VM i snooker 2006

VM i snooker
Turneringsinformation
TypRankingturnering
Tidpunkt15 april–1 maj
ArenaThe Crucible Theatre
PlatsSheffield
LandEngland
Prispengar896 240 GBP
Till segraren200 000 GBP
Regerande mästareEngland Shaun Murphy
Högsta break140 (Ronnie O'Sullivan)
Vinnare
VinnareSkottland Graeme Dott
FinalistEngland Peter Ebdon
Finalresultat18–14
2005
2007

VM i snooker 2006, 888.com World Snooker Championship, spelades i The Crucible Theatre i Sheffield, England, den 15 april–1 maj 2006. Graeme Dott vann sin första VM-titel efter att ha slagit Peter Ebdon i finalen med 18–14. Det var Dotts första vinst i en professionell turnering överhuvudtaget.

Efter att i 30 år ha sponsrats av tobaksbolaget Embassy fick VM detta år en ny sponsor: nätspelbolaget 888.com, efter att tobaksreklam förbjudits i Storbritannien. Detta fick bland annat till följd att prispengarna sjönk med 20% jämfört med året innan. 888.com skulle komma att sponsra VM i tre år, men drog sig sedan ur kontraktet.

Händelser under turneringen

  • VM-finalen mellan Graeme Dott och Peter Ebdon var den final som slutat senast på kvällen i historien, klockan 0:52 BST (1:52 CEST). Därmed slutade den mer än en halvtimma senare än den berömda finalen 1985 mellan Dennis Taylor och Steve Davis. (Rekordet skulle komma att slås redan året därpå). Både den första och tredje sessionen fick kortas ned till sex frames mot normala åtta eftersom spelet drog ut på tiden alltför mycket. Bland annat innehöll finalen det längsta framet i VM:s historia (sedan VM flyttade till The Crucible): det 27:e framet tog 74 minuter! Det var vid den tiden även det längsta TV-sända framet, men det rekordet slogs senare av Mark Selby och Marco Fu, och innehas numera (januari 2010) av Shaun Murphy och Dave Harold med 93 minuter, från China Open 2008.
  • Vid ställningen 17–14 till Dott, då Dott var inne och spelade och i praktiken avgjort matchen, gick han fram till pokalen och kysste den innan han sänkte den sista bollen i matchen.
  • Paul Hunters förlustmatch i första omgången mot Neil Robertson var hans sista match som professionell spelare, han avled på hösten senare samma år.
  • Stephen Hendry och Nigel Bond möttes i den sista matchen i första omgången, en spännande match och repris på 1995 års VM-final. I sista och avgörande framet var Bond inne och spelade och ledde med 7 poäng när endast sista svart återstod. Bond sänkte svart och skulle ha vunnit matchen om det inte vore för att vit samtidigt förlöpte. Hendry krediterades med de 7 poängen, och framet avgjordes på respotted black. Det vanns till slut av Bond.
  • Regerande mästaren Shaun Murphy råkade ut för The Crucible Curse och föll i kvartsfinalen mot Peter Ebdon. Det var för övrigt andra året i rad som Ebdon slog ut regerande mästaren i kvartsfinal.
  • I semifinalen mellan Fu och Ebdon ledde Ebdon med 15–9 och var bara två frames från vinst. Fu vann dock sex raka frames och kvitterade till 15–15. Ebdon vann till slut med 17–16 och hade tårar i ögonen då han sänkte de sista bollarna.

Resultat

 Första omgången:
Bäst av 19 frames
Andra omgången:
Bäst av 25 frames
Kvartsfinaler:
Bäst av 25 frames
Semifinaler:
Bäst av 33 frames
Final:
Bäst av 35 frames
                   
 England Shaun Murphy  10 
 Thailand James Wattana  4 
  England Shaun Murphy  13 
  England Steve Davis  7 
 England Steve Davis  10
 England Andy Hicks  4 
  England Shaun Murphy  7 
  England Peter Ebdon  13 
 England David Gray  10 
 England Jimmy White  5 
  England David Gray  2
  England Peter Ebdon  13 
 England Michael Holt  8
 England Peter Ebdon  10 
  England Peter Ebdon  17 
  Hongkong Marco Fu  16 
 Wales Matthew Stevens  10 
 Nordirland Joe Swail  5 
  Wales Matthew Stevens  8
  Irland Ken Doherty  13 
 Irland Ken Doherty  10
 England Barry Hawkins  1 
  Irland Ken Doherty  10
  Hongkong Marco Fu  13 
 Hongkong Marco Fu  10 
 Skottland Alan McManus  3 
  Hongkong Marco Fu  13
  Skottland Stephen Maguire  4 
 England Mark King  6
 Skottland Stephen Maguire  10 
  England Peter Ebdon  14
  Skottland Graeme Dott  18
 Skottland Stephen Hendry  9 
 England Nigel Bond  10 
  England Nigel Bond  9 
  Skottland Graeme Dott  13 
 Skottland Graeme Dott  10
 England John Parrott  3 
  Skottland Graeme Dott  13 
  Australien Neil Robertson  12 
 England Ali Carter  8 
 England Stephen Lee  10 
  England Stephen Lee  9
  Australien Neil Robertson  13 
 Australien Neil Robertson  10
 England Paul Hunter  5 
  Skottland Graeme Dott  17
  England Ronnie O'Sullivan  11 
 England Mark Selby  10 
 Skottland John Higgins  4 
  England Mark Selby  8
  Wales Mark Williams  13 
 Wales Mark Williams  10
 England Anthony Hamilton  1 
  Wales Mark Williams  11
  England Ronnie O'Sullivan  13 
 Wales Ryan Day  10 
 England Joe Perry  3 
  Wales Ryan Day  10
  England Ronnie O'Sullivan  13 
 England Dave Harold  4
 England Ronnie O'Sullivan  10 


Media som används på denna webbplats

Flag of England.svg
Flag of England. Saint George's cross (a red cross on a white background), used as the Flag of England, the Italian city of Genoa and various other places.
Flag of Thailand.svg
The national flag of Kingdom of Thailand since September 2017; there are total of 3 colours:
  • Red represents the blood spilt to protect Thailand’s independence and often more simply described as representing the nation.
  • White represents the religion of Buddhism, the predominant religion of the nation
  • Blue represents the monarchy of the nation, which is recognised as the centre of Thai hearts.
Flag of Northern Ireland.svg
Ulster Banner is a heraldic banner taken from the former coat of arms of Northern Ireland. It was used by the Northern Ireland government in 1953-1973 with Edwardian crown since coronation of Queen Elizabeth II, based earlier design with Tudor Crown from 1924. Otherwise known as the Ulster Flag, Red Hand of Ulster Flag, Red Hand Flag.
Flag of Northern Ireland (1953–1972).svg
Ulster Banner is a heraldic banner taken from the former coat of arms of Northern Ireland. It was used by the Northern Ireland government in 1953-1973 with Edwardian crown since coronation of Queen Elizabeth II, based earlier design with Tudor Crown from 1924. Otherwise known as the Ulster Flag, Red Hand of Ulster Flag, Red Hand Flag.