V378 Velorum
| V378 Velorum | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Seglet |
| Rektascension | 08t 44m 47,290s[1] |
| Deklination | -45° 58′ 55,42″[1] |
| Skenbar magnitud () | 10,78[2] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | WN8h[3] |
| U–B | -0,39[2] |
| B–V | -0,56[2] |
| Variabeltyp | Algolvariabel + Wolf-Rayet-stjärna[4] |
| Astrometri | |
| Egenrörelse (µ) | RA: -2,979[1] mas/år Dek.: +3,777[1] mas/år |
| Parallax () | 0,1756 ± 0,0129[1] |
| Avstånd | 19 000 ± 1 000 lå (5 700 ± 400 pc) |
| Absolut magnitud () | -6,68[3] (-6,5 + -5,5[5]) |
| Detaljer | |
| Massa | 30[3] M☉ |
| Radie | 16,38[3] R☉ |
| Luminositet | 851 000[6] L☉ |
| Temperatur | 44 700[3] K |
| Andra beteckningar | |
| WR 12, CD-45 4482, ALS 1145, CEL 2845, CPD-45 2957, GSC 08151-04295, Hen 3-200, LS 1145, 2MASS J08444729-4558554, MSX6C G265.2003-01.9681, TYC 8151-4295-1, UCAC2 12177073, UCAC4 221-030102, V378 Velorum, Gaia DR2 5329864237502044160, Gaia DR3 5329864237502044160, Gaia DR1 5329864233192144000[7] | |
V378 Velorum eller WR 12, är en dubbelstjärna i den mellersta delen av stjärnbilden Seglet. Den har en genomsnittlig skenbar magnitud av ca 10,78[2] och kräver ett teleskop för att kunna observeras. Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 3 på ca 0,176 mas,[1] beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 19 000 ljusår (5 700 parsek) från solen.
Egenskaper
Primärstjärnan V378 Velorum A är en blå stjärna av spektralklass WN8h.[3] Den har en massa som är ca 30[3] solmassor, en radie på ca 16[3] solradier och utsänder från dess fotosfär energi motsvarande ca 851 000[6] gånger solen vid en effektiv temperatur av ca 44 700 K.[8]
V378 Velorum är en spektroskopisk dubbelstjärna och en förmörkande binär som består av en Wolf-Rayet-stjärna och en ljusstark följeslagare av okänd spektraltyp. Primärstjärnan är en av de mest ljusstarka stjärnorna som är kända.
Spektrumet för V378 Velorum domineras av de breda emissionslinjerna från Wolf-Rayet-stjärnan. De lägsta joniserande kvävemissionslinjerna är starkast, med NV-linjer som är mycket svaga. HeI-linjerna är starkare än HelI-linjerna. Ovanligt är att dess väteemission är ännu starkare, vilket leder till en WN8h-spektralklass. CIV-emission är nästan omöjlig att upptäcka.[9] Det har föreslagits att följeslagaren är en stjärna av spektralklass O, men dess linjer kan inte ses i spektrumet.[5]
Systemet genererar förmörkelser som dämpar stjärnans ljusstyrka med 0,12 magnituder med en period av ca 24 dygn.[8] Stjärnorna är fristående och därför klassificeras den som en förmörkelsevariabel av Algol-typ. Banans lutning har uppskattats till 78,8° men en fullständig omloppslösning är inte tillgänglig eftersom följeslagaren inte kan observeras direkt.[4][5]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, WR 12, 12 augusti 2023.
Noter
- ^ [a b c d e f] Vallenari, A.; et al. (Gaia collaboration) (2023). "Gaia Data Release 3. Summary of the content and survey properties". Astronomy and Astrophysics. 674: A1. arXiv:2208.00211. Bibcode:2023A&A...674A...1G. doi:10.1051/0004-6361/202243940. S2CID 244398875. Gaia DR3 record for this source at VizieR.
- ^ [a b c d] Moffat, A. F. J.; Vogt, N. (1975). "Southern open star clusters IV. UBV-Hbeta photometry of 26 clusters from Monoceros to Vela". Astronomy and Astrophysics. 20: 85. Bibcode:1975A&AS...20...85M.
- ^ [a b c d e f g h] Sota, A.; Maíz Apellániz, J.; Morrell, N. I.; Barbá, R. H.; Walborn, N. R.; Gamen, R. C.; Arias, J. I.; Alfaro, E. J.; Oskinova, L. M. (2019). "The Galactic WN stars revisited. Impact of Gaia distances on fundamental stellar parameters". Astronomy & Astrophysics. A57: 625. arXiv:1904.04687. Bibcode:2019A&A...625A..57H. doi:10.1051/0004-6361/201834850. S2CID 104292503.
- ^ [a b] Samus, N. N.; Durlevich, O. V.; et al. (2009). "VizieR Online Data Catalog: General Catalogue of Variable Stars (Samus+ 2007-2013)". VizieR On-line Data Catalog: B/GCVS. Originally Published in: 2009yCat....102025S. 1. Bibcode:2009yCat....102025S.
- ^ [a b c] Lamontagne, Robert; Moffat, Anthony F. J.; Drissen, Laurent; Robert, Carmelle; Matthews, Jaymie M. (1996). "Photometric Determination of Orbital Inclinations and Mass Loss Rates for Wolf-Rayet Stars in WR+O Binaries". Astronomical Journal. 112: 2227. Bibcode:1996AJ....112.2227L. doi:10.1086/118175.
- ^ [a b] Crowther, Paul A.; Rate, Gemma (2020). "Unlocking Galactic Wolf–Rayet stars with Gaia DR2 – I. Distances and absolute magnitudes". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 493 (1): 1512–1529. arXiv:1912.10125. Bibcode:2020MNRAS.493.1512R. doi:10.1093/mnras/stz3614. S2CID 209444955.
- ^ WR 12 (unistra.fr). Hämtad 2024-03-06.
- ^ [a b] Fahed, R.; Moffat, A. F. J. (2012). "Colliding winds in five WR+O systems of the Southern hemisphere". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 424 (3): 1601. Bibcode:2012MNRAS.424.1601F. doi:10.1111/j.1365-2966.2012.20494.x.
- ^ Smith, Lindsey F.; Shara, Michael M.; Moffat, Anthony F. J. (1996). "A three-dimensional classification for WN stars". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 281 (1): 163–191. Bibcode:1996MNRAS.281..163S. doi:10.1093/mnras/281.1.163.
- ^ "ASAS-SN Variable Stars Database". ASAS-SN Variable Stars Database. ASAS-SN. Hämtad 6 januari 2022.
Externa länkar
| ||||||||||||||||
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Vela chart
Författare/Upphovsman: PopePompus, Licens: CC BY-SA 4.0
A light curve for V378 Velorum, plotted from ASAS-SN data