans till valeten.[1] Han är en ensam man, nästan alltid ungkarl, på grund av de ständiga resorna.[1]
Valeten var närmast underordnad butlern (hushållets tre främsta tjänare var butlern, the housekeeper och kokerskan).[1] En valet skall icke misstagas för en butler, som ansvar för huset, inte för husbondens bekvämlighet.
I fiktion
Den mest kända fiktiva valeten i böcker och i TV‑serier är Jeeves i Jeeves och Wooster.
Andra "betjänter"
Uttrycket valet används också för personer som utför specifika tjänster:
- Hotellservice: en anställd som utför personlig service åt gästerna.
- Parkeringsservice: en servicemedarbetare som parkerar bilar för gäster.
- "Car valet": en anställd som får betalt för att städa människors bilar professionellt.
- Brottning: en professionell brottningsterm för en person som följer med en brottare till ringen.
- Jockeys valet: en anställd som underhåller en jockeys garderob och ser till att rätt uniform bärs.
Etymologi
Engelska valet kommer af fornfranska valet, sidoform till vaslet, från galloromanska *vassellittus, (page, ung ädling) diminutiv av medeltidslatinska vassallus, av latin vassus (tjänare), lånat från en keltisk rot *wasso‐ (ung man).[3]
Se även
Noter
- ^ [a b c d e f g h i j k] Stanley Ager och Fiona St. Aubyn, Ager’s Way to Easy Elegance. Sidorna 10–12, 15–18. Indianapolis och New York 1980. ISBN 0-672-52665-4.
- ^ Svenska Akademiens ordbok: betjänt
- ^ ”valet (n.)” (på engelska). Online Etymology Dictionary. https://www.etymonline.com/word/valet. Läst 26 december 2023.