VM i snooker 2009
VM i snooker | |
Turneringsinformation | |
---|---|
Typ | Rankingturnering |
Tidpunkt | 18 april–4 maj |
Arena | The Crucible Theatre |
Plats | Sheffield |
Land | England |
Prispengar | 1 111 000 GBP |
Till segraren | 250 000 GBP |
Regerande mästare | Ronnie O'Sullivan |
Högsta break | 147 (Stephen Hendry) |
Vinnare | |
Vinnare | John Higgins |
Finalist | Shaun Murphy |
Finalresultat | 18–9 |
← 2008 2010 → |
VM i snooker 2009 (Betfred.com World Snooker Championship) spelades den 18 april – 4 maj 2009 i The Crucible Theatre i Sheffield, England. Titelförsvarare var Ronnie O'Sullivan. Ny sponsor för turneringen var spelföretaget Betfred.com [1], som tog över efter tre år med 888.com.
Segrade gjorde John Higgins som därmed vann sin tredje världsmästartitel efter att ha besegrat Shaun Murphy i finalen med 18–9.
Händelser under turneringen
- John Higgins vann sin tredje VM-titel totalt, elva år efter den första. Ingen annan spelare i modern tid har haft så lång tidsperiod mellan sin första och sista titel, det tidigare rekordet hade Alex Higgins med tio år (1972 – 1982). Rekordet skulle dock komma att slås av John Higgins själv, då han vann VM 2011.
- Michaela Tabb blev den första kvinnan att döma en VM-final.
- Det gjordes 83 centuries under VM, vilket var nytt rekord med bred marginal. Det tidigare rekordet var 68 centuries och sattes 2002 och 2007.
- I semifinalen mellan Higgins och Mark Allen ledde Higgins 13–3 och 14–4, men Allen kom tillbaka till 15–12 och 16–13 innan Higgins slutligen vann 17–13. I semifinalen mellan Shaun Murphy och Neil Robertson ledde Murphy 14–7 innan Robertson tog 7 frames i rad. Murphy avslutade sedan med tre breaks över 80, varav ett en century, och vann 17–14.
- Neil Robertson blev den förste australiensaren sedan Eddie Charlton 1982 att gå till semifinal i VM [2].
- I kvartsfinalen mot Neil Robertson gjorde Stephen Maguire turneringens 69:e centurybreak, vilket var ett nytt rekord.
- Mark Selby tangerade rekordet för flest centuries i en VM-match: Fem stycken i kvartsfinalen mot John Higgins [3]. Trots detta vann Higgins 13–12, den andra matchen i rad för hans del som gick till avgörande sista frame.
- Stephen Hendry gjorde i sin kvartsfinal mot Shaun Murphy sitt nionde maximumbreak i professionella turneringar. Därmed delade han nu åter rekordet för flest maximumbreaks med Ronnie O'Sullivan, som under föregående VM gick förbi. Detta var det sammanlagt nionde maximumbreaket i The Crucible, Hendry (två) och O'Sullivan (tre) är de enda som gjort fler än ett.
- Stephen Maguire och Mark King spelade det längsta framet någonsin i The Crucible, 75 minuter och 0 sekunder. Framet vanns av Maguire. Det tidigare rekordet var från VM-finalen 2006, då Peter Ebdon och Graeme Dott spelade ett frame som tog 74 minuter och 8 sekunder. Det längsta framet någonsin tog 93 minuter och 12 sekunder (Shaun Murphy och Dave Harold i China Open 2008) [4].
- John Higgins och Jamie Cope spelade en högdramatisk match i andra omgången som fick avbrytas två gånger under de två sista framen på grund av att åskådare i publiken kollapsade och behövde läkarvård på plats [5].
- Regerande världsmästaren Ronnie O'Sullivan blev utslagen redan i andra omgången mot Mark Allen.
- Fjorton av sexton seedade spelare gick vidare från första omgången. De enda som blev utslagna var Peter Ebdon (mot Nigel Bond) och Joe Perry (mot Jamie Cope).
- I matchen i första omgången mellan den sjufaldige världsmästaren Stephen Hendry och den tvåfaldige världsmästaren Mark Williams ledde Williams med 7–5, men fick problem med kölädret. Efter att ha tagit en paus och bytt ut det mot ett nytt förlorade han fem raka frames och matchen med 7–10.
- Stephen Hendry vann sitt 1000:e frame i The Crucible i åttondelsfinalen mot Ding Junhui. I det aktuella framet gjorde han ett break på 140 poäng.
