V884 Scorpii
V884 Scorpii | |
Observationsdata Epok: J2000.0 | |
---|---|
Stjärnbild | Skorpionen |
Rektascension | 17t 03m 56,77256s[1] |
Deklination | -37° 50′ 38,9133″[1] |
Skenbar magnitud () | 6,51 (-6,57) - 6,60[2] |
Stjärntyp | |
Spektraltyp | O6 Iafcp[3] |
U–B | -0,727[4] |
B–V | +0,253[4] |
Variabeltyp | Ellipsoidisk variabel och röntgenbinär[2] |
Astrometri | |
Radialhastighet () | -75,00 ± 7,4[5] km/s |
Egenrörelse (µ) | RA: +2,414[1] mas/år Dek.: +5,022[1] mas/år |
Parallax () | 0,6327 ± 0,0259[1] |
Avstånd | 5 200 ± 200 lå (1 580 ± 60 pc) |
Absolut magnitud () | -6,52[6] |
Detaljer | |
Massa | 58 ± 11[7] M☉ |
Radie | 21,9 +1,3−0,5[7] R☉ |
Luminositet | 660 000[7] L☉ |
Temperatur | 35 000 ± 1 000[7] K |
Andra beteckningar | |
HD 153919, ALS 3899, CD-37 11206, CPD-37 6877, 2E 3807, GSC 07869-02226, HIC 83499, HIP 83499, IRAS 17005-3746, LS 3899, 2MASS J17035678-3750389, PPM 295846, 1RXS J170358.4-375043, SAO 208356, TD1 19850, TYC 7869-2226-1, UCAC3 105-241469, UCAC4 261-110916, uvby98 262810002, V884 Scorpii, Gaia DR3 5976382915813535232, Gaia DR2 5976382915813535232[8][9] |
V884 Scorpii eller HD 153919 eller 4U 1700-37 är en dubbelstjärna i den mellersta delen av stjärnbilden Skorpionen. Den har en högsta skenbar magnitud av ca 6,51[2] och är mycket svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 3 på ca 0,633 mas,[10] beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 5 200 ljusår 1 580 parsek) från solen. Den rör sig närmare solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca -75 km/s.[5]
Observation
4U 1700-37 är en av de starkare röntgendubbelstjärnorna på himlen och klassificeras som en binär röntgenkälla med hög massa. Den upptäcktes av Uhuru-satelliten.[12] "4U"-beteckningen hänvisar till den fjärde (och sista) Uhuru-katalogen.
Röntgenkällan är förbunden med en ljusstark (6,53 visuell magnitud) blå superjättestjärna HD 153919, som kretsar kring ett anhopande kompakt objekt som måste vara antingen en neutronstjärna eller ett svart hål. Röntgenkällan förmörkas av stjärnan med en period av 3,41 dygn,[13] men några pulseringar har ännu inte observerats. Källan är en av de tio ljusstarkaste ihållande röntgenkällorna i området 10-100 keV hård röntgenstrålning.
Bevis på Comptons kylning under en röntgenstrålning registrerad av Chandra-teleskopet tyder starkt på att det kompakta objektet är en neutronstjärna,[14] vilken, om det verifierades, skulle vara bland de mest massiva kända och nära gränsen för det teoretiskt maximala.
4U 1700-37 är ett flyktstjärna. Den har en hög egenrörelse på 63 ± 5 km/s i förhållande till sin moderhop, NGC 6231. Den lämnade hopen för cirka 2,2 miljoner år sedan vid en supernovaexplosion.[15]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, V884 Scorpii, 27 november 2023.
Noter
- ^ [a b c d e] Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (2021). "Gaia Early Data Release 3: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 649: A1. arXiv:2012.01533. Bibcode:2021A&A...649A...1G. doi:10.1051/0004-6361/202039657. S2CID 227254300. (Erratum: doi:10.1051/0004-6361/202039657e). Gaia EDR3 record for this source at VizieR.
- ^ [a b c] Samus, N. N.; Durlevich, O. V.; et al. (2009). "VizieR Online Data Catalog: General Catalogue of Variable Stars (Samus+ 2007-2013)". VizieR On-line Data Catalog: B/gcvs. Originally Published in: 2009yCat....102025S. 1. Bibcode:2009yCat....102025S.
- ^ Sota, A.; Apellániz, J. Maíz; Morrell, N. I.; Barbá, R. H.; Walborn, N. R.; Gamen, R. C.; Arias, J. I.; Alfaro, E. J. (2014). "The Galactic O-Star Spectroscopic Survey (GOSSS). II. Bright Southern Stars". The Astrophysical Journal Supplement Series. 211 (1): 10. arXiv:1312.6222. Bibcode:2014ApJS..211...10S. doi:10.1088/0067-0049/211/1/10. S2CID 118847528.
- ^ [a b] Kozok, J. R. (1985). "Photometric observations of emission B-stars in the southern Milky Way". Astronomy and Astrophysics Supplement Series. 61: 387–405. Bibcode:1985A&AS...61..387K.
