V761 Centauri
| V761 Centauri | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Kentauren |
| Rektascension | 14t 23m 02,24 s[1] |
| Deklination | -39° 30′ 42,5 ″[1] |
| Skenbar magnitud () | 4,41[2] |
| Stjärntyp | |
| U–B | -0,75 |
| B–V | -0,185 ± 0,019[2] |
| Variabeltyp | SX Arietis-variabel[3] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | +7,13 ± 0,16[4] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: -24,15 ± 0,13[1] mas/år Dek.: -21,90 ± 0,13[1] mas/år |
| Avstånd | 460 ± 10 lå (140 ± 3 pc) |
| Absolut magnitud () | -1,27[5] |
| Detaljer | |
| Massa | 5,69 ± 0,30[5] M☉ |
| Radie | 3,7 ± 0,5[5] R☉ |
| Luminositet | 1 175[5] L☉ |
| Temperatur | 17 700[5] K |
| Andra beteckningar | |
| ALS 14997, CD-38 9329, CEL 4317, CPD-38 5821, GSC 07809-02783, HD 125823, HIC 70300, HIP 70300, HR 5378, 2MASS J14230223-3930425, PPM 292560, SAO 205497, TD1 17429, TYC 7809-2783-1, uvby98 100125823, V* V761 Centauri, Gaia DR2 6116497702589633152, Gaia DR3 6116497702589633152[6][7] | |
V761 Centauri eller HD 125823 är en ensam stjärna i norra delen av stjärnbilden Kentauren. Den har en genomsnittlig skenbar magnitud av ca 4,41[2] och är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 7,1 mas,[1] beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 460 ljusår (ca 140 parsek) från solen. Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca 7 km/s.[4] Stjärnan ingår i undergruppen Centaurus-Lupus av Scorpius-Centaurus-associationen.[8]
Egenskaper
V761 Centauri är en blå till vit stjärna i huvudserien av spektralklass B2 V.[9] Den har en massa som är ca 5,7[5] solmassor, en radie som är ca 3,7[5] solradier och har ca 1 175 gånger solens utstrålning av energi[5] från dess fotosfär vid en effektiv temperatur av ca 17 700 K.[5]
År 1965 upptäckte W. P. Bidelman att intensiteterna i stjärnans neutrala heliumlinjer hade varierat på fotografiska plåtar tagna under perioden 1908 till 1911. Denna variation bekräftades av A. D. Thackeray 1966.[10] Stjärnan varierar från en heliumstark spektralklass B2 till en heliumsvag B8 med en period på 8,82 dygn.[11] Mätningar av radialhastighet under 1970-talet visade olika hastighetsvariationer för helium och andra element.[12] Magnetfältstyrkan toppar vid ett negativt maximum i fas med den maximala heliumlinjestyrkan.[11] Svag emission har observerats i de enskilt joniserade linjerna av kisel, magnesium och järn, men inte i de neutrala linjerna av väte och helium.[11]
V761 Centauri är en magnetisk ovanlig Bp-stjärna som visar periodisk variation i styrkan hos dess neutrala heliumlinjer. Den klassificeras som SX Arietis-variabel och dess ljusstyrka varierar från magnitud +4,38 till +4,43 med en period på 8,82 dygn.[3] Stjärnan uppvisar mycket olika heliumförekomst mellan de två halvkloten, och ovanligt nog har helium-3 upptäckts på det svagare södra halvklotet. Latitudhalter har hittats för järn, kväve och syre.[14] Variationen i heliumkoncentration påverkar atmosfärens densitetsskalhöjd, vilket gör att heliumrika regioner har en lägre ljusstyrka i det visuella bandet men avger starkare nivåer av långvågigt ultraviolett.[15]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, HD 125823, 28 november 2022.
Noter
- ^ [a b c d e] van Leeuwen, F. (2007). "Validation of the new Hipparcos reduction". Astronomy and Astrophysics. 474 (2): 653–664. arXiv:0708.1752. Bibcode:2007A&A...474..653V. doi:10.1051/0004-6361:20078357. S2CID 18759600. Vizier catalog entry
- ^ [a b c] Anderson, E.; Francis, Ch. (2012). "XHIP: An extended hipparcos compilation". Astronomy Letters. 38 (5): 331. arXiv:1108.4971. Bibcode:2012AstL...38..331A. doi:10.1134/S1063773712050015. S2CID 119257644.
- ^ [a b] Samus, N. N.; et al. (2017). "General Catalogue of Variable Stars". Astronomy Reports. GCVS 5.1. 61 (1): 80–88. Bibcode:2017ARep...61...80S. doi:10.1134/S1063772917010085. S2CID 125853869. Hämtad 2021-10-10.
- ^ [a b] Soubiran, C.; et al. (2018). "Gaia Data Release 2. The catalogue of radial velocity standard stars". Astronomy and Astrophysics. 616: A7. arXiv:1804.09370. Bibcode:2018A&A...616A...7S. doi:10.1051/0004-6361/201832795. S2CID 52952408.
- ^ [a b c d e f g h i] North, P. (June 1998), "Do SI stars undergo any rotational braking?", Astronomy and Astrophysics, 334: 181–187, arXiv:astro-ph/9802286, Bibcode:1998A&A...334..181N
- ^ HD 125823 (unistra.fr). Hämtad 2023-01-04.
- ^ "HD 125823". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2021-10-08.
- ^ Bobylev, V. V.; Bajkova, A. T. (September 2007). "Kinematics of the Scorpius–Centaurus OB association". Astronomy Letters. 33 (9): 571–583. arXiv:0708.0943. Bibcode:2007AstL...33..571B. doi:10.1134/S1063773707090010. S2CID 15785349.
- ^ Houk, Nancy (1979). Michigan catalogue of two-dimensional spectral types for the HD stars. Vol. 3. Ann Arbor, Michigan: Dept. of Astronomy, University of Michigan. Bibcode:1982mcts.book.....H.
- ^ Jaschek, C.; et al. (August 1968). "On the Spectrum of Bidelman's Helium Variable Star HD 125823". Astrophysical Journal. 153: L87. Bibcode:1968ApJ...153L..87J. doi:10.1086/180227.
- ^ [a b c] Hubrig, S.; González, J. F. (May 2007). "Detection of variable Si II, Mn II, and Fe II emission lines in the magnetic Bp star a Centauri". Astronomy and Astrophysics. 466 (3): 1083–1087. arXiv:astro-ph/0703229. Bibcode:2007A&A...466.1083H. doi:10.1051/0004-6361:20066738. S2CID 15414222.
- ^ Underhill, A. B.; et al. (May 1973). "The radial velocity variations of HD 125823 a Centauri". Astronomy and Astrophysics. 25: 141. Bibcode:1973A&A....25..141U.
- ^ "Hipparcos Tools Interactive Data Access". Hipparcos. ESA. Hämtad 8 december 2021.
- ^ Bohlender, D. A.; et al. (September 2010). "Doppler imaging of the helium-variable star a Centauri". Astronomy and Astrophysics. 520: 9. arXiv:1007.0977. Bibcode:2010A&A...520A..44B. doi:10.1051/0004-6361/201014157. S2CID 118374769. A44
- ^ Krtička, J.; et al. (April 2020). "Distorted surfaces of magnetic helium-peculiar stars: an application to a Cen". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 493 (2): 2140–2148. arXiv:2002.01385. Bibcode:2020MNRAS.493.2140K. doi:10.1093/mnras/staa378.
Externa länkar
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Centaurus chart
Författare/Upphovsman: PopePompus, Licens: CC BY-SA 4.0
A light curve for V761 Centauri, plotted from Hipparcos data