Valentina Matvijenko
| Valentina Matvijenko Валентина Матвиенко | |
 (c) Council.gov.ru, CC BY 4.0 Valentina Matvijenko (2024) | |
| Innehar befattningen | |
| Tillträdde befattningen 21 september 2011 | |
| President | Vladimir Putin |
|---|---|
| Företrädare | Sergej Mironov |
| Tid i befattningen 15 oktober 2003–22 augusti 2011 | |
| Företrädare | Vladimir Jakovlev |
| Efterträdare | Georgij Poltavtjenko |
Rysslands presidents sändebud till Nordvästra federala distriktet | |
| Tid i befattningen 11 mars 2003–15 oktober 2003 | |
| President | Vladimir Putin |
| Företrädare | Viktor Tjerkesov |
| Efterträdare | Ilja Klebanov |
Rysslands vice premiärminister | |
| Tid i befattningen 24 september 1998–11 mars 2003 | |
| President | Boris Jeltsin Vladimir Putin |
| Premiärminister | Jevgenij Primakov Sergej Stepasjin Vladimir Putin Michail Kasianov |
| Företrädare | Förste innehavaren |
| Efterträdare | Siste innehavaren |
| Född | Valentina Ivanovna Tjutina 7 april 1949 Sjepetevka, Ukrainska SSR, Sovjetunionen |
| Nationalitet |  Sovjetunionen (1949–1991) Ryssland (sedan 1991) |
| Politiskt parti | Sovjetunionens kommunistiska parti (före 1991) Enade Ryssland |
| Yrke | Politiker, diplomat |
| Make | Vladimir Matvijenko (1948–2018) |
| Barn | Sergej Matvijenko (f. 1973) |
| Namnteckning |  |
Valentina Ivanovna Matvijenko (ryska: Валентина Ивановна Матвиенко), ursprungligen Tjutina (ryska: Тютина), född 7 april 1949 i Sjepetevka, Ukrainska SSR (idag Sjepetivka, Ukraina), är en rysk politiker och diplomat. Hon var 2003–11 guvernör i Sankt Petersburg, och är sedan 2011 talman i Rysslands federationsråd.[1]
Biografi
Matvijenko tog 1967 läkarexamen i Tjerkassy. Från 1972 innehade hon flera uppdrag inom Komsomol och Sovjetunionens kommunistiska parti i Leningrad, och blev 1989 invald i Sovjetunionens högsta sovjet. I februari 1991 utsågs Matvijenko till Sovjetunionens ambassadör i Malta, och fortsatte som Rysslands ambassadör där efter Sovjetunionens upplösning i december 1991. Hon innehade posten till 1994, och arbetade därefter vid det ryska utrikesdepartementet i Moskva. Åren 1997–98 vad hon ambassadör i Grekland.[1]
Mellan september 1998 och mars 2003 var Matvijenko en av Rysslands vice premiärministrar, och därefter specialsändebud till Nordvästra federala distriktet under president Vladimir Putin från mars till oktober 2003. I guvernörsvalet i Sankt Petersburg 2013 segrade Matvijenko, och var därefter stadens guvernör fram till sin avgång i augusti 2011.[1] I september samma år valdes hon till talman i Rysslands federationsråd, överhuset i Rysslands federala församling.[2]
Efter den ryska annekteringen av Krimhalvön 2014 införde USA och EU i mars 2014 sanktioner mot ett antal personer i och med kopplingar till Rysslands regering, däribland Matvijenko.[3] Efter Rysslands invasion av Ukraina i februari 2022 införde USA ytterligare sanktioner mot bland annat Matvijenko.[4]
Källor
Noter
- ^ [a b c] ”Матвиенко, Валентина Ивановна”, TASS (på ryska). Läst 16 juli 2023.
- ^ TT-Interfax, ”Matvijenko nummer två i Ryssland”, Dagens Nyheter 21 september 2011. Läst 16 juli 2023.
- ^ Alec Luhn, Kevin Rawlinson, ”US and EU sanctions: the Russian and Ukrainian targets”, The Guardian, 17 mars 2014 (på engelska). Läst 16 juli 2023.
- ^ ”U.S. Treasury Escalates Sanctions on Russia for Its Atrocities in Ukraine”, U.S. Department of the Treasury, 6 april 2022 (på engelska). Läst 16 juli 2023.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Valentina Matvijenko.
Media som används på denna webbplats
(c) Council.gov.ru, CC BY 4.0
Валентина Матвиенко провела ряд встреч с главами делегаций стран СНГ «на полях» Х Парламентского форума БРИКС