VM i snooker 1992
VM i snooker | |
Turneringsinformation | |
---|---|
Typ | Rankingturnering |
Tidpunkt | 18 april–4 maj |
Arena | The Crucible Theatre |
Plats | Sheffield |
Land | England |
Prispengar | 850 000 GBP |
Till segraren | 150 000 GBP |
Regerande mästare | John Parrott |
Högsta break | 147 (Jimmy White) |
Vinnare | |
Vinnare | Stephen Hendry |
Finalist | Jimmy White |
Finalresultat | 18–14 |
← 1991 1993 → |
VM i snooker 1992, Embassy World Snooker Championship, spelades i The Crucible Theatre i Sheffield, England, den 18 april–4 maj 1992. Stephen Hendry vann sin andra titel av totalt sju under 1990-talet.
Händelser under turneringen
- Regerande mästaren John Parrott råkade ut för The Crucible Curse och föll i kvartsfinalen mot Alan McManus.
- I första omgången gick det desto bättre för Parrott: han slog den 62-årige australiensaren Eddie Charlton med 10–0, den enda gången i VM:s historia som en spelare inte vunnit ett enda frame i en match.
- Jimmy White gjorde ett maximumbreak i första omgången mot Tony Drago. Detta var det andra maximumbreaket någonsin i VM, efter Cliff Thorburns i VM 1983.
- I VM-finalen mellan Stephen Hendry och Jimmy White ledde White med 14–8 och hade en röd plus färgad för vinst i det 23:e framet. Hendry vände dock och vann alla de tio återstående framen, och därmed matchen med 18–14. Tio frames i rad är rekord i en VM-final.
- I VM 1993 vann Hendry de första nio framen mot Danny Fowler. Därmed hade han vunnit nitton raka frames i The Crucible, vilket också är rekord.
- Bland kända VM-debutanter detta år märktes Peter Ebdon, Nigel Bond och James Wattana, som för övrigt blev den förste från fjärran östern att delta i VM.
- Steve Davis åkte ut redan i första omgången mot Peter Ebdon, och därmed bröts hans svit på nio raka semifinaler.
- Stephen Hendrys 16–4-vinst mot Terry Griffiths i semifinalen var den största segermarginalen i en semifinal ända till VM 2004, då Hendry själv föll med 4–17 mot Ronnie O'Sullivan.
- Ett nytt rekord inom professionell snooker slogs i matchen mellan Jim Wych och Dean Reynolds: Wych vann det elfte framet på endast 38 poäng, trots att alla bollar sänktes. Detta är den lägsta vinstpoängen någonsin i ett frame där alla bollar sänkts.
Resultat
|
Externa länkar
Media som används på denna webbplats
Flag of England. Saint George's cross (a red cross on a white background), used as the Flag of England, the Italian city of Genoa and various other places.
Ulster Banner is a heraldic banner taken from the former coat of arms of Northern Ireland. It was used by the Northern Ireland government in 1953-1973 with Edwardian crown since coronation of Queen Elizabeth II, based earlier design with Tudor Crown from 1924. Otherwise known as the Ulster Flag, Red Hand of Ulster Flag, Red Hand Flag.
Ulster Banner is a heraldic banner taken from the former coat of arms of Northern Ireland. It was used by the Northern Ireland government in 1953-1973 with Edwardian crown since coronation of Queen Elizabeth II, based earlier design with Tudor Crown from 1924. Otherwise known as the Ulster Flag, Red Hand of Ulster Flag, Red Hand Flag.
Kanadas flagga, införd 1965; denna version med Pantone‐nyanser. Nuvarande utformning ersatte den tidigare kanadensiska Red Ensign.
Flag of South Africa, used between 1928 and 1982. It is identical to the 1982 to 1994 version except that the shade of blue is darker. It is also known as the "Oranje-Blanje-Blou".
Flag of South Africa, used between 1928 and 1982. It is identical to the 1982 to 1994 version except that the shade of blue is darker. It is also known as the "Oranje-Blanje-Blou".
The national flag of Kingdom of Thailand; there are total of 3 colours:
- Red represents the blood spilt to protect Thailand’s independence and often more simply described as representing the nation.
- White represents the religion of Buddhism, the predominant religion of the nation
- Blue represents the monarchy of the nation, which is recognised as the centre of Thai hearts.