V2513 Cygni
| IRAS 19575+3119 | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Svanen |
| Rektascension | 19t 49m 29,5618s[1] |
| Deklination | +31° 27′ 16,249″[1] |
| Skenbar magnitud () | 9,33 - 9,50[2] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | F3 Ibe[3] |
| Variabeltyp | Halvregelbunden variabel[2] |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | +13,40 ± 3,05[4] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: -0,156[1] mas/år Dek.: -1,684[1] mas/år |
| Parallax () | 0,3159 ± 0,0209[3] |
| Avstånd | ca 15 000 lå (4 900[5] pc) |
| Detaljer | |
| Massa | 0,63[5] M☉ |
| Radie | 58[5] R☉ |
| Luminositet | 8 300[5] L☉ |
| Temperatur | 7 200[3] K |
| Metallicitet | -0,25[3] |
V2513 Cygni eller HD 331319 är en ensam stjärna i mellersta delen av stjärnbilden Svanen och centralstjärna i den protoplanetariska nebulosan IRAS 19475+3119. Den har en minsta skenbar magnitud av ca 9,50[2] och kräver ett mindre teleskop för att kunna observeras. Baserat på uppmätt parallax enligt Gaia Early Data Release 3 på ca 0,316 mas[1] beräknas den befinna sig på ett avstånd av ca 15 000 ljusår (ca 4 900 parsec)[5] från solen. Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet av ca 13,5 km/s.[4]
Den ljusaste delen av nebulosan visar en fyrpolär struktur, med långsträckta bipolära lober, alla omgivna av en svag halo.[6]
Observation
Avståndet till V2513 Cygni är i princip okänt. Antaganden om ljusstyrkan har använts för att uppskatta avståndet och andra stjärnparametrar. Vid ett antaget kinematiskt avstånd på 4 900 parsec är ljusstyrkan 8 300 gånger solens och radien 58 solradier.[5] Stjärnans massa antogs ursprungligen vara minst 2,5 solmassor och är nu fastställd till 0,63 solmassa.[6] Om man antar en ljusstyrka på 3 500 gånger solens blir avståndet 1 500 parsec.[8] Uppskattningar baserade på syrespektrallinjestyrkorna ger mycket högre värden på ljusstyrkan motsvarande en absolut magnitud på minst -8.[3]
Centralstjärnan är variabel med en skenbar magnitud som varierar mellan 9,33 till 9,50. En primär variationsperiod på 41 dygn har bestämts, men en något kortare sekundärperiod leder till att långa slag orsakar variationer i amplitud och skenbar period från år till år. Variationerna orsakas av stjärnpulseringar, där stjärnan är som ljusast när den är som varmast. Temperaturen varierar med upp till 400 K.[9]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, IRAS 19475+3119, 4 januari 2024..
Noter
- ^ [a b c d e] Brown, A. G. A.; et al. (Gaia collaboration) (2021). "Gaia Early Data Release 3: Summary of the contents and survey properties". Astronomy & Astrophysics. 649: A1. arXiv:2012.01533. Bibcode:2021A&A...649A...1G. doi:10.1051/0004-6361/202039657. S2CID 227254300. (Erratum: doi:10.1051/0004-6361/202039657e). Gaia EDR3 record for this source at VizieR.
- ^ [a b c] Samus, N. N.; Durlevich, O. V.; et al. (2009). "VizieR Online Data Catalog: General Catalogue of Variable Stars (Samus+ 2007-2013)". VizieR On-line Data Catalog: B/GCVS. Originally Published in: 2009yCat....102025S. 1. Bibcode:2009yCat....102025S.
- ^ [a b c d e] Klochkova, V. G.; Panchuk, V. E.; Tavolzhanskaya, N. S. (2002). "HD 331319: A Post-AGB F Supergiant with He I Lines". Astronomy Letters. 28 (1): 49–62. Bibcode:2002AstL...28...49K. doi:10.1134/1.1434453. S2CID 120988304.
- ^ [a b] https://simbad.cds.unistra.fr/simbad/sim-id?Ident=V2513+Cyg. Hämtad 2024-08-12.