- Rory McLeod blev den förste färgade spelaren att spela i The Crucible. Övriga debutanter var Ricky Walden, Andrew Higginson och Martin Gould
Kval
Andra omgången – femte omgången
Kvalet avgjordes 25 februari – 4 mars och 8 – 10 mars 2009 i Badminton Hall, English Institute of Sport Sheffield. Efter kvalet lottades de spelare som tagit sig vidare mot de 16 spelarna som var seedade till huvudturneringen.
Andra omgången: Bäst av 19 frames 27–28 februari 2009 | Tredje omgången: Bäst av 19 frames 1–2 mars 2009 | Fjärde omgången: Bäst av 19 frames 3–4 mars 2009 | Femte omgången: Bäst av 19 frames 8–10 mars 2009 | ||||||||||||||
Joe Swail | 10 | ||||||||||||||||
John Parrott | 3 | Matthew Couch | 1 | ||||||||||||||
Andrew Norman | 4 | Matthew Couch | 10 | ||||||||||||||
Matthew Couch | 10 | Matthew Couch | 10 | Steve Davis | 10 | ||||||||||||
Michael Georgiou | 8 | Adrian Gunnell | 2 | Lee Spick | 8 | ||||||||||||
Barry Pinches | 5 | Lee Spick | 10 | ||||||||||||||
Lee Spick | 10 | Lee Spick | 10 | Ian McCulloch | 7 | ||||||||||||
Stephen Craigie | 5 | Rory McLeod | 10 | Rory McLeod | 10 | ||||||||||||
Andy Hicks | 10 | Andy Hicks | 8 | ||||||||||||||
Jimmy White | 10 | Jimmy White | 8 | Barry Hawkins | 10 | ||||||||||||
Vincent Muldoon | 8 | Marcus Campbell | 9 | Daniel Wells | 9 | ||||||||||||
Ian Preece | 9 | Daniel Wells | 10 | ||||||||||||||
Daniel Wells | 10 | Daniel Wells | 10 | Ken Doherty | 5 | ||||||||||||
Li Hang | 9 | Gerard Greene | 10 | Gerard Greene | 10 | ||||||||||||
Liu Song | 10 | Liu Song | 6 | ||||||||||||||
Supoj Saenla | 10 | Supoj Saenla | 9 | Stephen Lee | 10 | ||||||||||||
Liu Chuang | 5 | Judd Trump | 10 | Judd Trump | 8 | ||||||||||||
Joe Delaney | 10 | Joe Delaney | 1 | ||||||||||||||
Scott MacKenzie | 9 | Wayne Cooper | 8 | Mark Williams | 10 | ||||||||||||
Wayne Cooper | 10 | Tom Ford | 10 | Tom Ford | 5 | ||||||||||||
Mark Joyce | 6 | Patrick Wallace | 8 | ||||||||||||||
Patrick Wallace | 10 | Patrick Wallace | 10 | Anthony Hamilton | 5 | ||||||||||||
Neil Selman | 2 | Ricky Walden | 10 | Ricky Walden | 10 | ||||||||||||
Rod Lawler | 10 | Rod Lawler | 1 | ||||||||||||||
Matthew Selt | 10 | Matthew Selt | 4 | Dave Harold | 3 | ||||||||||||
Robert Stephen | 3 | Liang Wenbo | 10 | Liang Wenbo | 10 | ||||||||||||
David Morris | 10 | David Morris | 8 | ||||||||||||||
James McBain | 10 | James McBain | 3 | Fergal O'Brien | 6 | ||||||||||||
Chris McBreen | 2 | Jamie Burnett | 10 | Jamie Burnett | 10 | ||||||||||||
David Roe | 7 | Simon Bedford | 8 | ||||||||||||||
Simon Bedford | 10 | Simon Bedford | 10 | Michael Judge | 4 | ||||||||||||
David Grace | 6 | Andrew Higginson | 10 | Andrew Higginson | 10 | ||||||||||||
Robert Milkins | 7 | Jamie Jones | 8 | ||||||||||||||
Jamie Jones | 10 | Jamie Jones | 10 | Jamie Cope | 10 | ||||||||||||
Atthasit Mahitthi | 9 | Jimmy Michie | 6 | Paul Davies | 5 | ||||||||||||
Paul Davies | 10 | Paul Davies | 10 | ||||||||||||||
Lewis Roberts | 10 | Lewis Roberts | 7 | Nigel Bond | 10 | ||||||||||||
Aditya Mehta | 8 | Mike Dunn | 10 | Mike Dunn | 7 | ||||||||||||
David Gray | 8 | Jin Long | 7 | ||||||||||||||
Kuldesh Johal | 8 | Jin Long | 10 | Dominic Dale | 7 | ||||||||||||
Jin Long | 10 | Michael Holt | 10 | Michael Holt | 10 | ||||||||||||
Mark Davis | 10 | Mark Davis | 9 | ||||||||||||||
Peter Lines | 10 | Peter Lines | 6 | Stuart Bingham | 10 | ||||||||||||
