VFTS 352
| VFTS 352 | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Svärdfisken |
| Rektascension | 05t 38m 28.456s[1] |
| Deklination | -69° 11′ 19.18″[1] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | O4.5 V(n)((fc)):z: + O5.5 V(n)((fc)):[2] |
| B–V | -0,10[3] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | 262,8[2] km/s km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: 1,677 ± 0,023[4] mas/år Dek.: 0,565 ± 0,026[4] mas/år |
| Parallax () | 0,0270 ± 0,0304[4] |
| Avstånd | ca 164 000 lå (ca 50 000[5] pc) |
| Detaljer | |
| Massa | 28,63 ± 0,30 M☉ |
| Radie | 7,22 ± 0,02 R☉ |
| Luminositet | 180 000 L☉ |
| Temperatur | 43 540 ± 280 K |
| Ålder | 1[5] miljon år |
| Andra beteckningar | |
| VFTS 352, 2MASS J05382845-6911191, IRSF J05382846-6911192, Gaia DR3 4657678216202797440, Gaia DR2 4657678216202797440[4]</ref> | |
VFTS 243 eller 2MASS J05380840-6909190, är en dubbelstjärna belägen i Tarantelnebulosan i Stora magellanska molnet (LMC) inom NGC 2070 i södra delen av stjärnbilden Svärdfisken. Den är den tyngsta och hetaste kända kontaktdubbelstjärnan (oktober 2015).[6] Den har en skenbar magnitud av ca 15,26[3] och kräver ett kraftfullt teleskop för att kunna observeras. Baserat på en parallax enligt Gaia Early Data Release 2 av ca 0,0468[1] beräknas den befinna sig på ett avstånd av ca 160 000 ljusår (ca 50 000 parsec). Det rör sig bort från solen med heliocentrisk hastighet av 263 km/s.[5]
Observation
Upptäckten av denna dubbelstjärna av spektraltyp O gjordes med European Southern Observatory's Very Large Telescope[7] och beskrivningen publicerades den 13 oktober 2015.[5] VFTS 352 är sammansatt av två mycket varma, ljusstarka och massiva stjärnor av samma storlek som kretsar kring varandra med en period av 1,124 dygn.[5] Stjärnorna ligger så nära att deras atmosfärer överlappar varandra.[7] Båda stjärnorna roterar med en hastighet som är lika med deras omloppsperiod, vilket betyder att de är tidvattenlåsta.[8] Extrema stjärnor som de två komponenterna i VFTS 352 tros vara huvudproducenterna av element som syre.[7]
Framtiden för VFTS 352 är osäker, och det finns två möjliga scenarier. Om de två stjärnorna smälter samman, kommer en mycket snabbt roterande stjärna att genereras. Om den fortsätter att snurra snabbt kan den sluta i ett långvarigt utbrott av gammastrålning. I ett andra hypotetiskt scenario skulle komponenterna sluta i supernovaexplosioner och bilda ett snävt binärt svarthålssystem med en potentiell gravitationsvågskälla genom sammanslagning av svart hål och svart hål som följd.[5]
Egenskaper
Primärstjärnan VFTS 352 1 är en blå stjärna i huvudserien av spektralklass O4.5 V(n)((fc)):z:.[2] Den har en massa av ca 29[5] solmassor, en radie av ca 7,2[5] solradier och utsänder energi från dess fotosfär motsvarande ca 180 000[5] gånger solen vid en effektiv temperatur av ca 42 500 K.[5]
Följeslagaren VFTS 352 2 är en stjärna i huvudserien av spektralklass O5.5 V(n)((fc)):z:.[2] Den har en massa av ca 29 solmassor,[5] en radie av ca 7,3[9] solradier och utsänder energi från dess fotosfär motsvarande ca 150 000[5] gånger solen vid en effektiv temperatur av ca 41 100 K.[5]
VFTS 352 är en kontaktbinär och det mest massiva och tidigaste överkontaktsystemet av denna spektraltyp som är känt.[5] Stjärnornas mittpunkter ligger bara 12 miljoner kilometer från varandra, varför deras ytor överlappar varandra, och en brygga har bildats mellan dem. Stjärnorna har nästan samma storlek, varför material inte flyttas från en stjärna till en annan, utan delas mellan dem. Paret uppskattas dela drygt 30 procent av deras material.[6]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, VFTS 352, 25 september 2023.
