V838 Monocerotis
| V838 Monocerotis | |
 V838 Monocerotis och dess ljuseko fångat på bild av Rymdteleskopet Hubble den 17 december 2002. Foto:NASA/ESA. | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Enhörningen |
| Rektascension | 07t 04m 04,85s |
| Deklination | -03° 50′ 51,1″[1] |
| Skenbar magnitud () | 6,7-16,05 (V)[2] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | M6I/III:+B3V[2] |
| Variabeltyp | Luminös röd nova (V838MON)[2] |
| Astrometri | |
| Avstånd | 6100 pc |
| Detaljer | |
| Radie | 380±90 (2009) / 1570±400 (2005) R☉ |
| Luminositet | 15000 L☉ |
| Temperatur | 3270 K |
| Ålder | 4 x 106 år |
| Andra beteckningar | |
| Nova Monocerotis 2002, IRAS 07015-0346, EQ J0704.0-0350, PSCz P07015-0346, WBM2003 1, GSC 04822-00039, USNO-A2.0 0825-03833116, AAVSO 0659-03[1] | |
V838 Monocerotis är en luminös röd nova i Enhörningens stjärnbild som hade sitt utbrott 2002.[2] Den känns igen på det ljuseko som den omges av. V838 Monocerotis är en dubbelstjärna som befinner sig ungefär 20 000 ljusår från solsystemet. Stjärnsystemet blev prototypstjärna för de luminiösa röda novorna efter sitt utbrott.[3]
Se även
Referenser
- ^ [a b] ”Basic data: NOVA Mon 2002 – Nova” (på engelska). Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=V838+Mon&submit=SIMBAD+search. Läst 6 april 2018.
- ^ [a b c d] ”V838 Mon” (på engelska). The International Variable Star Index. AAVSO – American Association of Variable Star Observers. https://www.aavso.org/vsx/index.php?view=detail.top&oid=19666. Läst 6 april 2018.
- ^ Retter, A.; Zhang, B.; Siess, L.; Levinson, A. (22 maj 2006). ”The planets capture model of V838 Monocerotis: conclusions for the penetration depth of the planet/s” (på engelska). Monthly Notices of the Royal Astronomical Society 370 (3): sid. 1565–1572. doi:. https://arxiv.org/abs/astro-ph/0605552. Läst 6 april 2018.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör V838 Monocerotis.- Show 12: A Flash of Brilliance Doktor Frank Summers berättar om den mystiska stjärnan. (engelska)
- Hubble Watches Light from Mysterious Erupting Star Reverberate Through Space — Pressmeddelande från Space Telescope Science Institute 26 mars 2003, läst 10 augusti 2006. (engelska)
- Light Continues to Echo Three Years After Stellar Outburst — Pressmeddelande från Space Telescope Science Institute 3 februari 2005, läst 10 augusti 2006. (engelska)
- The Hubble Heritage Project — Information och bilder, läst 10 augusti 2006. (engelska)
- Hubble's Latest Views of Light Echo from Star V838 Monocerotis – Pressmeddelande från Space Telescope Science Institute 26 oktober 2006. (engelska)
- V838 på ESA/Hubble (engelska)
- NASA Astronomy Picture of the Day den 3 oktober 2002. Fotografier tagna av Lisa Crause med ett 1-meters teleskop vid South African Astronomical Observatory. (engelska)
Wikimedia Commons har media som rör
| |||||||||||||||||||
Media som används på denna webbplats
V838 Mon HST.jpg
Light echo around V838 Monocerotis
In January 2002, a dull star in an obscure constellation suddenly became 600,000 times more luminous than our Sun, temporarily making it the brightest star in our Milky Way galaxy. The mysterious star, called V838 Monocerotis, has long since faded back to obscurity. But observations by NASA's Hubble Space Telescope of a phenomenon called a "light echo" around the star have uncovered remarkable new features. These details promise to provide astronomers with a CAT-scan-like probe of the three-dimensional structure of shells of dust surrounding an aging star.
Light echo around V838 Monocerotis
In January 2002, a dull star in an obscure constellation suddenly became 600,000 times more luminous than our Sun, temporarily making it the brightest star in our Milky Way galaxy. The mysterious star, called V838 Monocerotis, has long since faded back to obscurity. But observations by NASA's Hubble Space Telescope of a phenomenon called a "light echo" around the star have uncovered remarkable new features. These details promise to provide astronomers with a CAT-scan-like probe of the three-dimensional structure of shells of dust surrounding an aging star.