V913 Scorpii
| V913 Scorpii | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Skorpionen |
| Rektascension | 15t 58m 34,86657s[1] |
| Deklination | -24° 49′ 53,3617″[1] |
| Skenbar magnitud () | 5,40-5,47[2] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | B5 V[3] |
| U–B | -0,65[4] |
| B–V | -0,09[4] |
| Variabeltyp | SX Arietis-variabel[2] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | -14,862 ± 0,624[5] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: -12,451 ± 0,100[1] mas/år Dek.: -24,582 ± 0,061[1] mas/år |
| Parallax () | 7,0050 ± 0,0908[1] |
| Avstånd | 466 ± 6 lå (143 ± 2 pc) |
| Detaljer | |
| Massa | 5,7 ± 0,1[6] M☉ |
| Radie | 2,80 ± 0,04[6] R☉ |
| Luminositet | 794[6] L☉ |
| Temperatur | 18 000 ± 500[6] K |
| Vinkelhastighet | 122 ± 2[7] km/s |
| Ålder | 5,0 +1,3−1,0[8] miljoner år |
| Andra beteckningar | |
| HD 142990, ALS 15022, CD-24 12427, CPD-24 5613, HIC 78246, HIP 78246, HR 5942, 2MASS J15583487-2449531, PPM 264936, SAO 183982, TD1 18714, TYC 6783-2695-1, uvby98 100142990, V913 Scorpii, WISEA J155834.86-244953.5, Gaia DR3 6236109243250504576, Gaia DR2 6236109243250504576[5][9] | |
V913 Scorpii eller HD 142990 är en ensam stjärna i den norra delen av stjärnbilden Skorpionen. Den har en högsta skenbar magnitud av ca 5,40[2] och varierar från 5,40 till 5,47 med en period av 23,5 timmar.[10] Den är svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget enligt Gaia Data Release 3 på ca 7,01 mas,[1] beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 466 ljusår (143 parsek)[11] från solen. Den rör sig närmare solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca -15 km/s.[5] Stjärnan ingår i Upper Scorpius-regionen i Scorpius-Centaurus-föreningen.[12]
Observation
År 1983 upptäckte, Ermanno Borra et al. stjärnans starka (ca kilogauss) magnetfält från Zeeman-delningen av Hβ-spektrallinjen.[13] Senare uppskattningar visar att fältstyrkan är flera kilogauss.[8]
Variabiliteten hos HD 142990 upptäcktes 1977 av Holger Pedersen och Bjarne Thomsen, under en spektroskopisk och fotometrisk studie av heliumsvaga och heliumstarka stjärnor.[15] År 1978 fick stjärnan variabelbeteckningen V913 Scorpii.[16] Mycket mer omfattande fotometriska data tillhandahölls av Kepler K2-programmet, som tog prov på ljuskurvan och tillät Dominic Bowman et al. för att mäta stjärnans 0,978832 ± 0,000002-dygns rotationsperiod.[11]
Rotationsperioden för HD 142990 verkar minska med en hastighet av cirka 0,6 sekunder per år. Detta kan betyda att stjärnan fortfarande drar ihop sig mot nollålders huvudserien, även om andra förklaringar som till exempel magnetohydrodynamik har föreslagits.[17]
År 1989 rapporterade, Jeffrey Linsky et al. observationen av 6 cm radioemission från HD 142990, som verkade vara variabel på en tidsskala av 5 minuter.[18] År 2018 fann, Emil Lenc et al. att radioemissionen från stjärnan är cirkulärt polariserad.[19] År 2019 rapporterade, Barnali Das et al. att HD 142990 uppvisar koherent emission av elektroncyklotronmaser vid 200 MHz, vilket gör den till den då endast fjärde heta magnetiska stjärnan som man vet emitterar genom denna mekanism.[6]
Egenskaper
Primärstjärnan V913 Scorpii är en gul till blå stjärna i huvudserien av spektralklass B5 V[3] med underskott av helium.[13] Den har en massa som är ca 5,7[6] solmassor, en radie på ca 2,8[6] solradier och utsänder från dess fotosfär energi motsvarande ca 794[6] gånger solen vid en effektiv temperatur av ca 18 000 K.[6]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, HD 142990, 1 december 2023.
Noter
- ^ [a b c d e f] Vallenari, A.; et al. (Gaia collaboration) (2023). "Gaia Data Release 3. Summary of the content and survey properties". Astronomy and Astrophysics. 674: A1. arXiv:2208.00211. Bibcode:2023A&A...674A...1G. doi:10.1051/0004-6361/202243940. S2CID 244398875. Gaia DR3 record for this source at VizieR.
- ^ [a b c] N. N. Samus; O. V. Durlevich; et al. "V913 Sco database entry". Combined General Catalog of Variable Stars (2017 ed.). CDS. Hämtad 2023-02-24.
- ^ [a b] Houk, N.; Smith-Moore, M. (1988). Michigan Catalogue of Two-dimensional Spectral Types for the HD Stars. Volume 4, Declinations -26°.0 to -12°. Department of Astronomy, University of Michigan.
