Vårlök

Vårlök
Gagea lutea (L.) Ker-Gawl.
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Växter Plantae
Division	Fröväxter Spermatophyta
Underdivision	Gömfröväxter Angiospermae
Klass	Enhjärtbladiga växter Monocotyledonae
Ordning	Liljeordningen Liliales
Familj	Liljeväxter Liliaceae
Släkte	Vårlökssläktet Gagea
Art	Vårlök G. lutea
Vetenskapligt namn
§ Gagea lutea
Auktor	(L.) Ker-Gawl., 1809
Synonymer
Bulbus sylvestris J.Serenius, 1757 Gagea burnatii A.Terracc., 1904 Gagea elegans Wall. ex Royle Gagea elegans Wall. ex G.Don, 1839 Gagea erubescens Besser Gagea erubescens Schult. & Schult f., 1829 Gagea escarelii Arènes & Bouchard Gagea fascicularis Salisb., 1806 Gagea glauca Blocki, 1887 Gagea glauca Sweet, 1826 Gagea indica Pascher, 1906 Gagea lutea subsp. lutea Gagea lowariensis Pascher, 1906 Gagea reverchonii Degen., 1903 Gagea silvatica (Pers.) Loud., 1830 Gagea szepusiana Ullep., 1886 Gagea transsilvanica Schur, 1853 Ornithoxanthum luteum (L., 1753) Link, 1829. Basionym Ornithogalum luteum L., 1753 Basionym Ornithogalum luteum J.W.Zetterstedt, 1838 Ornithogalum luteum Ten. excl. syn. Ornithogalum persoonii Hoppe, 1807 Ornithogalum sylvaticum Schleich. ex Kunth, 1843 Ornithogalum sylvaticum Pers., 1794 Ornithoxanthum luteum (L.) Link, 1829 Ornithoxanthum persoonii Link, 1829 Ornithoxanthum sylvaticum (Pers.) Link, 1829 Solenarium luteum (L.) Dulac, 1867 Stellaris lutea (L.) Moench, 1794 Stellaster luteus (L.) Kuntze, 1891
Från Carl Lindman: Bilder ur Nordens Flora, tavla 385 (beskuren) 1 Växten i naturlig storlek 2 Samma lök i omvänd bild i längdsnitt 3 Frö, förstoring × 5

Med vårlök avses vanligen allmän vårlök, Gagea lutea (L.) Ker-Gawl., men ibland även den närbesläktade dvärgvårlöken (Gagea minima). Den vanliga vårlöken är flerårig och en av Nordens allmännaste liljeväxter.^[1]

Den enkla stjälken på växten har 1–4 stödblad, vilka sitter under den flocklika blomställningen. Denna består i själva verket av 2–7 gula blommor.^[2]

Intill marken 1 dominerande basalblad, 5–10 mm brett. Högre upp på stjälken, intill blomknippet, 1 eller 2 små stjälkblad.

I sin egenskap av lökväxt höjer den sig ur jorden så tidigt på våren att den inte konkurrerar med andra senare kommande arter, såsom gullviva, vitsippa, och liljekonvalj.^[1]

Blommar under april eller maj. Mogna frukter finns från maj till juni. Blomman är 15–25 mm stor och har 6 vid spetsen trubbiga kronblad, 6 ståndare och 1 pistill. Frukten är en trekantig kapsel med många frön. Efter frösättningen vissnar den.

Blommans nektar är luktlös. Pollinering sker med små flugor, skalbaggar och bin. Om en blomma vid slutet av blomningstiden förblivit opollinerad, kan den vid fuktigt väder självbefrukta sig.

På hösten har 1 sidolök bildats, aldrig flera.

Blommorna bildar en flock, (egentligen ett hopträngt skruvknippe).

Fröspridning sker via myror.^[2]

Hexaploid med kromosomtalet 2n = 6 × 12 = 72.

• Gagea × escarelii Arènes & Bouchard, 1952

Allmän i stora delar av Europa, dock sällsynt till mycket sällsynt i Belgien och Nederländerna'

I Sverige allmän från Skåne upp till Uppland; sällsynt norr därom, saknas helt i de nordligaste landskapen.

I Norge finns vårlök från söder och upp till Vesteraalen; i Finland endast i de sydligaste trakterna.

Vårlök förekommer som vildväxande i till exempel eklundar och andra lövskogar.^[2] Därifrån sprider den sig ofta till odlingar, parkernas gräsmattor,^[2] leriga rabatter, trädgårdarnas sandgångar med mera.^[1]

Dvärgvårlöken har ungefär samma utbredning, men sparsammare västerut och mer utbredd i Sveriges östra delar, i Norge norrut åtminstone till Bergen.

• Norden [1]
• Norra halvklotet [2]

Lövskogar. Halvskuggigt, fuktig och näringsrik jord.

Kalkgynnad, pH = 10 à 11.

Tål ej natriumkloridhaltig miljö.

• Släktet Gagea är en eponym till ära för botanikern Sir Thomas Gage (1782–1820).
• Artepitetet lutea är latin för gul med syftning på blommans färg.

På grund av misstolkning av det engelska namnet "spring onion" händer det att salladslök felaktigt kallas vårlök. Den ätliga guldlöken, som liknar vårlök med sina gula blommor, kallas också ibland vårlök.^[5]

Vid missväxtår kan enligt Carl Fredrik Hoffberg vårlök-lökar kokas och ätas. Vidare kan torkade och malda lökar användas för att dryga ut mjölet vid bakning av nödbröd. Giftinformationscentralen säger dock bara att "Inga förgiftningar kända. Att smaka en liten mängd kan betraktas som ofarligt.".^[6]

• 
  Omogen frukt.
• 
  Ett stort basalblad; direkt under blommorna ett mycket litet stjälkblad.
• 
  Basalblad
  Lägg märke till att toppen är utformad som en huva.
• 
  Inre delarna av en blomma.
• 
  Pollenkorn
  400 × förstoring.
• 
  Sovjetiskt frimärke, 1983.

• Wikimedia Commons har media som rör Vårlök.
  Bilder & media