V2291 Ophiuchi
| V2291 Ophiuchi | |
 | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Ormbäraren |
| Rektascension | 18t 25m 38,799s[1] |
| Deklination | +08° 01′ 55,23 ″[1] |
| Skenbar magnitud () | +5,4[2] |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | G9 IIb / B9 V[3] |
| Variabeltyp | Förmörkelsevariabel |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | -19,30 ± 1,78[3] km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: -4,07 ± 0,54[1] mas/år Dek.: -6,34 ± 0,31[1] mas/år |
| Parallax () | 4,14 ± 0,41[1] |
| Avstånd | 790 ± 80 lå (240 ± 20 pc) |
| Absolut magnitud () | -1,33[2] |
| Detaljer | |
| Massa | 3,86 / 2,95[4] M☉ |
| Radie | 33 / 3[4] R☉ |
| Luminositet | 562 / 146 L☉ |
| Temperatur | 4 900 / 11 600[4] K |
| Andra beteckningar | |
| HD 169690, AG+08 2288, BD+07 3682, CoRoT 9540, FK5 1478, GSC 01023-02454, HD 169689, HIC 90313, HIP 90313, HR 6902, IRAS 18232+0800, IRAS Z18232+0800, 2MASS J18253880+0801551, PPM 165790, SAO 123462, TD1 22385, TYC 1023-2454-1, uvby98 100169689, V2291 Ophiuchi, Gaia DR2 4478420918484111360, Gaia DR3 4478420918484111360[3] | |
V2291 Ophiuchi eller HR 6902, är en dubbelstjärna belägen i den norra delen av stjärnbilden Ormbäraren. Den har en skenbar magnitud av ca 5,64[2] och är svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 4,14 mas,[1] beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 790 ljusår (240 parsek) från solen. Den rör sig närmare solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca -19 km/s.[3]
Egenskaper
Primärstjärnan V2291 Ophiuchi A är en orange till gul ljusstark jättestjärna i huvudserien av spektralklass G9 IIb.[3] Den har en massa som är lika med ca 3,9[4] solmassor, en radie som är ca 33[4] solradier och utsänder energi från dess fotosfär motsvarande ca 562 gånger solen vid en effektiv temperatur av ca 4 900 K.[4]
Följeslagaren V2291 Ophiuchi B är en blå stjärna i huvudserien av spektralklass B9 V.[3] Den har en massa som är lika med ca 3[4] solmassor, en radie som är ca 3[4] solradier och utsänder energi från dess fotosfär motsvarande ca 146 gånger solen vid en effektiv temperatur av ca 11 600 K.[4]
Stjärnorna, som bildar en förmörkelsevariabel av Zeta Aurigae-typ, cirkulerar kring varandra med en period av 1,055[4] år och en excentricitet på 0,311[4]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, HR 6902, 14 maj 2023..
Noter
- ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F. (2007). "Validation of the new Hipparcos reduction". Astronomy and Astrophysics. 474 (2): 653–664. arXiv:0708.1752. Bibcode:2007A&A...474..653V. doi:10.1051/0004-6361:20078357. S2CID 18759600. Vizier catalog entry
- ^ [a b c] Jasniewicz, G.; et al. (February 1999), "Late-type giants with infrared excess. I. Lithium abundances", Astronomy and Astrophysics, 342: 831–838, Bibcode:1999A&A...342..831J
- ^ [a b c d e f] HR 6902 (unistra.fr). Hämtad 2023-10-19.
- ^ [a b c d e f g h i j k] Kirsch; Baade, R.; Reimers, D. (2001). "The warm circumstellar envelope and wind of the G9 IIb star HR 6902". Astronomy and Astrophysics. 379 (3): 925–935. arXiv:astro-ph/0008378. Bibcode:2001A&A...379..925K. doi:10.1051/0004-6361:20011117. S2CID 12157488.
- ^ Griffin, R. E. M.; Marshall, K. P.; Griffin, R. F.; Schroeder, K. P. (September 1995). "Optical spectra of ζ Aurigae binary systems. VII. The 1987 and 1989 eclipses of HR 6902". Astronomy and Astrophysics. 301: 217–230. Bibcode:1995A&A...301..217G. Hämtad 4 February 2022.
| |||||||||||||||||||
Media som används på denna webbplats
V2291OphLightCurve.png
Författare/Upphovsman: PopePompus, Licens: CC BY-SA 4.0
Light curves for the V, B and U bands for an eclipse of V2291 Ophiuchi, adapted from Griffin et al., A&A vol 301 pp 217-230, 1995
Författare/Upphovsman: PopePompus, Licens: CC BY-SA 4.0
Light curves for the V, B and U bands for an eclipse of V2291 Ophiuchi, adapted from Griffin et al., A&A vol 301 pp 217-230, 1995
Ophiuchus IAU.svg
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Ophiuchus chart
Författare/Upphovsman: IAU and Sky & Telescope magazine (Roger Sinnott & Rick Fienberg), Licens: CC BY 3.0
IAU Ophiuchus chart