- ^ [a b c d e f] Hsu, Ming-Chien; Lee, Chin-Fei (2011). "An Envelope Disrupted by a Quadrupolar Outflow in the Pre-planetary Nebula IRAS 19475+3119". The Astrophysical Journal. 736 (1): 30. arXiv:1105.2410. Bibcode:2011ApJ...736...30H. doi:10.1088/0004-637X/736/1/30. S2CID 119192160.
- ^ [a b] Sahai, Raghvendra; Sánchez Contreras, Carmen; Morris, Mark; Claussen, Mark (2007). "A Quadrupolar Preplanetary Nebula: IRAS 19475+3119". The Astrophysical Journal. 658 (1): 410–422. Bibcode:2007ApJ...658..410S. doi:10.1086/511294. hdl:10261/191229.
- ^ Hrivnak, Bruce J.; Van de Steene, Griet; Van Winckel, Hans; Lu, Wenxian; Sperauskas, Julius (December 2018). "Variability in Proto-planetary Nebulae. V. Velocity and Light Curve Analysis of IRAS 17436+5003, 18095+2704, and 19475+3119". The Astronomical Journal. 156 (6): 300. Bibcode:2018AJ....156..300H. doi:10.3847/1538-3881/aaee69.
- ^ Vickers, Shane B.; Frew, David J.; Parker, Quentin A.; Bojičić, Ivan S. (2015). "New light on Galactic post-asymptotic giant branch stars - I. First distance catalogue". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 447 (2): 1673. arXiv:1403.7230. Bibcode:2015MNRAS.447.1673V. doi:10.1093/mnras/stu2383. S2CID 119245776.
- ^ Hrivnak, Bruce J.; Lu, Wenxian; Nault, Kristie A. (2015). "Variability in Proto-planetary Nebulae. IV. Light Curve Analysis of Four Oxygen-rich, F Spectral Type Objects". The Astronomical Journal. 149 (6): 184. arXiv:1503.09120. Bibcode:2015AJ....149..184H. doi:10.1088/0004-6256/149/6/184. S2CID 119266827.
Media som används på denna webbplats
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 4.0
IAU Cygnus chart
Författare/Upphovsman: ESA/Hubble and NASA, Licens: CC BY 3.0
This Hubble Space Telescope picture captures a brief but beautiful phase late in the life of a star. The curious cloud around this bright star is called IRAS 19475+3119. It lies in the constellation of Cygnus (the Swan) about 15 000 light-years from Earth in the plane of our Milky Way galaxy.
As stars similar to the Sun age they swell into red giant stars and when this phase ends they start to shed their atmospheres into space. The surroundings become rich in dust and the star is still relatively cool. At this point the cloud shines by reflecting the brilliant light of the central star and the warm dust gives off lots of infrared radiation. It was this infrared radiation that was detected by the IRAS satellite in 1983 and brought the object to the attention of astronomers. Jets from the star may create strange hollow lobes, and in the case of IRAS 19475+3119 two such features appear at different angles. These curious objects are rare and short-lived.
As the star continues to shed material the hotter core is gradually revealed. The intense ultraviolet radiation causes the surrounding gas to glow brilliantly and a planetary nebula is born. The objects that come before planetary nebulae, such as IRAS 19475+3119, are known as preplanetary nebulae, or protoplanetary nebulae. They have nothing to do with planets — the name planetary nebula arose as they looked rather like the outer planets Uranus and Neptune when seen through small telescopes.
This image was created from images taken using the High Resolution Channel of the Hubble Space Telescope’s Advanced Camera for Surveys. The red light was captured through a filter letting through yellow and red light (F606W) and the blue was recorded through a standard blue filter (F435W). The green layer of the image was created by combining the blue and red images. The total exposure times were 24 s and 245 s for red and blue respectively. The field of view is about twenty arcseconds across.Författare/Upphovsman: PopePompus, Licens: CC BY-SA 4.0
A V band light curve for V2513 Cygni, adapted from Hrivnak1 et al., The Astronomical Journal, 156:300 (21pp), 2018 December