- ^ [a b] Kharchenko, N. V.; et al. (2007). "Astrophysical supplements to the ASCC-2.5: Ia. Radial velocities of ~55000 stars and mean radial velocities of 516 Galactic open clusters and associations". Astronomische Nachrichten. 328 (9): 889. arXiv:0705.0878. Bibcode:2007AN....328..889K. doi:10.1002/asna.200710776. S2CID 119323941.
- ^ Melnik, A. M.; Dambis, A. K. (2020), "Distance scale for high-luminosity stars in OB associations and in field with Gaia DR2. Spurious systematic motions", Astrophysics and Space Science, 365 (7): 112, arXiv:2006.14649, Bibcode:2020Ap&SS.365..112M, doi:10.1007/s10509-020-03827-0, S2CID 220128144.
- ^ [a b c d] Clark, J. S.; Goodwin, S. P.; Crowther, P. A.; Kaper, L.; Fairbairn, M.; Langer, N.; Brocksopp, C. (2002). "Physical parameters of the high-mass X-ray binary 4U1700-37". Astronomy & Astrophysics. 392 (3): 909–920. arXiv:astro-ph/0207334. Bibcode:2002A&A...392..909C. doi:10.1051/0004-6361:20021184. S2CID 119552560.
- ^ HD 153919 (unistra.fr). Hämtad 2024-03-24.
- ^ "HD 153919". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 4 september 2017.
- ^ [a b] "MAST: Barbara A. Mikulski Archive for Space Telescopes". Space Telescope Science Institute. Hämtad 8 december 2021.
- ^ an Paradijs, J.; van Amerongen, S.; van der Woerd, H.; Tjemkes, S.; Menzies, J. W. (January 1984). "Optical photometry of massive X-ray binaries: 4U1700-37/HD 153919 = V884 Sco". Astronomy and Astrophysics Supplement Series. 55: 7–14. Bibcode:1984A&AS...55....7V.
- ^ Jones, C.; Forman, W.; Tananbaum, H.; Schreier, E.; Gursky, H.; Kellogg, E.; Giacconi, R. (1973). "Evidence for the Binary Nature of 2U 1700-37". The Astrophysical Journal. 181: L43. Bibcode:1973ApJ...181L..43J. doi:10.1086/181181.
- ^ Pourbaix, D.; et al. (2004). "SB9: The ninth catalogue of spectroscopic binary orbits". Astronomy and Astrophysics. 424 (2): 727–732. arXiv:astro-ph/0406573. Bibcode:2004A&A...424..727P. doi:10.1051/0004-6361:20041213. S2CID 119387088.
- ^ Martinez-Chicharro, M.; Torrej ́on, J. M.; Oskinova, L.; F ̈urst, F.; Postnov, K.; Rodes-Roca, J. J.; Hainich, R.; Bodaghee, A. (2018). "Evidence of Compton cooling during an X-ray flare supports a neutron star nature of the compact object in 4U1700−37". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society: Letters. 473 (1): L74–L78. arXiv:1710.01907. Bibcode:2018MNRAS.473L..74M. doi:10.1093/mnrasl/slx165. S2CID 56539478.
- ^ Van Der Meij, Vincent; Guo, Difeng; Kaper, Lex; Renzo, Mathieu (2021). "Confirming NGC 6231 as the parent cluster of the runaway high-mass X-ray binary HD 153919/4U 1700-37 with Gaia DR2". Astronomy & Astrophysics. 655: A31. arXiv:2108.12918. Bibcode:2021A&A...655A..31V. doi:10.1051/0004-6361/202040114. S2CID 237353522.
Externa länkar
- Seifina, Elena; Titarchuk, Lev; Shaposhnikov, Nikolai (2016). ”X-Ray Spectra of the High-Mass X-Ray Binary 4U 1700-37 Usingbepposax, Suzaku, Andrxteobservations”. The Astrophysical Journal 821 (1): sid. 23. doi: . Bibcode: 2016ApJ...821...23S.
- Jaisawal, G. K.; Naik, S. (2015). ”Broad-band spectroscopy of the eclipsing high-mass X-ray binary 4U 1700-37 with Suzaku”. Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 448 (1): sid. 620–628. doi: . Bibcode: 2015MNRAS.448..620J.
- Giménez-García, A.; Torrejón, J. M.; Eikmann, W.; Martínez-Núñez, S.; Oskinova, L. M.; Rodes-Roca, J. J.; Bernabéu, G. (2015). ”An XMM-Newton view of FeKα in high-mass X-ray binaries”. Astronomy & Astrophysics 576: sid. A108. doi: . Bibcode: 2015A&A...576A.108G.
- Islam, Nazma; Paul, Biswajit (2016). ”Orbital evolution and search for eccentricity and apsidal motion in the eclipsing HMXB 4U 1700−37”. Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 461 (1): sid. 816–824. doi: . Bibcode: 2016MNRAS.461..816I.
|
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Scorpius chart
Författare/Upphovsman: PopePompus, Licens: CC BY-SA 4.0
A light curve for V884 Scorpii. The main plot, from TESS satellite data, shows the variation over several orbital periods, and the inset plot, adapted from van Paradijs et al., (A&A Sup vol 55, 1984), shows the average variation over one orbital period.