VM i snooker 2011

VM i snooker
Turneringsinformation
TypRankingturnering
Tidpunkt16 april–2 maj
ArenaThe Crucible Theatre
PlatsSheffield
LandEngland
Prispengar1 111 000 GBP
Till segraren250 000 GBP
Regerande mästareAustralien Neil Robertson
Högsta break138 (Ding Junhui, Mark King)
Vinnare
VinnareSkottland John Higgins
FinalistEngland Judd Trump
Finalresultat18–15
2010
2012

VM i snooker 2011, Betfred.com World Snooker Championship, var en rankingturnering i snooker som spelades mellan 16 april och 2 maj 2011 i Sheffield, England. John Higgins vann sin fjärde VM-titel, efter att ha slagit Judd Trump i finalen med 18–15.

Händelser i samband med turneringen

  • Den regerande världsmästaren Neil Robertson drabbades av The Crucible Curse och blev utslagen redan i första omgången av Judd Trump med 8–10.[1].
  • Före VM hade fem spelare chansen att bli rankad som världsetta vid säsongens slut; Mark Williams (som hade ett stort försprång på rankingen), Mark Selby, John Higgins, Ding Junhui och Neil Robertson. I och med att Williams nådde semifinal stod det dock klart att ingen av de andra spelarna skulle kunna nå ifatt honom, och Williams blev därför åter rankad som världsetta vid säsongens slut. Noterbart är att de 22 senaste säsongerna har slutat med att någon av "De Fyra Stora" (Williams, Higgins, Ronnie O'Sullivan och Stephen Hendry) toppat världsrankingen.
  • Mark Selby gjorde sex centuries i sin match i andra omgången mot Stephen Hendry. Det var första gången någonsin som en spelare gjort sex centuries i en och samma VM-match[2].
  • Selbys sex centuries i matchen mot Hendry gjorde också att han slog ett nytt rekord, det var hans 54:e century under säsongen, fler än någon tidigare gjort under en säsong. Det tidigare rekordet på 53 centuries innehades ironiskt nog av Stephen Hendry[3].
  • Förstapriset på 147 000 pund för ett maximumbreak hade tagits bort till detta års VM, som ett led i försöket att minska kostnaderna. Detta kritiserades av bland andra Mark Williams[4].
  • Shaun Murphy ledde med 9–0 mot Marcus Campbell efter den första sessionen av deras match i första omgången, och behövde bara vinna det första framet i nästa session för att bli den andre i VM-historien, efter John Parrott 1992, att vinna en VM-match utan att släppa ifrån sig ett enda frame. Campbell reducerade dock till 1–9 och slapp därmed att dela Eddie Charltons öde från 1992[5].
  • Ronnie O'Sullivan gjorde sitt 100:e century i The Crucible Theatre i sin match i första omgången mot Dominic Dale[6].
  • Ding Junhui blev den tredje asiatiske spelaren genom tiderna att gå till semifinal i VM, efter James Wattana 1993 och 1997 och Marco Fu 2006[7]. Tidigare hade Ding aldrig nått längre än andra omgången i VM.
  • Judd Trump blev, 21 år gammal, den näst yngste VM-finalisten genom tiderna. Stephen Hendry var några månader yngre då han vann 1990[8].
  • John Higgins vann sin fjärde VM-titel, 13 år efter sin första. Detta är det största gapet mellan första och sista VM-titeln för någon spelare i modern tid. Det tidigare rekordet på 11 år hade Higgins själv. Tvåa på listan är namnen Alex Higgins som vann sina två VM-titlar 1972 och 1982.
  • Det gjordes 74 centuries under detta VM, det näst högsta antalet någonsin efter 2009, då det gjordes 83 stycken[9].
  • Det högsta breaket under turneringen var 138, vilket åstadkoms av både Mark King och Ding Junhui. Det var första gången sedan VM 1987 som det inte gjordes något break över 140[9]!

Kval

Kvalet till VM spelades 3–13 mars i World Snooker Academy i Sheffield, England. I kvalet deltog de 80 spelare på Main Touren som inte var rankade bland topp-16, samt ett fåtal professionella spelare från utanför touren. Den 21 mars lottades de 16 kvalspelarna mot de 16 direktkvalificerade spelarna.