Noter
- ^ [a b c] Cutri, Roc M.; Skrutskie, Michael F.; Van Dyk, Schuyler D.; Beichman, Charles A.; Carpenter, John M.; Chester, Thomas; Cambresy, Laurent; Evans, Tracey E.; Fowler, John W.; Gizis, John E.; Howard, Elizabeth V.; Huchra, John P.; Jarrett, Thomas H.; Kopan, Eugene L.; Kirkpatrick, J. Davy; Light, Robert M.; Marsh, Kenneth A.; McCallon, Howard L.; Schneider, Stephen E.; Stiening, Rae; Sykes, Matthew J.; Weinberg, Martin D.; Wheaton, William A.; Wheelock, Sherry L.; Zacarias, N. (2003). "VizieR Online Data Catalog: 2MASS All-Sky Catalog of Point Sources (Cutri+ 2003)". CDS/ADC Collection of Electronic Catalogues. 2246: II/246. Bibcode:2003yCat.2246....0C
- ^ [a b c d] Walborn, N. R.; Sana, H.; Simón-Díaz, S.; Maíz Apellániz, J.; Taylor, W. D.; Evans, C. J.; Markova, N.; Lennon, D. J.; De Koter, A. (2014). "The VLT-FLAMES Tarantula Survey. XIV. The O-type stellar content of 30 Doradus". Astronomy & Astrophysics. 564: A40. arXiv:1402.6969. Bibcode:2014A&A...564A..40W. doi:10.1051/0004-6361/201323082. S2CID 119302111.
- ^ [a b] Evans, C. J.; Taylor, W. D.; Hénault-Brunet, V.; Sana, H.; De Koter, A.; et al. (June 2011). "The VLT-FLAMES Tarantula Survey. I. Introduction and observational overview". Astronomy & Astrophysics. 530: A108. arXiv:1103.5386. Bibcode:2011A&A...530A.108E. doi:10.1051/0004-6361/201116782. S2CID 54501763.
- ^ [a b c d] https://simbad.cds.unistra.fr/simbad/sim-id?Ident=VFTS+352. Hämtad 2024-10-03.
- ^ [a b c d e f g h i j k l m n] Almeida, L. A.; Sana, H.; Mink, S. E. de; Tramper, F.; Soszyński, I.; Langer, N.; Barbá, R. H.; Cantiello, M.; Damineli, A.; Koter, A. de; Garcia, M.; Gräfener, G.; Herrero, A.; Howarth, I.; Apellániz, J. Maíz; Norman, C.; Ramírez-Agudelo, O. H.; Vink, J. S. (2015). "Discovery of the Massive Overcontact Binary VFTS 352: Evidence for Enhanced Internal Mixing". The Astrophysical Journal. 812 (2): 102. arXiv:1509.08940. Bibcode:2015ApJ...812..102A. doi:10.1088/0004-637X/812/2/102. S2CID 53653307.
- ^ [a b] Stjärnornas sista kyss före katastrofen, ESO, 21 oktober 2015
- ^ [a b c] "Final kiss of two stars heading for catastrophe". Astronomy Now. 21 October 2015. Hämtad 2015-10-21.
- ^ Abdul-Masih, Michael; Sana, Hugues; Hawcroft, Calum; Almeida, Leonardo A.; Brands, Sarah A.; De Mink, Selma E.; Justham, Stephen; Langer, Norbert; Mahy, Laurent; Marchant, Pablo; Menon, Athira; Puls, Joachim; Sundqvist, Jon (2021). "Constraining the Overcontact Phase in Massive Binary Evolution I. Mixing in V382 Cyg, VFTS 352, and OGLE SMC-SC10 108086". Astronomy & Astrophysics. 651: A96. arXiv:2104.07621. Bibcode:2021A&A...651A..96A. doi:10.1051/0004-6361/202040195. S2CID 233240917.
- ^ "Final Kiss of Two Stars Heading for Catastrophe". EPB. 15 October 2015. Hämtad 17 oktober 2015.
| ||||||||||||||||
Externa länkar
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Dorado chart
(c) ESO/L. Calçada, CC BY 4.0
This artist’s impression shows VFTS 352 — the hottest and most massive double star system to date where the two components are in contact and sharing material. The two stars in this extreme system lie about 160 000 light-years from Earth in the Large Magellanic Cloud. This intriguing system could be heading for a dramatic end, either with the formation of a single giant star or as a future binary black hole.
Författare/Upphovsman: ESO/M.-R. Cioni/VISTA Magellanic Cloud survey. Acknowledgment: Cambridge Astronomical Survey Unit, Licens: CC BY 3.0
This view shows part of the very active star-forming region around the Tarantula Nebula in the Large Magellanic Cloud, a small neighbour of the Milky Way. At the exact centre lies the brilliant but isolated star VFTS 682 and to its lower right the very rich star cluster R 136. The origins of VFTS are unclear — was it ejected from R 136 or did it form on its own? The star appears yellow-red in this view, which includes both visible-light and infrared images from the Wide Field Imager at the 2.2-metre MPG/ESO telescope at La Silla and the 4.1-metre infrared VISTA telescope at Paranal, because of the effects of dust.