Vån (mytologi)
Vån (fornvästnordiska Ván, Vón eller Vǫ́n) är en älv i nordisk mytologi. Den nämns i en av flodtulorna i Grímnismál, där den sägs rinna genom människornas värld för att därefter falla ned till Hel.[1] Enligt Snorre Sturlasson har älven sin upprinnelse i Fenrisulvens gap. Orsaken skulle vara att ulven inte kunde stänga munnen sedan gudarna hade bundit den:
|
|
På ett annat ställe i texten tillägger Snorre att Fenrisulven på grund av sitt dreglande har fått namnet Vánargandr,[4] vilket fritt kan översättas ‘floden Våns odjur’.[5] Snorres källa för dessa uppgifter kan ha varit kapitlet Frá Fenrisúlfi (‘Om Fenrisulven’) i Litla Skálda, som han troligen läste när han gick i skolan på Oddi. Här besvaras frågan varför Fenris hráki (‘Fenrisulvens saliv’) kan stå som kenning för ‘vattendrag’:
|
|
Men här är det plötsligt två floder som rinner ur ulvens gap. De heter Vån och Vil, vilket tycks betyda ‘Hopp’ och ‘Förtvivlan’.[7] Nästan samma allittererande sammanställning finns i Grímnismál 28[1] och i tulorna, men här heter älvarna Víð och Ván.[8] Víð kan knappast betyda annat än att floden är bred, men även Vil eller Víl förekommer som flodnamn i tulorna, dock utan att direkt kopplas samman med Vån.[9]
Namnet
Det anses troligt att flodnamnet Vån är identiskt med det norröna ordet ván,[10] som betyder ‘hopp, utsikt, förväntan, möjlighet’.[11] Filologen A.M. Sturtevant fann dock inte denna betydelse rimlig för en flod med ett så suspekt ursprung, varför han antog att ván också kunde vara en förmildrande omskrivning för ‘fara’.[12] Guðbrandur Vigfússon var inne på samma tankegång. Han tog som exempel det sammansatta ordet vánar-völr (‘tiggarstav’), vars förled ván (‘hopp’) kan ses som en eufemism för ‘elände’, och föreslog att älvnamnet Ván kunde ha innebörden despair, agony (‘förtvivlan, vånda’).[13]
Det troligen bäst accepterade översättningsförslaget anknyter namnet till de norska och svenska dialektorden von eller vån, ‘en lovande plats som inger hopp om god fiskelycka’.[10] Fritzner översätter ván som en plats “hvor man kan vænte at finde noget”.[14]
Det har också spekulerats i ett möjligt samband mellan älvnamnet Vån och sjönamnet Vänern. Troligare är dock, enligt Hellquist, att namnet Vänern betyder ‘vattnet, sjön’, och inte har något med det mytologiska älvnamnet att göra.[10][15]
Namnet på Våns tvillingflod Víl ser ut att betyda ‘förtvivlan, jämmer, elände’.[16] Problemet är dock att vokallängden inte går att avgöra. Vi kan alltså inte veta om älvens namn är Víl eller Vil, men dessa båda ord kan ha motsatt innebörd.[17] Om namnet är Vil, ‘behag, gunst’,[18] kan det syfta på älvens ‘egenvilja’. Finnur Jónsson föreslog därför att innebörden av namnet skulle vara ‘den goda’, alltså en älv med gott fiske.[19] I så fall skulle Ván och Vil betyda samma sak.
Älvnamnet Vån förekommer också i kenningar, både för ‘skepp’ och för ‘guld’.[20]
Källor
- ^ [a b] Grímnismál 28.
- ^ Gylfaginning 34. Översättning: Karl G. Johansson och Mats Malm, Snorres Edda, 1999, sid 59. ISBN 91-7102-449-2
- ^ Anthony Faulkes normalisering.
- ^ Skáldskaparmál 16.
- ^ Rudolf Simek ger översättningen ‘the monster of the river Ván’. Dictionary of Northern Mythology, D.S. Brewer 2007, sid 350. ISBN 978-0-85991-513-7 Efterledet -gandr, som här har översatts ‘monster’, kan tolkas på flera olika sätt, se Eldar Heide, Gand, seid og åndevind, Universitetet i Bergen 2006, sid 94 och 219f.
- ^ Guðrún Nordal, Tools of Literacy: The Role of Skaldic Verse in Icelandic Textual Culture of the Twelfth and Thirteenth Centuries, University of Toronto Press, 2001, sid 228. ISBN 0-8020-4789-0
- ^ Åke Ohlmarks gav denna översättning i Eddans gudasånger, Uppsala 1948, sid 262.
- ^ Á heiti, strof 1.
- ^ Á heiti, strof 4.
- ^ [a b c] Skaldic Project, Ván
- ^ På modern isländska stavas ordet von och har i stort samma betydelse. Se Norstedts isländsk-svenska ordbok, 2005, sid 404. ISBN 91-7227-363-1
- ^ Rudolf Simek, Dictionary of Northern Mythology, D.S. Brewer 2007, sid 350. ISBN 978-0-85991-513-7
- ^ Richard Cleasby och Guðbrandur Vigfússon, An Icelandic-English Dictionary, 1874. Uppslagsord: ván, sid 684 och sid 685.
- ^ Ordbog over det gamle norske Sprog, 1867. Uppslagsord: ván
- ^ Svensk etymologisk ordbok, 1922. Uppslagsord: Vänern
- ^ Richard Cleasby och Guðbrandur Vigfússon, An Icelandic-English Dictionary, 1874. Uppslagsord: Víl
- ^ Richard Cleasby och Guðbrandur Vigfússon, An Icelandic-English Dictionary, 1874. Uppslagsord: vil
- ^ Norstedts isländsk-svenska ordbok, 2005.
- ^ Skaldic Project, Víl, Vil
- ^ Finnur Jónsson och Sveinbjörn Egilsson, Lexicon Poeticum. Ordbog over det norsk-islandske skjaldesprog, København 1931. Uppslagsord Vǫ́n
Media som används på denna webbplats
An amulet, "silver strongly gilt", representing the hammer of Thor. Found in 1877 in Skåne, Sweden.