- ^ [a b] Garrison, R. F. (March 1967). "Some Characteristics of the B and A Stars in the Upper Scorpius Complex". Astrophysical Journal. 147: 1003–1016. Bibcode:1967ApJ...147.1003G. doi:10.1086/149090. S2CID 121615150. Hämtad 25 februari 2023.
- ^ [a b c] V913 Sco (unistra.fr). Hämtad 2024-03-26.
- ^ [a b c d e f g h i] Das, Barnali; Chandra, Poonam; Shultz, Matt E.; Wade, Gregg A. (June 2019). "Detection of Coherent Emission from the Bp Star HD 142990 at uGMRT Frequencies". The Astrophysical Journal. 877 (2): 123. arXiv:1904.08359. Bibcode:2019ApJ...877..123D. doi:10.3847/1538-4357/ab1b12. S2CID 119116341.
- ^ Shultz, M. E.; Wade, G. A.; Rivinius, Th.; Neiner, C.; Alecian, E.; Bohlender, D.; Monin, D.; Sikora, J.; MiMeS Collaboration; BinaMIcS Collaboration (January 2018). "The magnetic early B-type stars I: magnetometry and rotation". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 475 (4): 5144–5178. arXiv:1801.02924. Bibcode:2018MNRAS.475.5144S. doi:10.1093/mnras/sty103. Hämtad 25 februari 2023.
- ^ [a b] Shultz, Matthew (August 2016). The Rotational Evolution and Magnetospheric Emission of the Magnetic Early B-type Stars (PhD Thesis). Queen's University. Hämtad 25 februari 2023.
- ^ "V913 Sco -- Rotating Variable". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2023-02-18.
- ^ "V0913 Sco". The International Variable Star Index. AAVSO. Hämtad 24 februari 2023.
- ^ [a b] Bowman, D. M.; Buysschaert, B.; Neiner, C.; Pápics, P. I.; Oksala, M. E.; Aerts, C. (August 2018). "K2 space photometry reveals rotational modulation and stellar pulsations in chemically peculiar A and B stars". Astronomy and Astrophysics. 616: A77. arXiv:1805.01799. Bibcode:2018A&A...616A..77B. doi:10.1051/0004-6361/201833037. S2CID 53955873. Hämtad 25 februari 2023.
- ^ Bertiau, F. C. (November 1958). "Absolute Magnitudes of Stars in the Scorpio-Centaurus Association". Astrophysical Journal. 128: 533–561. Bibcode:1958ApJ...128..533B. doi:10.1086/146569. Hämtad 24 februari 2023.
- ^ [a b] Borra, E. F.; Landstreet, J. D.; Thompson, I. (September 1983). "The magnetic fields of the helium-weak B stars". Astrophysical Journal Supplement Series. 53: 151–167. Bibcode:1983ApJS...53..151B. doi:10.1086/190889. Hämtad 25 februari 2023.
- ^ "MAST: Barbara A. Mikulski Archive for Space Telescopes". Space Telescope Science Institute. Hämtad 23 februari 2023.
- ^ Pedersen, H.; Thomsen, B. (October 1977). "Spectrum and photometric variability of He-weak and He-strong stars". Astronomy and Astrophysics Suppl. Ser. 30: 11–25. Bibcode:1977A&AS...30...11P. Hämtad 25 februari 2023.
- ^ Kholopov, P. N.; Kukarkina, N. P.; Perova, N. B. (April 1979). "64th Name-List of Variable Stars" (PDF). Information Bulletin on Variable Stars. 1581: 1. Bibcode:1979IBVS.1581....1K. Hämtad 25 februari 2023.
- ^ Shultz, M.; Rivinius, Th.; Das, B.; Wade, G. A.; Chandra, P. (July 2019). "The accelerating rotation of the magnetic He-weak star HD 142990". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 486 (4): 5558–5566. arXiv:1904.08887. Bibcode:2019MNRAS.486.5558S. doi:10.1093/mnras/stz1129. Hämtad 25 februari 2023.
- ^ Linsky, J. L.; Drake, S. A.; Bastian, T. S. (March 1989). "Extension of the Class of Magnetic B Star Nonthermal Radio Sources". Bulletin of the American Astronomical Society. 21: 742. Bibcode:1989BAAS...21Q.742L. Hämtad 25 februari 2023.
- ^ Lenc, Emil; Murphy, Tara; Lynch, C. R.; Kaplan, D. L.; Zhang, S. N. (August 2018). "An all-sky survey of circular polarization at 200 MHz". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 478 (2): 2835–2849. arXiv:1805.05482. Bibcode:2018MNRAS.478.2835L. doi:10.1093/mnras/sty1304. Hämtad 25 februari 2023.
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Scorpius chart
Författare/Upphovsman: PopePompus, Licens: CC BY-SA 4.0
A light curve for V913 Scorpii, plotted from Kepler data.