VM i snooker 2011

VM i snooker
Turneringsinformation
Typ	Rankingturnering
Tidpunkt	16 april–2 maj
Arena	The Crucible Theatre
Plats	Sheffield
Land	England
Prispengar	1 111 000 GBP
Till segraren	250 000 GBP
Regerande mästare	Neil Robertson
Högsta break	138 (Ding Junhui, Mark King)
Vinnare
Vinnare	John Higgins
Finalist	Judd Trump
Finalresultat	18–15
← 2010 2012 →

VM i snooker 2011, Betfred.com World Snooker Championship, var en rankingturnering i snooker som spelades mellan 16 april och 2 maj 2011 i Sheffield, England. John Higgins vann sin fjärde VM-titel, efter att ha slagit Judd Trump i finalen med 18–15.

Händelser i samband med turneringen

• Den regerande världsmästaren Neil Robertson drabbades av The Crucible Curse och blev utslagen redan i första omgången av Judd Trump med 8–10.^[1].
• Före VM hade fem spelare chansen att bli rankad som världsetta vid säsongens slut; Mark Williams (som hade ett stort försprång på rankingen), Mark Selby, John Higgins, Ding Junhui och Neil Robertson. I och med att Williams nådde semifinal stod det dock klart att ingen av de andra spelarna skulle kunna nå ifatt honom, och Williams blev därför åter rankad som världsetta vid säsongens slut. Noterbart är att de 22 senaste säsongerna har slutat med att någon av "De Fyra Stora" (Williams, Higgins, Ronnie O'Sullivan och Stephen Hendry) toppat världsrankingen.
• Mark Selby gjorde sex centuries i sin match i andra omgången mot Stephen Hendry. Det var första gången någonsin som en spelare gjort sex centuries i en och samma VM-match^[2].
• Selbys sex centuries i matchen mot Hendry gjorde också att han slog ett nytt rekord, det var hans 54:e century under säsongen, fler än någon tidigare gjort under en säsong. Det tidigare rekordet på 53 centuries innehades ironiskt nog av Stephen Hendry^[3].
• Förstapriset på 147 000 pund för ett maximumbreak hade tagits bort till detta års VM, som ett led i försöket att minska kostnaderna. Detta kritiserades av bland andra Mark Williams^[4].
• Shaun Murphy ledde med 9–0 mot Marcus Campbell efter den första sessionen av deras match i första omgången, och behövde bara vinna det första framet i nästa session för att bli den andre i VM-historien, efter John Parrott 1992, att vinna en VM-match utan att släppa ifrån sig ett enda frame. Campbell reducerade dock till 1–9 och slapp därmed att dela Eddie Charltons öde från 1992^[5].
• Ronnie O'Sullivan gjorde sitt 100:e century i The Crucible Theatre i sin match i första omgången mot Dominic Dale^[6].
• Ding Junhui blev den tredje asiatiske spelaren genom tiderna att gå till semifinal i VM, efter James Wattana 1993 och 1997 och Marco Fu 2006^[7]. Tidigare hade Ding aldrig nått längre än andra omgången i VM.
• Judd Trump blev, 21 år gammal, den näst yngste VM-finalisten genom tiderna. Stephen Hendry var några månader yngre då han vann 1990^[8].
• John Higgins vann sin fjärde VM-titel, 13 år efter sin första. Detta är det största gapet mellan första och sista VM-titeln för någon spelare i modern tid. Det tidigare rekordet på 11 år hade Higgins själv. Tvåa på listan är namnen Alex Higgins som vann sina två VM-titlar 1972 och 1982.
• Det gjordes 74 centuries under detta VM, det näst högsta antalet någonsin efter 2009, då det gjordes 83 stycken^[9].
• Det högsta breaket under turneringen var 138, vilket åstadkoms av både Mark King och Ding Junhui. Det var första gången sedan VM 1987 som det inte gjordes något break över 140^[9]!

Kval

Kvalet till VM spelades 3–13 mars i World Snooker Academy i Sheffield, England. I kvalet deltog de 80 spelare på Main Touren som inte var rankade bland topp-16, samt ett fåtal professionella spelare från utanför touren. Den 21 mars lottades de 16 kvalspelarna mot de 16 direktkvalificerade spelarna.

Huvudturnering

	Första omgången: Bäst av 19 frames					Andra omgången: Bäst av 25 frames					Kvartsfinaler: Bäst av 25 frames					Semifinaler: Bäst av 33 frames					Final: Bäst av 35 frames
	1	Neil Robertson	8
	24	Judd Trump	10
						24	Judd Trump	13
						26	Martin Gould	6
	16	Marco Fu	8
	26	Martin Gould	10
											24	Judd Trump	13
										9	Graeme Dott	5
	9	Graeme Dott	10
	19	Mark King	7
						9	Graeme Dott	13
						8	Ali Carter	11
	8	Ali Carter	10
	45	Dave Harold	3
																24	Judd Trump	17
																5	Ding Junhui	15
	5	Ding Junhui	10
	37	Jamie Burnett	2
						5	Ding Junhui	13
						17	Stuart Bingham	12
	12	Peter Ebdon	8
	17	Stuart Bingham	10
											5	Ding Junhui	13
										4	Mark Selby	10
	13	Stephen Hendry	10
	30	Joe Perry	9
						13	Stephen Hendry	4
						4	Mark Selby	13
	4	Mark Selby	10
	61	Jimmy Robertson	1
																					24	Judd Trump	15
																					2	John Higgins	18
	3	Mark Williams	10
	20	Ryan Day	5
						3	Mark Williams	13
						14	Jamie Cope	4
	14	Jamie Cope	10
	78	Andrew Pagett	7
											3	Mark Williams	13
										11	Mark Allen	5
	11	Mark Allen	10
	18	Matthew Stevens	9
						11	Mark Allen	13
						25	Barry Hawkins	12
	6	Stephen Maguire	9
	25	Barry Hawkins	10
																3	Mark Williams	14
																2	John Higgins	17
	7	Shaun Murphy	10
	32	Marcus Campbell	1
						7	Shaun Murphy	10
						10	Ronnie O'Sullivan	13
	10	Ronnie O'Sullivan	10
	31	Dominic Dale	2
											10	Ronnie O'Sullivan	10
										2	John Higgins	13
	15	Ricky Walden	6
	35	Rory McLeod	10
						35	Rory McLeod	7
						2	John Higgins	13
	2	John Higgins	10
	21	Stephen Lee	5

Final

Final: Bäst av 35 frames. Domare: Jan Verhaas Crucible Theatre, Sheffield, England, 1 – 2 maj 2011
Judd Trump (24)	15–18	John Higgins (2)
Session 1 (4–4): 64–19, 76–1, 38–73, 54–74, 5–115, 113–0 (102), 68–69, 59–19 Session 2 (6–3): 20–64, 67–45, 68–0, 127–0 (103), 38–63, 25–64, 77–17, 60–9, 68–36 Session 3 (2–6): 8–64, 113–0 (104), 0–97, 99–0, 55–59, 35–93, 1–113 (113), 8–77 Session 4 (3–5): 38–66, 78–0, 60–38, 52–64, 35–64, 75–52, 44–64, 61–62
104	Högsta break	113
3	Centuries	1

Källor

• snooker.org

Referenser