Andy Lee | 8 | Alan McManus | 10 | Alan McManus | 6 | ||||||||||||
Stuart Pettman | 10 | Stuart Pettman | 8 | ||||||||||||||
Paul Davison | 5 | Andrew Pagett | 3 | Matthew Stevens | 4 | ||||||||||||
Andrew Pagett | 10 | David Gilbert | 8 | Martin Gould | 10 | ||||||||||||
Martin Gould | 10 | Martin Gould | 10 | ||||||||||||||
Rodney Goggins | 10 | Rodney Goggins | 7 | ||||||||||||||
Tony Knowles | 4 |
Första omgången
2009-02-26 Bäst av 19 frames
Spelare | Resultat | Spelare | |
---|---|---|---|
Match 13: | Li Hang | 10 - 2 | Colin Mitchell |
Match 14: | Declan Hughes | wo | Neil Selman |
Match 15: | Chris McBreen | 10 - 8 | Del Smith |
Match 16: | Stefan Mazrocis | 9 - 10 | Tony Knowles |
Förkval
Till skillnad från andra turneringar kunde också vissa spelare som inte spelade på proffstouren delta i kvalet. Alla matcher i förkvalet spelades som bäst av 9 frames.
Andra omgången
2009-02-25 Bäst av 9 frames
Spelare | Resultat | Spelare | |
---|---|---|---|
Match 9: | Colin Mitchell | 5 - 1 | David Singh |
Match 10: | Neil Selman | 5 - 1 | Barry Stark |
Match 11: | Stephen Ormerod | 1 - 5 | Del Smith |
Match 12: | Phil Seaton | 2 - 5 | Tony Knowles |
Första omgången
2009-02-25 Bäst av 9 frames
Spelare | Resultat | Spelare | |
---|---|---|---|
Match 1: | Bill Kelly | 1 - 5 | David Singh |
Match 2: | Neil Selman | 5 - 3 | Paul Cavney |
Match 3: | Barry Stark | 5 - 3 | Les Dodd |
Match 4: | Stephen Ormerod | 5 - 0 | Christopher Flight |
Match 5: | Del Smith | wo | Adam Osbourne |
Match 6: | Phil Seaton | 5 - 2 | Philip Minchin |
Match 7: | Ali Bassiri | 1 - 5 | Tony Knowles |
Huvudturnering
Final
Final: Bäst av 35 frames. Domare: Michaela Tabb Crucible Theatre, Sheffield, England, 3 – 4 maj 2009 | ||
John Higgins (5) | 18–9 | Shaun Murphy (3) |
Session 1 (4–4): 83–0, 85–6, 79–20, 7–83, 50–96, 4–114 (109), 49–63, 69–34 Session 2 (7–1): 98–1, 12–87, 70–51, 95–11, 70–45, 132–0 (128), 82–0, 128–6 (128) Session 3 (5–3): 64–42, 0–91, 60–49, 76–43, 28–70, 49–79, 94–26, 80–59 Session 4 (2–1): 106–21, 0–78, 105–0 | ||
128 | Högsta break | 109 |
2 | Centuries | 1 |
Källor
Referenser
|
|
Media som används på denna webbplats
Flag of England. Saint George's cross (a red cross on a white background), used as the Flag of England, the Italian city of Genoa and various other places.
Ulster Banner is a heraldic banner taken from the former coat of arms of Northern Ireland. It was used by the Northern Ireland government in 1953-1973 with Edwardian crown since coronation of Queen Elizabeth II, based earlier design with Tudor Crown from 1924. Otherwise known as the Ulster Flag, Red Hand of Ulster Flag, Red Hand Flag.
Ulster Banner is a heraldic banner taken from the former coat of arms of Northern Ireland. It was used by the Northern Ireland government in 1953-1973 with Edwardian crown since coronation of Queen Elizabeth II, based earlier design with Tudor Crown from 1924. Otherwise known as the Ulster Flag, Red Hand of Ulster Flag, Red Hand Flag.
The national flag of Kingdom of Thailand since September 2017; there are total of 3 colours:
- Red represents the blood spilt to protect Thailand’s independence and often more simply described as representing the nation.
- White represents the religion of Buddhism, the predominant religion of the nation
- Blue represents the monarchy of the nation, which is recognised as the centre of Thai hearts.