Huvudturnering

 Första omgången:
Bäst av 19 frames
Andra omgången:
Bäst av 25 frames
Kvartsfinaler:
Bäst av 25 frames
Semifinaler:
Bäst av 33 frames
Final:
Bäst av 35 frames
                        
1 Australien Neil Robertson  8  
24 England Judd Trump  10  
 24 England Judd Trump  13  
 26 England Martin Gould  6  
16 Hongkong Marco Fu  8 
26 England Martin Gould  10  
 24 England Judd Trump  13  
 9 Skottland Graeme Dott  5  
9 Skottland Graeme Dott  10  
19 England Mark King  7  
 9 Skottland Graeme Dott  13 
 8 England Ali Carter  11  
8 England Ali Carter  10 
45 England Dave Harold  3  
 24 England Judd Trump  17  
 5 Kina Ding Junhui  15  
5 Kina Ding Junhui  10  
37 Skottland Jamie Burnett  2  
 5 Kina Ding Junhui  13 
 17 England Stuart Bingham  12  
12 England Peter Ebdon  8 
17 England Stuart Bingham  10  
 5 Kina Ding Junhui  13 
 4 England Mark Selby  10  
13 Skottland Stephen Hendry  10  
30 England Joe Perry  9  
 13 Skottland Stephen Hendry  4 
 4 England Mark Selby  13  
4 England Mark Selby  10 
61 England Jimmy Robertson  1  
24 England Judd Trump  15 
2 Skottland John Higgins  18 
3 Wales Mark Williams  10  
20 Wales Ryan Day  5  
 3 Wales Mark Williams  13  
 14 England Jamie Cope  4  
14 England Jamie Cope  10 
78 Wales Andrew Pagett  7  
 3 Wales Mark Williams  13  
 11 Nordirland Mark Allen  5  
11 Nordirland Mark Allen  10  
18 Wales Matthew Stevens  9  
 11 Nordirland Mark Allen  13 
 25 England Barry Hawkins  12  
6 Skottland Stephen Maguire  9 
25 England Barry Hawkins  10  
 3 Wales Mark Williams  14 
 2 Skottland John Higgins  17  
7 England Shaun Murphy  10  
32 Skottland Marcus Campbell  1  
 7 England Shaun Murphy  10 
 10 England Ronnie O'Sullivan  13  
10 England Ronnie O'Sullivan  10 
31 Wales Dominic Dale  2  
 10 England Ronnie O'Sullivan  10 
 2 Skottland John Higgins  13  
15 England Ricky Walden  6  
35 England Rory McLeod  10  
 35 England Rory McLeod  7 
 2 Skottland John Higgins  13  
2 Skottland John Higgins  10 
21 England Stephen Lee  5  

Final

Final: Bäst av 35 frames. Domare: Jan Verhaas
Crucible Theatre, Sheffield, England, 1 – 2 maj 2011
England Judd Trump (24)15–18England John Higgins (2)
Session 1 (4–4): 64–19, 76–1, 38–73, 54–74, 5–115, 113–0 (102), 68–69, 59–19
Session 2 (6–3): 20–64, 67–45, 68–0, 127–0 (103), 38–63, 25–64, 77–17, 60–9, 68–36
Session 3 (2–6): 8–64, 113–0 (104), 0–97, 99–0, 55–59, 35–93, 1–113 (113), 8–77
Session 4 (3–5): 38–66, 78–0, 60–38, 52–64, 35–64, 75–52, 44–64, 61–62
104Högsta break113
3Centuries1

Källor

Referenser

Media som används på denna webbplats

Flag of England.svg
Flag of England. Saint George's cross (a red cross on a white background), used as the Flag of England, the Italian city of Genoa and various other places.
Flag of Northern Ireland.svg
Ulster Banner is a heraldic banner taken from the former coat of arms of Northern Ireland. It was used by the Northern Ireland government in 1953-1973 with Edwardian crown since coronation of Queen Elizabeth II, based earlier design with Tudor Crown from 1924. Otherwise known as the Ulster Flag, Red Hand of Ulster Flag, Red Hand Flag.
Flag of Northern Ireland (1953–1972).svg
Ulster Banner is a heraldic banner taken from the former coat of arms of Northern Ireland. It was used by the Northern Ireland government in 1953-1973 with Edwardian crown since coronation of Queen Elizabeth II, based earlier design with Tudor Crown from 1924. Otherwise known as the Ulster Flag, Red Hand of Ulster Flag, Red Hand Flag.